Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den glans, den rika prakt som rådde i alla anordningar, var fullkomligt värdig
grefve Briihls fdrlrogne gunstling. Ingenting felades, alli hvad den mest raffinerade
smak förmådde upptänka var anskaffadt, lör alt tillfredsställa äfven de sällsammaste
fordringar.
Varden bemödade sig öfver hofvan alt på elt förekommande sätt göra les
hon-neurs ; men ickc dess mindre gaf ingen synnerlig akt på honom, hvaremot sällskapets
hela uppmärksamhet vändes till hans gemål, hvilken, huru höflig och nedlåtande mot
alla, doek icke visade något vänligt deltagande.
Skymningen hade inbrutit; färgade lampor antändes i parken, och bcckpannor
brunno på höga kandelabrar utanför vilians portar.
Flera musikkörer lälo höra sig dels omvexlande, dels tillsammans, herrarnes och
damernas ståtliga gestalter rörde sig om hvarandra i skiftande grupper — allt andades
lif och glädje, allt bekymmer var bannlyst.
Sedan sällskapet församlat sig i salongerna, anhöll preussiska sändebudet hos fru v.
Globig att få föreställa henne konsertmästaren Philip Emanuel Bach, den store
Sebastian Bnchs andra son. Han var en ännu ung man af angenämt yttre.
Friherrinnan rodnade lätt och Irägade honom efter några vexlande fraser: ”livar
lefver nu er äldre broder?”
I
”Vi veta det ej”, svarade Philip vemodigt;” Friedemann försvann från Leipzig
samma dag vår fader dog, och ingen af oss har sedan sett eller afhört honom.*
Friherrinnan vände sig bort ulan att svara något.
Baronen intog hennes plats och yttrade med stor förbindlighet: "ni visar oss väl’
bevågenheten, min ärade herr konsertmästare, alt före taffeln ge oss ett litet stycke
till bästa,? mina gäster glädja sig högligen åt att en gång få höra den berömde
monsieur Bach. För att visa ert förträffliga spel i en ännu klarare dager, har jag på skämt
tillåtit en fattig lialfförrvckt musikant från ett prager-musikband, som nere i byn
spelar opp till dans, all dessförinnan låta höra sig der i sidorummet — dörren
öppnas, men han lår intet ljus, ty han ser ut alt vara en trashank.”
I detsamma hördes fullstämmiga ackorder Iran sidorummet; en betjent öppnade
dörren och i del halfmörka rummet såg man en torftigt och vårdslöst klädd man silla
vid klaveciueri, ryggen vänd mot ingången.
Sällskapet hade väntat sig cll gyckel, ly baronen hade ät livar och en af de
närvarande i hemlighet anförtrott sitt förehafvandc — men utgången ble.f annorlunda. Ty
underbara och skakande voro de än trotsiga, än klagande harmonier, som den okände
spelaren förstod att aflocka instrumentet — alla voro djupt upprörde, men friherrinnan
och Philip bleknade och kastade tvekande blickar på hvaradra. Vid en djerf vändning i
Iremlingens fantasier hviskade plötsligen friherrinnan : ”det är han !” och Philip utbrast
häftigt: ”vid Gud! del är han! del är min broder Friedemann !"
Då vände sig fremlingen, sprang opp och skyndade till Philip — men i det han
kastade en blick på friherrinnan, steg han tillhaka med utropet : Natalia! ’
Friherrinnan nedsjönk afdånad. Friedemann banade sig cn väg genom mängden
°ch försvann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
