Tylor år 1871 präglat uttryck för »den allmänna tron på andliga varelser», enligt honom även den religiösa spekulationens grundval. Tylor anser, att erfarenheterna av vaka och sömn, extas, sjukdom och död å ena sidan och avy drömmar och hallucinationer å den andra lett människan därhän, att hon med kroppen förknippat dels en livsprincip och dels en slags luftig och fin dubbelgångare. Den senare kan redan under livstiden lösgöra sig från kroppen. Med det sista andetaget lämnar detta andra jag, andan, anden eller själen slutgiltigt den döde. Gränsen mellan det W. Wundt senare kallat för kroppssjäl i motsats till frisjälen blir här flytande. Människans liv och rörelseförmåga uppfattas såsom beroende av själen. Denna erfarenhet tillämpar naturmänniskan enligt Tylor på sin omvärld. All rörelse i naturen, såsom att vågorna gå, elden flammar, trädet susar och stenen rullar, orsakas av en själ. Allting är sålunda besjälat, även de döda tingen. Denna uppfattning styrkes av språket med dess makt över tanken. Språket personifierar nämligen alltid, såsom de anförda exemplen visa. Vi erhålla på detta vis en primitiv världsförklaring, i vilken andarna-själarna utgöra orsakerna till allt. Och dessa i djuren och tingen inneboende väsen, som ofta utgöras av de avlidnas andar, bliva på grund av sin farlighet eller välvilja föremål för dyrkan. Därmed blir a. för Tylor tillika den äldsta av 0ss kända formen av religion. Tylors lärjunge R. R. Mare tt präglade beteckningarna preanimism och animatism för den enklaste formen av naturfolkens religion. Därmed avsåg han att giva en både vidare och vagare definition av religionen, i vilken upplevelsen av omvärlden såsom fylld av en till både gudar, människor och ting knuten övernaturlig kraft (mana) trädde i stället för de rationella föreställningarna om omvärlden. Prei pre-animism utsäger alltså icke, såsom termen ofta och begripligt nog uppfattats, att det rör sig om ett historiskt tidigare religionstadium, utan att den känslobetonande förnimmelsen av det övernaturliga 109 ANSGAR föregår reflexionen över dettas natur. Animatism giver uttryck åt att naturmänniskan upplevt omvärlden såsom levande, utan att detta liv förknippats med en själ. Teorien om a. såsom urreligion vederlägges genom förekomsten av såväl manaföreställningen som höggudar eller högsta väsen. Vidare är a., i synnerhet i sin sekundära utformning hos Tylors efterföljare, i för hög grad uppbyggd på rationalistisktevolutionistiska överväganden. Det är, såsom redan Marett sett, en verklighetsfrämmande konstruktion, att den primitive vandrar omkring som en kvasifilosof och söker utgrunda orsakssammanhangen i sin omvärld, varpå han börjar dyrka dessa orsaker! Att dessa äro identiska med de avlidnas andar, kan icke heller bevisas. Där man undviker att tala om ett bestämt slags urreligion, skys också numera beteckningen a., ehuru den icke är sällsynt i engelskspråkig, etnologisk litteratur såsom synonym till primitiv religion. Van der Leeuw har utmönstrat ordet a. och skildrar i stället omvärlden som »vilja och gestalt». I den mån a. får beteckna en världsuppfattning, som räknar med en andlig, osynlig verklighet bortom de synliga tingen, hör den samman med all religion. I denna mening är både Platons filosofi och modern teosofi a. (T. Andræ). Litt.: R. Karsten, Inledning till religionsvetenskapen (Helsingfors 1928; konsekvent a. tolkning av alla föreställningar och bruk hos naturfolken); E. Briem, Gudstro och gudsupplevelse (Malmö 1933); G. van der Leeuw, La religion dans son essence et ses manifestations (Paris 1948); E. Ehnmark, Religionshistoriens gräns (i Sy. teol. kvartalskrift 1949). C.-M. E. ANKULT, se Förfäderskult. ANSGAR, ca. 801—865, ærkebiskop af Hamburg-Bremen, »Nordens apostel». Vər viden om A. går tilbake til kilder, der falder i to adskilte grupper. Den første og vigtigste omfatter en række samtidige breve og privilegier. Desværre er der ikke enighed om, hvor vidt få eller flere af disse dokumenter er forfalskede eller interpolerede. Den anden gruppe omfatter de fortællende, iøvrigt også samtidige kilder, de franske annaler 110