Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sager
gon eflertauka, på allvar Iro — hvad dock stundom antages — att de alstrats inom
allmogens kretsar och från dem utgått. "Del måste väcka uppmärksamhet” —
Geyer — "att de nästan uteslutande sysselsätta sig med höga och adliga personer;
talas ej alltid uttryckligt om konungar och riddare, sä nämnas dock herrar, fruar,
slollsjungfrur — titlar, son», enligt äldre bruk, endast kunde tillhöra ridderskapel.
Det är dess seder, som de i synnerhet löreställa, då lidigheten i målningen nödvändigt
väcker den förmodan alt de älVcn der tagit sill urspung.” Denna mening torde
svårligen kuuna bestridas, och, i sådant fall, hvilka andra kunna dessa visor väl då
ursprungligen lillskrifvas ån de förenämnde s. k. ”lekarne” etc., såsom företrädesvis
uppehållande sig vid hofven och i de föruämares borgar? Må man ej stöta sig på den
bc-uäuining af "gycklare" (joeulalores) dem äfveu tillades. Visserligen hörde till deras
yrke all åstadkomma åtskilliga lustiga upptåg, hvarmed de lika myckel roade de
förnäma, som de ringare; men deras bufvudsakliga sysselsättning till en början var dock
sång och poesi. Att de under tidernas lopp, bär, likasom i det södra Europa,
småningom alltmera vanartades och slutligen lorföllo icke blott till vanliga gatsångnre och
gyckelmakare af lägsta ordningen, utan till verkliga landstrykare och bedragare, kan
icke bestridas. Sin egentliga bestämmelse hade de då också redan för längesedan
uppfyllt: hvad af dem återstod var öfverhufvud endast en drägg, som efterhand måste
un-daorödjas och delta troddes kunna ske genom det allmänna förakt, hvarfor de
slutli-geu blelvo föremål, här, likasom i södern, ett förakt, då djupt att ett dråp på dem
nästan icke räknades för brott, såsom tydligen kan inhemtas af våra gamla
landskapslagar, hvilkas straffbestämmelse för slikt dräp i sjclfva verket ingenting annat är än
det grymmaste gyckel. Imellcrtid lider det intet tvifvcl all ju äfven under denna
sed-uasle period eu och annan verkligen ädel sångare äuiiii fortfor att hålla riddarvisan
någorlunda vid lif, ehuru delta lif företedde tydliga spår till aftynande.
Kyrkmusik började i Sverige begagnas troligen redan i elfte eller tolfte seklet,
serdeles der tillfälle gals alt anskaffa orgverk*). Sedan katolska läran här hunnit
stadga och befästa sig, finna vi att vid domkyrkorna underhållits många "väl Öfvade
och forfarne chorsångare och messprester." Vid offentliga skolorna gafs äfven någon
undervisning i musik, dock kan af allt slutas att denna konst, såsom medel till
andaktens lifvande och underhållande, här jemförelsevis ringa aktats. Någon verklig
upp-byggelse kunde ock svårligen vinna* af munkarnas på ett främmande språk föredragne
och således för den större allmänheten fullkomligt obegripliga psalmodier.
Efter reformationen inträffade dock härutionau en märklig förändring. Så fort
den latinska sången och messan iudragits och folkel sjelft fick sjunga och derlill sjunga
på sitt modersmål, måste del också känna huru sången betydligt böjde och lifvade an«
dakten. Flera andliga sånger blefvo nu öfversatta; de ökades allljemt och år 1585
utkom den första svenska psalmboken, hvilken sedermera åtskilliga gånger öfversågs
och omtrycktes ända till dess år 1695 vår sednaste, såkallade "gamla psalmbok" utgafs.
Likstämmigbet med afseende på melodierna saknades likväl, bvadan professorerne Olof
Rudbeck den äldre och Harald Valerius åtogo sig afhjelpandet af denna brist medelst
psalmbokens förseende med noter. Detta för sin tid förtjeustfulla förelag kunde dock
*) Huipken: »Afhandling om musik och instrumenter» m. m. Westerås, 1773.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
