Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Natalia vände sig hastigt om och utbrast full af hann och smärta: ”Rätt sä, hårda
meimiska! delta är rätta sättet .att löna delta svaga hjerta för dess förtroende till er!”
I)ä rodnade Friedemanns bleka kiuder, och med dämpad stämma svarade han:
”Hvad skall jag svara dig, olyckliga! se pä mig och gläd dig åt din triumf! du har
gjort mig olycklig! jag gaf dig allt! sanning för lögn, ren lillgifveuhel for lättsinnigt
gyckel!”
”Jag gycklade icke med din kärlek!" svarade Natalia med en innerlig blick. "Tro
mig, jag meflade det väl.”
— Med miij? älskade du mig?
— Fråga mig ej.
— Svara mig: älskade du mig? och gjorde du det icke, då vill jag fråga dig:
hvarför lockade du den harmltfse, blott för sin konst lefvande ynglingen med ömma
blickar och fagra ord i dina nät?
— Jag beundrade din ande, jag lärde känna ditt hjerta —
— Och älskade mig icke?
— Du gör mig vansinnig med denna fråga!
— Och älskade mig icke?
— Jag kunde ej se dig lida — jag ville lugna dig —
— Allt hvad du gaf mig ulan kärlek, toraktar jag. Men älskar du mig, hurn
förmår du då tänka dig såsom cu annans maka?
— Ack! milt stånd, min onkels vilja – endast pligtkänslan drifver mig till
detta steg!
— Pligtkänslan?!
— Så är det. Jag känner det, såsom din maka kunde jag aldrig göra dig lyck-
lig, ej sjelf blifva det. Du är en utmärkt konstnär, kan ännu blifva mycket, men
ut-öfver en viss krets kan du aldrig lyfta dig — och jag? tror du, att det för den
furstligt uppfostrade Hickan skulle blifva så lätt alt uppfylla en stilla borgerlig lnismoders
pligter? ocb om jag än ville åsidosätta allt — hvar skulle vi finna en fristad för min
onkels förföljelser? och funne vi den i någon aflägsen ödemark — huru länge skulle
den högtslräfvande konstnären fördraga denna förborgade enslighel?" — Friedemann
blickade dystert till jorden och leg; Natalia fortfor: "Hör mig! jag vill göra allt för,
dig, livad en älskande qvinna i mina förhållanden kan göra; må min onkels gunstling
blifva min make; jag svär det, lian skall som cn slaf ödmjuka sig för mig — blott
för dig vill jag lelva! le f du för din kousl ocb för mig! jag vill lida alt verlden för
din skull fördömer mig. *
— Ocb Jnraktur dig? — Nej vid Gud! det skall aldrig hända! den qvinna soin
jag älskar, lör livars skull jag blef olycklig och bedrog fader, bröder, vänner — den
qvinnan skall ingen leirakI;> l lef väl, Natalia! vi återse hvarandra aldrig mera! var
hvad din tillkommande make ieke är — var ädel, var trogen! och tro mig, så djupt
jag än sjönk, ännu har ej all kraft till det goda flyU från milt hjerta ! jag skall aldrig
upphöra all vara olycklig, men åtminstone skall du högakta mig!
"Friedemann !” utbrast flickan och fattade gråtande hans händer — **jag beundrar
dig!"–––-
Kammarjungfrun skyndade in och anmälde med bestörtning ministerns aukomst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
