Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grundtextens historia, meddela vi innan vi gå
vidare följande upplysningar rörande de här af
kommissionen nämda källorna för nya
testamentets grundtext.
Textus receptus kallas den text, som ligger
till grund för våra vanliga bibelöfversättningar
(äfven den s. k. lektorernas öfversättning). Den
uppkom i början af 1500-talet och grundade sig
på jemförelsevis yngre och opålitligare
handskrifter.
Codex sinaiticus kallas en handskrift som af
den lärde tysken Tischendorf till en del år 1844,
till återstoden år 1859 fanns i ett kloster på
Sinai. Den innehåller hela nya testamentet
samt flere af gamla testamentets böcker;
dessutom Barnabas’ bref och Hermas’ bok Herden.
Den är skrifven omkr. år 350 eft. Chr. och
förvaras nu i Petersburg.
Codex vaticanus kallas en handskrift, som
innehåller nästan hela gamla testamentet
äfvensom det nya med undantag af brefven till
Timoteus, Titus, Filemon, Uppenbarelseboken samt
slutet af Ebreerbrefvet från kap. 9: 14. Den
är af ungefär samma ålder som codex sinaiticus
och förvaras nu i Rom.
Codex alexandrinus är en handskrift, som
ock innehåller både gamla och nya testamentet
med några luckor. I nya testamentet fattas
Matth. 1—25: 5. Joh. 6: 50—8: 52, 2 Kor. 4:
13—12: 6. Den är sannolikt skrifven i midten
af femte århundradet och förvaras nu i London.
Den äldsta syriska öfversättningen anses vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
