teologiska uttryck som hämtas från den hedniska filosofien och religionen, t. ex. det myckna talet om »mysterier» endast är ` bilder och talesätt som man nu ansåg sig kunna använda utan risk för farliga missförstånd. Vid framstäilningen av skapelsen och dess under begagnade man gärna den grekiska naturvetenskapliga litteraturen. De kristna övertogo i stor utsträckning den gängse skoluppfostran; de kristnas barn fingo lära samma skolämnen som de icke kristnas och fingo t. o. m. studera de gamla skalderna, om ock efter varningar för att låta sig påverkas av deras ofta ovärdiga framställningar av gudar och hjältar. Denna annars i stort sett positiva hållning intar t. ex. Basilius den store, som i likhet med andra av 300-talets kyrkofäder hade tagit del av sin tids högsta profana bildning, i skriften »Till de unga, om hur de kunna dra nytta av den hedniska litteraturen». I själva den litterära bedömningen och stilen anslöt man sig till den gängse klassicistiska smaken. Mot teatern, som då övervägande var att jämställa med våra revyteatrar och varietéer, opponerade man sig kraftigt, liksom mot idrotts-, djurstrids- och gladiatorspelen. Från hednisk sida fortsatte även de litterära angreppen mot kyrkan, och stridsskrifterna blevo allt omfångsrikare och skarpare i tonen. Det kraftigaste anfallet kom från nyplatonikern Porfyrios. Men på andra håll inom den hedniska världen märker man ett visst inflytande från kristendomen, t. ex. hos vissa alexandrinska nyplatoniker, som upptogo den judiskt-kristna skapelsetanken. Och kejsar Julianus, som försökte tränga undan kristendomen, efterbildade därvid flera kyrkliga seder och institutioner. Från 300-talets slut kan en viss stabilisering sägas ha inträtt i förhållandet mellan antiken och kyrkan, men många munkkretsar saknade allt sinne för den gamla kulturen och demonstrerade bryskt mot dess yttringar. Inom världsliga bildade kretsar i det nu kristnade riket ser man gång på gång, även i bysantinsk tid, en strävan att återuppliva den antika litterära kulturen, och en del av dessa strömningars produkter 117 ANTIKEN OCH DEN KRISTNA KYRKAN visa icke många spår av att de ha sitt ursprung i en kristen miljö. Men den gamla mytologien var nu en ofarlig drömvärld. Konsten var mer grundligt förändrad; den kristna kyrkobyggnaden ställde helt andra krav än den gamla tempelarkitekturen och är därför endast i ringa mån en fortsättning av denna; den utbildas i stället ur andra former av senantik byggnadskonst. Måleri och skulptur kunde också anknyta till vissa stilriktningar, som hade utvecklats redan på hedniskt håll. I västern, på romersk mark, blev det kulturella avbrottet vid medeltidens gräns starkare på grund av folkvandringsperiodens där mer genomgripande omvälvningar, men även där återupplivades under medeltiden gång på gång intresset för antiken, dock så gott som uteslutande den romerska. I västern var det ännu mer än i östern kyrkan som blev den huvudsakliga bevararen av antiken. Problemet antiken—den kristna kyrkan har ofta varit aktuellt även i nyare tid. Renässansen under 1400- och 1500-talen gav genom sin starkare värdering av profankulturen och sina överljutt proklamerade anspråk på att vara den verkliga pånyttfödelsen av antiken upphov till nya konfliktställningar men även till nya synteser, och ända in i våra dagar har antiken av många historiker, kulturkritiker och skalder satts upp som en lovvärd och förebildlig motsats till kyrkan och dess livshållning (Schiller, Heine, Nietzsche, Swinburne), medan vissa anhängare av den tyska nyklassicismen mer strävade efter en syntes, och katolska humanister i våra dagar återuppta Clemens’ och andra kyrkofäders syn på antiken som ett aningsfullt förstadium till den kristna världen. Antikskildringar som Charles Kingsleys Hypatia och Viktor Rydbergs Den siste athenaren äro avsedda som inlägg i den aktuella idédebatten om kyrka och livsåskådning. Litt.: Relationerna mellan N.T. och den grekiska kulturvärlden diskuteras i G. Rudberg, Hellas och Nya Testamentet (Sthm 1929). Teologiens förhållande till antiken har behandlats av engelsmannen Æ. Hatch (The influence of 118