Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
närernas ära. Quinault dog kort derefter, år 1688, sedan han kort förut tagit afsked
från scenen.
Quinault var deu forste skald, som visade sin nation huru dess icke serdeles
musikaliska språk poetiskt och versifikaloriskl bör behandlas för att lämpa sig för
musikalisk iklädnad. Hade flera franska skalder tagit honom till förebild, så skulle
nationen hafva undgått förebråelsen all dess sång väl innehaller qvicka infall men ej
någon känsla*). Planen i hans operor medför ock vanligen en ganska lyckad
kon-IraslefTekl af det blida ocb starka, det ljufva och del fasaväckande.
Académic royale gaf äfven herdespel och dylika stycken, som icke räknades till
de heroiska operorna. De komiska operorna deremol, i hvilka talet omvexladc med
sången, lyckas endast sällan och blott på hofvels serskilda önskan hafva blilvit gilna
på denna scen.
Lullys musik är till karakteren allvarlig och värdig, uttrycket rörande och
talar på ett lefvande sätt till känslan, utan alt dock ega serdeles djup. Likaledes eger
det ej synnerlig mångfald ; en viss tristess i lynnet är i allmänhet förhcrrskande. Utom
hans dramatiska musik äro hans danskompositioner med skäl berömde, och troligen är
det ock för ingen musikvän obekant, alt den verldsberömda sången nGo(l save the kiny”
är Lullys verk. De formella fordringar man nu gör af en operakomposition, kunde
Lully naturligtvis ej motsvara, emedan recitativet, arian, ensemblerna m. m. ännu ej
egde den mognade form, som sedan dess utvecklade sig. Oakladl det tyranni han
ut-öfvade mot sina poeter, var han dock en slaf af den text han en gång antagit. För
alt efterkomma den deklamatoriska rytmen, blandar han oupphörligt jemna och ojemna
taktarter, hvilket sällan tillåter musiken utöfva en fullt sjellsländig verkan. Alv en
ackom-pagnemcnleL är underordnad! och följer vanligtvis sångstämman i plan fyrstiimmighet.
I körerna och dansnumren deremot antager hans musik en sjelfständigare karakter,
här nedlade den strängare musikaliska diktionen sin spira. Här anbragte Lully ock
stundom omtyckta dans- eller sångmelodier, dtwn han antingen hemtade ur folklifvel
eller ock lånade ur sina egna äldre arbeten. Genom sin talent och isynnerhet
deri-genom all han gaf initiativet till den franska operan, beherrskade han denna med full
rätt, ej blott under sin lefnad, under äfven ett sekel derefter — hvorunder blott
lia-meau förmådde göra honom rangen stridig — till dess G/uck uppträdde ocb fulländade
bvad Lully börjat.
Bedan år 1672 hade stora operans privilegium öfvergått till Lully. Då Moliére
kort derefter dog och hans trupp skingrade sig, erhöll Lully tillika Théåtre Irancais
och derjemle ynnesten af en kunglig ordonnans, som förbjöd de ölriga pariser-leatrarne
alt använda mera än två sångstämmor och sex violiner. Hans omtanka var oultrölt-
g och
lig, han uppsökte och bildade goda röster, undervisade sina operister sjclf i sån
aktion och höll dem på sin bekostnad danslärare. Det allvar hvarmed han gick
tillväga vid författandet af sina operor bör ännu i dag tjena till mönster för våra
komponister och poeter, hvilka så ofta misslyckas, emedan de ej hafva begrepp om den
*) Si vous savicz chanter lo sentiment, vous ne ehantenes pas Vesprit, säger Rousseau på sitt
toga undseende språk till sina landsman, dem l»an förklarar vara un pcupfe chansonier, mc
icke un peuple musicien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
