Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han aflägsnade sig.
Sedan Naumann åler sansat sig, efterfrågade han förgäfves den gamle musikantens
bostad, då Friedemanu ej hade tillåtit gossen, som lakejen aftonen förut velat
medskicka, alt följa honom.
Flera dagar lorskade Naumann förgäfves; slutligen sammanträffade han händelsevis
i ett sällskap med Moses Mendelssohn, for hvilken han genast berättade sitt äfvenlyr.
Mendelssohn förvånades då han erfor alt Friedemanu Bach ännu lefde och fans qvar i Berlin.
Han öfverenskom med Naumann att följa honom till Friedemanns gamla boning, hvilken
för Lessings van ej var obekant, i förhoppning att han kanhända ännu bodde qvar der,
eller alt åtminstone erhålla upplysning rörande hans nuvarande vistelseort.
Naumann inställde sig vid utsatt tid i Mendelssohns hem och snart voro de vid
det välbekanta huset i Friedrichstadt.
De inträdde. Den gamla värdinnan kom dem till mötes.
”Bor herr Friedemanu Bach ännu här?” frågade Mendelssohn.
”Ack herre GudP svarade värdinnan, i det hon med förklädet aftorkade sina ögon,
”i går vid denna tiden buro de bort min stackars gamle musikant! han dog jemt tre
veckor efter sin unge vän, målaren —” hon förmådde ej tala vidare. ’
Djupt skakade lemnade Moses Mendelssohn och Naumann det hus, der Friedemanu
Bach genomgått sista stadiet af sin tragiska lefnad.
»
Pressen.
Albumsblad. Små tondikter för piano af Ludvig Noi’man. Op. 44.
Stockholm, Hirsch.
t
Enhvar, som står ulom partierna i den musikaliska veriden, har ej kuuuat undgå
att märka det iustrumentalkompositionen i Tyskland under de första decennierna af
innevarande sekel ej var alldeles fri från en viss stereotyp, något, kälkborgerlig ton, som hade sin
grund uli en ofta förfeladt behandling af Mozarts och Haydns klassiska former. Man
uraktlät nemligen ej sällan den nödväudiga operationen atl uli dem ingjuta en iefvande
ande, men utlade dem i stället alltför myckel på bredden. Beclhoven stod härvid
ensam och ansågs äfven för ej så litet heterodox. Att ärofulla undanlag funnos, behöfver
ej siigas, äfvensom denna ’ förslelning upphörde då friare förmer användes, l. ex. uti
rondoerna i Cramers sonater, hvilka ollast äro högst spirituella och karakteristiska,
då deremot första satserna ej sällan lida af tomhet — för alt icke tala om hans
förträffliga etyder, hvilka i romantisk anda och allmän estetisk halt lemna alla sednare
etydverk m. m. långt efter sig.
Linder så fatta omständigheter
tioneu atl stundom afvika från den
stigar i skog och fält. Härunder
företogo sig åtskilliga af den yngre
tonsätlargcnera-slora landsvägen och söka bana sig nya
gång-upptäckten många täcka romantiska partier, hvilka
upplälos till allmänhetens förlustelse, samt så flitigt begagnades, alt äfven de med tiden
blefvo landsvägar; vid alltför romantisk framfart hände deremot att man intrasslade sig
i törnena eller ock fastnade i något träsk och i intetdera fallet kom lös igen. Till dessa
sislnämda räkna vi flera större instrumentalverk al sednare tiders produktion; till de
förra åler — hvilka ej böra förblandas med de banalare salongstyckena —- åtskilliga
täcka småpjeser, som ingalunda sakna poesi, om än genren egentligen icke är ny.
Till denna kategori böra flera snillrika smärre verk af den för åtskilliga af sina större
arbeten ej utan skäl skarpt eflerhåline Schumann.
Till denna genren ansluter sig ock det arbete vi här anmäla. Dessa pianostycken
äro skrifna med redlig vilja samt med ett betydligt välde öfver de hjelmedel som den
musikaliska vetenskapen gifver den bildade tonsättaren vid handen. Mau spårar der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
