Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då Beethoven hade slutat, var hvarje öga ri k ta cl t på den nyckfulla italienskan,
som råkade i ursinnighet öfver denna satir. Men innan någon hann säga ett ord,
hade den sluge Beethoven spelat ritornellen till arian. Sångerskan, antingen för att
\
göra ett slut på sin tryckande förlägenhet, eller för att åtminstone i toner ge luft ät
sin mödosamt tvgiade passion — sjöng så hänryckande, alt allt annat glömdes.
Anek-dolvännen hade segrat, livar och cn var belåten och sångerskan skall aldrig mer ha
råkat i CafTarelliska omständigheter.
Gluck i Paris.
Efter Lyser.
Pä galan S:l Honoré, midtför ingången till Palais royal, slodo en ljus höstaflon
år 177*1 två unga herrar — efter utseendet officerare — inbegripna i en tvist.
Plötsligen log den ene ett par steg tillbaka, ännu ett ögonblick, och bådas värjor
framblixt-rade ur skidorna och korsade sig vid lyktskenet.
nMorl de ma vie!* hördes nu, och elt kraftigt sabelhugg nedslog de stridandes
klingor — "en duell pi öppen gala, om natten, och ulan sekundanter? hort med
värjorna, mina herrar, till i morgon! dä skall jag sjelf sekundera. Milt namn är St. frul,
rvtlmästare vid lifregeinenlel”.
* c*
”St. Val?” upprepade de båda kämparna förvånade, och St. Val, som igenkände
dem, utbrast skrattande: ”livad ser jag! Årnaud? Moutespan? Oresl och Pylade i strid
med hvarandra? vid Jupiter, det är oerhördi! livad liar så kunnat störa er vänskap?"
"Ah” — svarade den unge Arnaud — "del är inte heller så illa; min vän och
jag ville bara sammanjemka vära plika meningar rörande de båda komponisterna till
/phiyenie en Tnuride; Moutespan röstar för riddaren Gluck, och jag för älskvärde
Pic.cini! ” — och nu rustade sig de båda männerna till fortsättning af den afbrutna
striden.
"Men för tusan, hort med värjorna, säger jagi" — återtog St. Val, i del han
ännu en gång slog undan klingorna, och fortfor sedan: ”är detta orsaken till er
duell V
"Finner ni den så obetydlig?” — frågade hr de Moutespan.
"För ingen del”, — svarade fredsliflaren — "jag vel ju all Paris’ invånare i
närvarande slund äro delade i Gluckisler och Piccinister; men om ni, lir d’Arnaut, vill
strida med Gluckisterna, så måste ni börja med er egen onkel och med er afgud Jean
Jacques! följ milt råd, mina herrar! hort med värjorna och in med mig i Palais royal,
der kan ni i CnJe du Jeu afkvla ert hela hlod ined en dosis orangeglace. Del är,
vid Gud, lorsla gången jag afbryter en duell! men här suites det vara del förnufti-
gaste jag kunde göra."
Under ryttmästarens tal hade den heta stridslusten någorlunda hunnit svalna. Med
elt forsonligt leende gåfvo de hvarannau händerna, stucko in mordvapnen och följ-
de St. Val.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
