dona nobis pacem, d. v. s. giv oss frid. Melodierna voro i allmänhet relativt enkla för att senare, när A. överfördes på kören, bli mera konstrika. A. förekommer i de flesta lutherska högmässoliturgier, givetvis översatt till respektive folkspråk. Det har gjort tjänst dels som kommunionspsalm och då ibland kompletterats med eller ersatts av Decius’ metriska omskrivning O, Lamm Gottes unschuldig, dels som ett mera självständigt moment i liturgin med placering före distributionen av nattvarden. Förutom i högmässan återfinnes A. även i litanian*. A. har knappast karaktär av syndabekännelse utan är närmast att betrakta som en hälsning till den i nattvarden mötande världsfrälsaren och som en bön om delaktighet i den ‘nåd och frid, som hans död kan ge. Att Kristus tilltalas med ordet »lamm» påminner om, att han var fri från skuld, mild och tålmodig. A. är även beteckningen på vaxtavlor, försedda med bilden av ett lamm, vilka förfärdigas i Rom avy rester efter påskljusen. Dessa tavlor utdelas av påven det Ista och sedan vart 7de år av hans pontifikat såsom gåvor till enskilda och kyrkor. De göra tjänst som amuletter till skydd mot olyckor av skilda slag, speciellt en bråd död. Litt.: J. A. Jungmann, Missarum sollemnia 1— 2 (Wien 1949); L. D. Reed, The Lutheran liturgy. A study of the common service of the Lutheran church in America (Philadelphia 1947). S. Ł. AGRICOLA, Mikael, biskop i Åbo, Finlands reformator, föddes omkr. 1510, dog 9 april 1557. A:s fader var fiskare eller bonde från Pernå socken i södra Finland. Efter skolgång i Viborg kom A. till Äbo, där han fick höra den förste förkunnaren av reformationen i Finland, Peter Särkilaks, predika. A. tilltalades av dennes evangeliska åsikter. Som biskop Martin Skyttes sekreterare rörde han sig i biskopens sällskap och predikade både i Åbo och på landsbygden i reformationens anda. Med understöd av Skytte studerade han 1536— 1539 i Wittenberg, där vid sidan av de teologiska studierna de humanistiska ämnena synas ha fängslat honom. Sedan han åter- 37 AGRICOLA vänt till hemlandet som magister, försedd med ett rekommendationsbrev av Luther, blev han rektor för skolan i Åbo. Vid denna skola, som då var Finlands viktigaste prästutbildningsanstalt, verkade han i nio år, samtidigt som han var medlem av domkapitlet. Hans mål var en förnyelse av kyrkans inre liv i reformationens anda. Under biskop Skyttes sista år förrättade A. i biskopens ställe visitationer och andra ämbetsgöromål, och efter biskopens död 1550 skötte han vikariter biskopsämbetet, tills konungen 1554 utnämnde honom till biskop i Äbo. Samtidigt avskildes stiftets östra del till ett nytt stift, Viborgs stift. I början av 1557 sändes A. tillsammans med andra representanter för Sverige till Moskva för att förhandla om fredsslut mellan Sverige och Ryssland. På hemresan insjuknade han och dog på Karelska näset. Han begrovs i Viborg. Den mest vägande delen av sitt livsverk i Finlands kyrkas och reformationens tjänst utförde A. som författare och utgivare av böcker. Hans första publikation är en ABC- bok, som utkom 1542 eller 1543 (ABC- kiria). Mest självständigt upplagt av A:s verk är en biblisk bönbok (Rucouskiria Bibliasta, 875 sidor i litet format), som utkom 1544. Boken börjar med ett kort kalendarium samt notiser av astronomisk, meteorologisk och teologisk art ävensom anvisningar i hälsovård. Av bönerna äro omkr. en tredjedel från bibeln, de övriga främst ur Luthers och de andra reformatorernas verk. Också Erasmus av Rotterdam är anmärkningsvärt väl representerad. I icke ringa grad har A. utnyttjat material från Missale Aboense samt vissa katolska författare. — Redan 1543 synes A. ha haft en översättning av N.T. färdig, men, förmodligen av brist på medel, fick han den (Se Wsi Testamenti) tryckt först 1548. A. har gjort sin översättning från den grekiska urtexten, men har som ett viktigt hjälpmedel använt Luthers tyska översättning, från vilken även företalen till bibelns böcker och ett antal marginalförklaringar hämtats, om än av A. självständigt omformade. A. har till finska översatt även delar 38