ANGLIKANSKA KYRKAN | Thomas Cranmer. Porträtt av Gerlach Flicke. nen under den blodiga Maria (1553—58), som skänkte a. dess första martyrer, bland dem Cranmer, fick reformationen i England sin avslutning under drottning E |1is abet (»the Elisabethan settlement»). Genom suprematsakten 1559 bestämdes, att tronens innehavare skulle vara kyrkans »översta huvud». Den biskopliga styrelseformen bevarades, liksom biskoparnas genom invigningen förmedlade apostoliska succession. Bönboken av 1552 fastställdes med smärre modifikationer — den blev mer än något annat dokument kyrkans symboliska skrift. Bekännelsen sammanfattades i de 39 artiklarna av år 1563: dessa äro präglade av en modifierad lutherdom, men ge avsiktligt utrymme för ganska olika tolkningar. Härigenom framstod a. som en egenartad nationell gren av reformationen. En religiöst fördjupad våg av reformert inflytande nådde England under 1500-talets senare del i puritanismen*. Denna strävade att här liksom i Skottland omdana kyrkan i presbyteriansk anda, men misslyckades genom drottningens inflytande och drevs 99 under blodig förföljelse till separation. Samtidigt blev a. starkare medveten om sin egenart. Ärkebiskop Bancroft hävdade den biskopliga författningen som en gudomlig inrättning. Anglikanismens teologiska åskådning utformades medvetet av R. Hookeri hans klassiska verk »The Laws of Ecclesiastical Polity». Under Jakob I:s regering (1603—25) vidgades klyftan. Puritanismens krav avvisades på Hampton Court-konferensen 1604. Kyrkoförfattningen utformades i episkopal anda. En reviderad kyrkobibel antogs 1611. En religiöst fördjupad högkyrklighet började framväxa, under ledning av män som biskop L. Andrewes. Under början av Karl I:s regering upplevde den »karolinska» anglikanismen en blomstringstid. Ärkebiskop W. Laud företrädde en avancerad högkyrklighet, som tog sig uttryck i en uppriktig nitälskan för gudstjänstlivets skönhet och sakramentens bruk, men tillika i hårda åtgärder mot puritanismen. Upproret mot Karl I, som först framkallades av försöket att påtvinga skottarna den anglikanska gudstjänstformen, kom att vända sig mot kyrkan lika väl som mot konungen. Lauds intolerans mot puritanerna ledde till hans avrättning 1645 — liksom Karl I blev han en av höganglikanismens martyrer. Den episkopala statskyrkan avskaffades av parlamentet och ersattes av en presbyteriansk. Men under Cromwells regering (»the Commonwealth») segrade independenternas krav på full religionsfrihet och ledde till ett våldsamt uppflammande av sektväsendet. Efter restaurationen 1660 återfick a. sin gamla ställning. Ett försök på den s. k. Savoy-konferensen 1661 att ge utrymme åt puritanerna, särskilt presbyterianerna, inom kyrkan, misslyckades. Genom korporationsakten av 1661 bestämdes, att endast de, som begingo nattvarden efter anglikansk ritus, fingo bekläda kommunala ämbeten. Den reviderade bönboken blev genom uniformitetsakten 1662 den enda lagligen erkända normen för gudstjänstlivet. De som icke fogade sig, »nonkonformister» eller »dissenters», berövades religionsfrihet och medborgerliga rättighe- 100