Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag har fulländat ännu ett verk, fastän af annan art, hvarlill dina fughetter
gåfvo mig första ideen, och du är efter mig den förste, som skall se del."
Han öppnade sitt skrifbord, framtog ett försegladt paket och räckte det ål sin son;
på paketet lästes: ”Till min son Friedemann."
"Delta var för den händelsen att jag gått ur lifvel utan att återfinna dig", anmärkte
Sebastian. — ”Nå, Gud vare lof! del har skett annorlunda, och du kan nu i min
närvaro bryta sigillet."
Friedemann gjorde så, och nu låg framfor honom delta djupt tänkta och störar*
tadt utförda verk, som ifrån offentliggørelsens dag och intill, vår tid har väckt alla
kännares beundran : "Die him st der Fuge von Johann Sebastian Uach.n
Friedemann betraktade manuskriptet med glänsande blickar och sade: "jag har dä
icke lelvat alldeles förgäfves! jag har således genom ett ringa arbete gifvit anledning
till elt verk, som skall föreviga sin skapares namn! haf lack, fader! du har i dag skänkt
mig mycket.”
— Jag vet, Friedemann, att du åtminstone erkänner och ärar min goda vilja, och
dermed skänker äfven du mig myckel, ty utan tvifvcl önska vi blilva förstådde af dem vi
älska, och anse detta för vår högsta jordiska lycka.
— Äfven jag har blifvit förstådd af dig, fader!
— Ja, ly du bemödade dig derom — hos mig.
— Dock äfven hos andra.
— Kanhända; kanhända ock icke! säkert icke då du trodde dig slå högre än de.
Men menniskan måste göra till sin uppgift alt förstås ej blott af sina likar, men ock
af lägre stående. Erkännes hon då ej af de onda, eller vilja de det icke: lika myc-
• •
kel, de godas välvilja och erkännande skall hon icke sakna. Äfven naturen, äfven
konsten vill erkännas; de visa sig för hela verlden sådanc de ii ro! bör då menniskan
förmätet sträfva högre och endast visa de bästa att hon förmår del bästa? —
Ånyo hördes klockorna, ii vilkas ljud för cu stund hade upphört; dörren öppnades,
och fru Anna Bach, de tre flickorna, den femtonårige Christian och Scherbilz inträdde,
alla festligt klädda till kyrkogången.
Fru Anna räckte sin make en blomsterqvast, Lina hemtade hans hall.
Sebastian steg opp, fru Anna tog hans arm och gick ined honom, omgifven af de
öfriga, till dörren — der vände han sig ännu cn gång tillbaka och dä han kände den
varma solstrålen falla pä hans ansigte, utropade han:
”Hvilken skön morgon !”
rummel — då började han plötsligen vackla,
blomsler-• fru Anna och doltrarnc uppgåfvo ett rop af förskräckelse
— då ryckte han sig opp ännu en
Derpå ville han leinna
qvaslcn föll ur hans hand
— Friedemann skyndade till för alt stödja honom
gång, och föll derefter liflös i sin sons armar.
Så dog Sebastian Bach, träffad af slag, den 21 Juli, år 1750.
Tre år sednarc firade baron von Globitf på sin praktfulla villa vid Loschwilz
nära Dresden, den ärliga vinskördsfesten. Rikt förgyllda gondoler med långa brokiga
vimplar gledo öfver Elben Iram och åter och landsatte de förnäma gästerna som
inbjudits till högtiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
