tåg. Sex århundraden senare sökte den helige Franciskus vid sitt besök i Damiette att vinna sultanen Melek-el-Moaddem för kristen tro, men utan resultat. De geografiska upptäckterna vid nya tidens början (Bartolomeus Diaz omseglade Goda Hoppsudden år 1487) främst genom portugisisk kolonisation hade avgörande betydelse för den katolska missionens framstöt i A. När Diogo Cam år 1484 nådde Kongo-mynningen, tog han infödda med sig till Portugal, där dessa erhöllo kristen undervisning och sedan efter ett år återsändes, medförande gåvor för konungen av Kongo. Är 1520 började missionsverksamheten i Angola. När konung Johan III av Portugal år 1532 rapporterade till påven Clemens VII att hela Kongo blivit katolskt, var detta dock optimism i överkant. Men faktum kvarstod att den afrikanske konungen och åtskilliga stormän i landet redan vunnits. Jesuiterna kommo år 1547, och arbetet intensifierades. Angola blev biskopsstift år 1596. Lika raskt som segrar vunnits kom emellertid under 1600-talet tillbakagången och katastrofen. När Livingstone år 1854 kom till Loanda (i Angola), fann han ruinerna av två katedraler, och små träkors voro omtyckta som amuletter för jägare. 1800-talet och framför allt 1900-talets förra hälft medförde en utomordentlig kraftutveckling för romersk-katolsk mission i A. F. M. Libermann (d. 1852) och särskilt den väldige missionsledaren, kardinal Lavigerie (d. 1892) sände ut hundratals nya missionärer. Den av Lavigerie grundade Vita Fädernas orden blev ett smidigt och starkt redskap för att vinna Central-a. för katolska kyrkan. Dess snabba erövring av Belgiska Kongo med Ruanda-Urundi och framgångarna i Uganda äro utan motstycke i 1900-talets missionshistoria överhuvud. Antalet katoliker i Belgiska Kongo är nu 3.3 mill., medan siffran för Uganda anges vara 1 mill. I Syd-a. är romerska kyrkans inflytande mera begränsat, men en märklig framryckning har på senaste tid begynt, särskilt genom dess högt utvecklade undervisningssystem. Överhuvud gör romerska kyrkan i A. en kraftfull insats också på 25 AFRIKA skolans och den praktiska utbildningens område. Fader Bernhard Huss (d. 1948) drog upp riktlinjerna för en initiativrik åkerbruksmission i Syd-a. enligt mottot: »bättre åkrar, bättre hem, bättre hjärtan». B. Evangelisk. Holländarna kommo till Kaplandet år 1652. Är 1737 började den tyske herrnhutaren Georg Schmidt missionsverksamhet nära Kapstaden till dess han, bruten efter sju års mödor och strider, återvände till hemlandet. Den evangeliska missionsväckelsen omkr. 1800 resulterade snart i nya evangeliska missionsförsök, särskilt från 1830- och 1840-talen. 1840 kom David Livingstone till A. och därmed börjar en ny epok. Ingen enskild man i modern tid har betytt så mycket för en hel kontinent som Livingstone — »missionär, upptäcktsresande, befriare». Han ville öppna väg för »handel och kristendom» i A. Sammanställningen av just dessa två objekt för hans verk har fått utgöra exempel på _naiy tro på västerländsk civilisation. Men Livingstones formel kan i dag avvinnas ny innebörd. Ett slags handel bekämpades med harm och uthållighet av Livingstone arabernas slavhandel. I Livingstones spår kom evangelisk (liksom katolsk) mission till Öst- och Centrala., samtidigt som stormakternas kapplöpning om kolonier begynte (»scramble for Africa»). Missionssituationen i Syd-a. under de senaste 150 åren har i ständigt skärpt grad betingats av rasmotsättningar. Det var liberala anglosachsiska missionärer, såsom John Philip (engelsk kongregationalist), vilkas attityd till afrikanerna framkallade boernas innerliga avsky. Det var denna liberala missionspolitik, som föranledde boerna till den stora utvandringen norrut från Kap, till Oranje och Transvaal — die groot trek — år 1838, ett avgörande, av den nationalistiska myten kringstrålat datum av förvånande livskraft i Syd-a:s moderna historia. I dag kräva boernas ättlingar, nu i besittning av den politiska makten, genomförd apartheid, dvs. regionalt och yrkesfunktionellt åtskiljande (segregation) mellan de färgade och de vita. Denna boer-attityd de- 26