Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hen gamle Musikanten.
I en torflig vindskammare uli Friedrielistadt i Berlin sall vid elt bord en
garn-mal man, ifrigt lasande i elt nothäfte, i det ban emellanåt med rödsliil tecknade
anmärkningar i marginalen.
Endast några fa kol glimmade mall i kaminen, ehuru bistert det ulc slormade ocb
yrde, och lampan fladdrade, så mall, atl underliga skuggbilder framskymtade på
väg-garne; derjemte skallrade de lösa rutorna i del enda lilla fönstret ocb vindflöjeln på
takel gnisslade — del var en bister nalt.
Men den gamle gaf lika lilet akl på stormen som på missljuden omkring sig; ocb
ehuru <leu ädla, höga gestallen syntes afiärd, ehuru del bleka odi insjunkna aulelcl
vittnade om sjukdom — snillet flammade dock i ögal som följde nolskriltcns
sammanfläl-ningar.
Då slog midnattstimman, och från galan skallade jubel och musik, och från del
nära kyrktornet tonade psalmen: ”0 Gud. dig lofva vi!"
Den gamle säg opp, lyssnade och mumlade slutligen: ”ännu eu gäng?”
Dörren Öppnades ocb in trädde en yngling, med ögon, liknande den gamles, men
med mörka lockar ocb clI nnsigte, ännu mera blekt ocb insjunket.
”Välkommen, broder i lidandet!” sade gubben, "hörde du timslaget?”
— Jag hörde det, min gubbe! del var det sista.
— Vore del så lycklig!!
— Gå iiu (ill hvila!
— Till hvila? äh nej, jag är åler lugn; jag läste i min faders verk, det hjelper.
Ilade du haft en sådan läder, arma Theodor! — huru beler del nya året?
— Ålliåtla.
— Alliålta? när de skrelvo Ireltisju — men tyst derom!
— Så,säger du alltid! skall jag aldrig la vela hvem du är?
— Jag trodde du hade märkt det den gangen då vi först sägo hvarandra ocli jag
rvckle mordvapnet ur din band som var vändi mol ditt eget. lif. Mins du livad jag
sade? ”lär all lefva, om än ell tomt lif; kan du hoppas, så gör del! kan du del icke,
sä trotsa! men lef!
— Du ser jag lefvcr, trotsige gubbe! jag I elver, cu gubbe i ynglingsåldren.
— Ilm! sjulli är gä inte sä fort.
— Jag skall icke uppnå dem ; men säg mig ditt namn.
”Den som skapade delta höga verk”, sade gubben i det han visade på nothäftet—
"var min fader.”
— Har du då iule borlrilvil del första bladet, som innehöll titeln ocb namnet?
nolleckneu säga mig intet, del vet du — jag förslår dem ej. Säg, gamle vän ! hvem
är du?
— Den gamle musikanten.
— Sä kallas du af de fä i denna stora siad, som veta all du lins, ell annat namn
kunde ingen säga mig. Säg mig det. \
”Lät mig tiga", bad den gamle, "jag liar svurit del, endast en invigd, om jag
(inner någon, skall få vela milt namn.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
