Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heroiskn eller stora franska operan med allt, livad den eger e^^^piligl,
omcdelbar-ligen framgått* **)).
Från det ögonblick, då stora operan i Paris var formligen organiserad, sökte de
förenade poeterna, tonkonstnärerna, skådespelarnc ocb maschinmästarne alt göra
italie-narne rangen stridig. Det uppstod en märkvärdig strid mellan den iranska och den
italienska »ationaismaken. Uti den franska operan skulle ej, såsom i den italienska,
samtliga sköna konsterna lyda under musikens öfvermakl; de skulle fastmera
frambringa något gemensamt, af en imposant, bländande och underbar effekt. Poesien,
hvilken uti italienska operan jemte de öfriga konsterna var underordnad musiken,
skulle i den franska geuomföra en mera sjelfstäudig ro! ’*). Musiken sjelf borde söka
motsvara del franska språkets egna karakter, och i den stora stilen blifvn
nalional-musik på samma sätt, som den redan förut var det i den populära franska
chansonstilen. Men de grundsatser, enligt hvilka de franska verserna utan någon bestämdare
stalvelseqvantitel sjungas till de populära visornas lättfotade melodier, lälo ej lika lätt
tillämpa sig på den allvarsamma och högtidliga sången. För att nu förläna det
musikaliska operalnredragel vurdighel, så uppfann man en musik, hvari en patetisk och
högtidlig, ehuru stundom något stel och studerad deklamation, i förening med en större
harmonisk rikedom skulle gilva sången en högre lyftning, i motsats till den italienska
musikens mera naturliga och okonstlade samt harmoniskt enklare melodier.
Besvnuer-Jiglvis var det just cu italienare, som befanns ega alla till genomförandet af detta nya
musiksystem erforderliga egenskaper, och Lully blcf den slora franska operans
musikaliske skapare. Ar 1072 utnämndes han till direktör öfver den kungliga musikaliska
akademien, och innehade denna post intill sin död, som inträffade år 16K7. Men med
all sin talent och med tillhjelp af de sinnrika machinmästare, öfver hvars konst han
egde att lörfoga, skulle han mahända likväl icke lyckats bereda den franska operan
ett så stort rykte, om ej samtidigt cn skald uppstått, som var fadd för den
musikaliska poesien och egde tillräcklig dramatisk uppfinningsförmåga, för alt väsendliigen
medverka till utförandet af den musikaliska akademiens storartade intentioner. Ulan
Quinau/ts lifgifvande poesi skulle Iranska operan troligen snart förstelnal, oaktadt sin
vt/re glans, innan den hunnit utbilda sig till ett i sin art sjeifsländigt organiskt helt.
Uti Quinaull fann Lully deu man han sökte. Efter (lera smärre försök bragte
båda konstnärerna större verk på scenen. Del bifall Quinaull vann, beröfvade lians
föregångare Perrin all kredit. Den slora operan Aadmt/s och Hvrmione. al Quinaull
och Lully, den Iranska teaterns första tragedie lyrique (1073), beundrades ock såsom
del första mästerverk i sin art. Quinaull erhöll nu älven af konungen eu ansenlig
pension och fortfor alt i förening med Lully arbeta för operan. Operan Armide, som
gals med musik af Lully för första gången år ?680, satte kronan på de båda koiisl-
*) Den minärt’, eller komiska Iranska operan liar ett helt annat ursprung, såsom vi mabnnda
framdeles i en serskild artikel i detta blad skola visa.
**) Hundrade år sednare återvaknnde samma strid, ehuru, till följd af både ämnets oel*
stridskrafternas under liden vunna utveckling, med långt större vigt oeli betydelse. Gluckisl- ocb
Picei-nist-kriget var egentligen hloll en vidare utveckling af striden mellan franska ocb italienska
operan på 1670-talet. ocb blcf aldrig afslutndl, men doek genom ett slags sammanjämkning i cn
senare lidpunkt bilagd. {lied. unm.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
