Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
% | ?
Mozart hade belraktnt det kloka djurets rörelser. vHan vet det!" sade han for sig
sjclf — "hur skall han icke gräma sig, när en annan kommer för alt ge honom mat!
han vill ju inte en gång mottaga den af Constanza!"
Vägguret slog. — "Nu hörjar ouverlyren”, fortfor Mozart — "jag hoppas att
Schenk skall dirigera väl! han håller så mycket af mig, den goda gossen! — Nu går
ridån opp! — Om de tre tärnorna göra sin sak ordentligt, skall introduktionen nog
afven i dag bli omtyckt. — Om bara Schikancder som Papageno kunde låta hli sina
besatta upptåg!” —
Här afbrötos Mozarts fantasier af Silssmayr, Mozarls förtrogne lärjunge, som
inträdde i detsamma.
"Hur mår ni, min bästa mästare?" frågade han.
rDet lider till slutet ’, svarade MozarL
"Å nej”, fortfor Siissraayr — "hvarföre hysa så dystrp tankar? ui skall åter
tillfriskna! ni skall lefva och ännu skapa mycket stort och skönt.”
— Nej, nej, Franzl! jag bedrar mig icke, du skall snart nog se det, det är slut
innan ni anar det. Der ligger milt requiem! jag har skrifvit del för mig sjelf.
Siissmayr sökte förjaga dessa sorgliga tankar ur den älskade mästarens sinne.
"Tror du att jag fruktar döden?” frågade MozarL allvarsamt — "jag fruktar honom
icke!" jag har aldrig fruktat honom, utan äfven i mina gladaste dagar gjort mig
förtrolig med tanken på honom. Delta skref jag ock för fyra Ar sedan till min fader,
kort före hans död, just då jag ämnade börja "Don Giovanni." Men ogorna går jag
bort just i delta ögonblick, då Wienarne börja alt göra mig rättvisa, och då en fast
inkomst börjat göra del möjligt för mig att utan bekymmer tänka på de mina, på mina
stackars barn, och alt i utförandet af min konst ej längre bchöfva vara en slaf af
modet! alt jag just nu måste skiljas härifrån, det är bittert!”
Samtalet afbröts nu af Lotti som har in ljus. Samtidigt med henne inträdde
da Ponte,
"Välkommen, Abbale!” — sade Mozart i det han utsträckte handen mot honom
— "det gläder mig all ni ändlligen en gång tänker på mig.”
"Vid Gud” — svarade da Ponte — "min skuld är det iule alt jag ej kommit förr!
ni vet väl att jag varit borta från Wien, för att engagera nya sångare och sångerskor
för den kejserliga operan."
— Nå? hur har det lyckats er?
— Som man tar del. Jlvad medlen betafFar, så är kejsaren mindre noga än hans
store föregångare, men i öfrigt märker man nog livad verldeu förlorat i den store
Joseph! dessa hof- och konsliiilriganlcr kunna göra en rasandel men jag vill betala
dem med lika mynt. Kära Mozart! jag har en henlig ide till en ny libretto, och
kejsar Leopold vill er väl — behöfver jag väl säga något mera?
"Nej!" — svarade Mozart med ett sorgligt leende — "ty det vore förlorade ord.
Goda da Ponte! vi skrifva ingen opera mera tillsammans: mina krafter äro uttömda!
Der” — han visade på partituret — "der ligger milt sista verk!"
Da Ponte kastade cn blick på partituret ogh utbrast upprörd: "således är det
ändå sannt hvad vara vänner genast eller min ankomst berättat mig?"
"Nå, hvad har de berättat er?" frågade Mozart lugnt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
