Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jag förklarar mig för Gluck”, — utropade Artois lifligt, — ”vid Gud, madame,
er landsman är en be! karl! han var med mig på jagt och gjorde fem kärnskolL å
irad, och iLalienaren vel inte en gång hur man skall hålla en bössa!”
”Och det oakladl”, — sade Proveuce, — ”tycker jag mera om italienarens musik
än om tyskens, som man bloil kan recilera, men hvilken hvarken medgifver sång eller
dans, såsom Noverre ganska riktigt har anmärkt”.
”Ah! Noverre har måst dansa!” inföll drottningen leende och berättade med sin
fina qvickhel, huru chevalier Noverre en morgon kommit till chevalier Gluck och
förklarat alt hans musik iule dugde och all ingen dansör vid stora operan kunde dunsa
hans skylhballel. Men då hade Gluck, full uf förargelse, fattat i den lilla maituen
och under ljudligt afsjungnnde af skythbullcleu dansat med honom genoiu hela huset,
trappa opp, trappa ned, samt slutligeu frågat: ”nåväl, herre, tror ni nu atl ei\ dansör
vid stora operan kan dansa efter min musik?” hvarpå Noverre stånkande och pustande
svarat: ”lörträflligt, min bästa herre, hela vår corps de ballet skall dansa den”.
Alla skrattade och menade alL en sådan dansmästare hade behöfts för de dansande
herrarne och damerna vid stora operan, hvilka med hvarjc dag betedde sig mera
anspråksfullt och olidligt.
Då anmälde en page chevalier Gluck, som infunnit sig för alt börja
klayerlektio-med hennes majestät.
”Låt honom komma iu”, sade drottningen, och Gluck jnträdde.
”Vi talade just om er”, — yttrade madame Elisabeth, — ”och drottningen
berömde er talent som dansmästare”.
• •
”Afveusom min bror gifvit er det bästa vitsord såsom skicklig jägare och derföre
tillhör ert parti”, tillade Provence.
”Ah, låt honom Vara!” — sade drottningen, — ”förtreta houom inte med ert prat,
han förlorar nog ändå tålamodet hos ung”.
”Emedan drottningen icke spelar hälften så väl som erkeherligiunan*, svarade
Gluck allvarsamt pä tyska.
”Antoinette svarade leende på Wieuer-dialekten: Mfø, wart Chrislopkl, Dir
sollcii halt hout die O hr au klingen/* — Vänta litet, mina damer och herrar”, Liflsde
hon på franska och gick till flygeln för att öppna den; men huru bon äu vred ocb
vände nyckeln, ville instrumentet icke låta öppna sig. Otåligt sprang hon opp och
utropade: ”Nå sä hjelp mig då, Gluck!”
Gluck försökLe likaledes sin lycka, de andra iöijde, men förgafves; flygeln var
och förblef sluten.
”Men delta är likväl harmligl”, — yttrade drottningen, och Gluck utbrast:
”hvilken åsna kan ha gjort delta läs?”
”Sakta, herr chevalier’’, — sade Provence, — ”detta lås har kungen sjelf gjort,
och, som jag tror, efter en ny metod”.
”At tänders med den nya metoden”, brummade Gluck.
Men Arlois, som hade försvunnit, återkom nu nied konungen.
Ludvig XVI i sin korta jacka, bufvudet betänkt al en skinnmössa, upphettad ocb
solig i ansigtet, med grofva händer och en bundt nycklar och dyrkar hängande vid
gördeln, liknade mera en välbeställd låssmed, än en konung af Kraukrike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
