AFRIKA las i praktiken, om ej i teorien, av en stor procent vita av annan härstamning. Då Syd-a:s politiska, ekonomiska och sociala inflytande över den afrikanska kontinenten som helhet torde komma att i framtiden ständigt ökas, innebär det att den sydafrikanska rasproblematiken i vidgad utsträckning torde komma att spela in även i Central- och Öst-a. Samtidigt intensifieras de svartas nationalism, vilken bl. a. tagit sig uttryck i hundratals svarta sekter, särskilt i Syd-a., och i dessa bereder sig en halvkristen synkretism snart rum. Nordiska missionssällskap såsom Norska Missionssällskapet och Svenska Kyrkans Mission ha i denna situation sökt att utföra sitt uppdrag i samarbete med andra lutherska missioner samt i vidgat samarbete, i t. ex. Syd-a:s kristna råd (grundat 1936). Svensken J. E. Norenius (d. 1934) hörde till dem som gjort en verksam insats i fråga om kyrkornas samarbete. I sydväst-a. (Ovambolandet) utför Finska Missionssällskapet en viktig missionsgärning. Svenska Missionsförbundet arbetar framgångsrikt i Kongo. I Central- och Öst-a. ha missionens framgångar varit snabbast. Ett märkligt exempel är Ugandas anglikanska kyrka, som under några årtionden genomlöpt Gamla kyrkans klassiska utvecklingslinje från martyrkyrka till gynnad folk- och statskyrka. Den omfattar nu omkr. 600.000 kristna och har sedan år 1948 en afrikan såsom biskop (jämte en engelsk biskop). Under inbördeskrigen och upproren under 1880- och 90-talen såg det ibland ut som om Islam skulle segra i Uganda. H a d e så skett, skulle därigenom Islam ha erhållit avgörande möjligheter att erövra A. Utgången blev en annan. Uganda som kristet land är ett bålverk emot den muhammedanska pressen norrifrån. Under 1930-talet nåddes Uganda-kyrkan av den år 1935 i Ruanda begynnande, snart växande, centralafrikanska abalokole-väckelsen, en väckelserörelse med synd och frälsning som sitt centrala, personliga budskap. Denna rörelse har också nått Tanganjika, så t. ex. Hajakyrkan i Bukoba. Väst-a. var länge »den vite mannens grav». 27 Under oerhörda uppoffringar ha dock missionärer där grundat starka kyrkor samt genom ett omfattande översättningsarbete (jfr tysken J. Spieth för Ewe-språket o. a.) skapat en begynnande litteratur. Baselkommissionen på Guldkusten och i Kamerun samt engelska metodistmissionen och engelska kyrkomissionen på Guldkusten och i Nigeria höra till de mest kända. En modern utveckling är grundandet 1948 av nya universitet i Ibadan (Nigeria) och Achimota (Guldkusten), vilka också fått stor betydelse för kyrkorna bl. a. genom teologisk undervisning. Frågan om prästutbildningen i A. är en fråga som livligt sysselsätter missionerna, inte minst genom det incitament som givits av Internationella Missionsrådet, särskilt fr. o. m. år 1948. För att stimulera kyrkorna till en koncentration på denna fråga, som är av fundamental betydelse för de unga afrikanska kyrkornas självständiggörande, företog år 1950 den anglikanske biskopen och ledaren inom den ekumeniska rörelsen, Stephen Neill, en resa i Öst- och Väst-a. Ett missionsarbete som på ett särskilt sätt fångat Västerlandets uppmärksamhet och fantasi är läkaremissionären Dr Albert Schweitzers insats i Lambarene, vid Ogowefloden, tätt norr om Kongo-flodens utlopp. Madagaskar har efter en fruktansvärd förföljelsetid emot de första kristna under 1800-talet blivit ett den evangeliska missionens största arbetsfält. Norska Missionssällskapet har i den solitt grundade och snabbt växande gasserkyrkan (över 130.000) fått fostra »et av det norske kristenfolks kjæreste og mest vellykte hjertebarn» (Fr. Birkeli). Några av Nordens största missionärer i modern tid ha verkat där: L. J. Dahle och Johs. Johnsson. Några av de viktigaste missionsproblemen i A. nu äro följande: 1. Kyrka och afrikansk kultur. En fördjupad sociologisk kunskap och förståelse har förändrat missionernas inställning till det afrikanska kulturarvets betydelse för kyrkans uppbyggande. Omsvängningen da- terar sig till 1920-talet. 1926 publicerades den framstående engelske metodistmissio- 28