nion») sammanhållas endast genom i stort sett enahanda kult och bekännelse och genom erkännandet avy ärkebiskopen av Canterbury som andligt överhuvud. Det enda yttre organet för denna kyrkogemenskap är den pananglikanska konferensen, den s.k. Lambethkonferensen (efter ärkebiskopens av Canterbury palats i London), som i regel sammanträder vart tionde år. Dess beslut äro icke legalt bindande, men har stor moralisk auktoritet. 3. Gudstjänstliv. Den normativa ställning, som tillkommer bönboken (the Book of Common Prayer*) har i flera avseenden försvagats. Flera skilda gudstjänsttyper ha utbildats, särskilt under inflytande av den högkyrkliga rörelsen. Ett försök att genom revision av bönboken bringa de existerande variationerna inom den lagliga ordningens råmärken misslyckades, då revisionsförslaget av 1928 förkastades av parlamentet. Den anglikanska liturgien har i flera avseenden trognare än den lutherska bevarat det medeltida arvet. I anslutning till de kanoniska tidernas gudstjänster utformades en liturgisk ordning för morgon- och aftonbön, vari psaltaren, Te deum och de s. k. Cantica (de bibliska lovysångerna) ingå jämte böner och responsorier. Dessa gudstjänster ha varit de mest populära, och ha utökats med predikan och sång av metriska hymner (närmast motsvarande den svenska psalmbokens psalmer), vilka kommit i bruk först under 1700-talet. Nattvardsmässans ordning har gestaltats i fri anslutning till den romerska mässan, men den har fått en växlande utformning, antingen som en läst kommuniongudstjänst eller som en högtidlig, sjungen högmässa. Den senare har i kyrkor av »ritualistisk» typ blivit söndagens huvudgudstjänst, vari även predikan då ingått. Nattvardsgången har däremot, på grund av det återupplivade kravet på fastande kommunion, i stor utsträckning förlagts till tidiga, lästa mässor. Den anglikanska predikan har tidvis nått en hög blomstring, men har på senare tid ofta trängts tillbaka av den liturgiska gudstjänsten. Kyrkosången har omsorgsfullt vårdats, särskilt i katedralerna och andra 105 ANGLIKANSKA KYRKAN Åttonde Lambethkonferensen öppnas i katedralen i Canterbury 1948. kyrkor, som hålla väl övade gosskörer. Den stora rikedomen av äldre kyrkobyggnader av stort konstnärligt värde har tillfört gudstjänsten betydande skönhetsvärden. På senare tid har stor omsorg ägnats åt kyrkornas utsmyckning. Den prästerliga skruden består vaniligen av den svarta fotsida prästrocken (cassock), varöver bäres ett vitt superpelliceum (surplice)jämte ett brett, svart, över skuldrorna nedfallande band (scarf), och därjämte oftast en akademisk s. k. food (huva), betecknande vederbörandes lärdomsgrad. Vid nattvardsgudstjänsten användes i högkyrkliga kyrkor den gamla mässkruden (mässkjorta och mässhake). 4. Teologi. Under reformationstiden förhöll sig det teologiska arbetet i den anglikanska kyrkan huvudsakligen mottagande. Begynnelserna till en egen teologi framkallades av försöken att motivera den anglikanska kyrkoformen under åberopande av fornkyrkans exempel. Under 1600-talet trädde teologien väsentligen i den religiösa polemikens och det praktiska fromhetslivets tjänst. Hos Jeremy Taylor (1613 106