konciliet 1215 infördes efter muhammedanskt mönster en särskild judedräkt. Ghettotillvaron utgjorde däremot delvis ett fullföljande av inomjudisk tradition. Humanisten Reuchlin inskred till judarnas förmån, och Luther utgav 1523 en judevänlig skrift, >» Att Jesus Kristus är född jude». Senare vände sig dock reformatorn mot judarnas andliga högmod, som förhindrade den nya födelsen, och fick därvid tillfälle att utnyttja den gängse a. arsenalen. Holland blev vid denna tid en fristad för de förföljda, som med sitt kapital främjade landets blomstring. Eftersom utlåning av pengar mot ränta enligt medeltida, bibliskt grundad uppfattning var förbjuden trosfränder emellan, hade judarna fått hand om denna rörelse. Detta ledde å sin sida till att a. fick ny näring. Först under upplysningstiden började en avgörande förändring inträda i judarnas ställning. Emellertid voro icke heller upplysningsmännen fria från a., som hos en del av dem förbands med den negativa religionsfanatism, vilken yttrade sig i religionskritik och religionsförakt, i första hand riktat mot G.T. och dess närmaste företrädare, judarna. På Voltaires och Fredrik II:s judekritik har Hitler sålunda kunnat åberopa sig. Judeemancipationen befriade judarna från deras isolering och särstämpel men hotade också deras nationella och religiösa egenart. Den systematiskt organiserade och rasmässigt motiverade a. i Hitlertidens Tyskland ledde enligt Nürnbergprocessens protokoll till försvinnandet av 5,7 mill. judar, av vilka 1,7 mill. direkt bragts om livet. Det andra världskriget medförde en fullständig omfördelning av världsjudenheten, som genom grundandet av den självständiga staten Israel ånyo fick ett nationellt centrum. Av de 1948 existerande 11 1⁄2 mill. judarna, funnos nära 6 mill. (1938:5 mill.) i Amerika men endast 3 1⁄2 mill. (1938: 10 mill.) i Europa. Hitlerepokens slut innebär icke, att a. är död, utan den har från sitt tidigare centrum i Mellan- och Östeuropa spritts framför allt till Amerika och både där och i ett flertal 129 Q ANTROPOLOGI andra länder nödvändiggjort särskilda lagar mot ras- och religionsdiskriminering. I Amerika finnas (1947) 75 a. tidningar och tidskrifter, restriktioner förekomma vid intagning av judar i universitet och colleges, och vissa hotell äro stängda för dem. The Anti-Defamation League of the American Jewish Community nedlägger årligen 6 mill. dollars på motpropaganda. Till förklaring av a. har man pekat på rasmotsättningar, ekonomiska och sociala reaktioner, religiösa motsatsförhållanden, gruppantipatier, judisk partikularism och nu senast psykiska störningar. I N. T. framträder den religiösa motsättningen mot judarna, som förkasta Kristus och hans budskap, starkast i Joh:s evangelium och hos Paulus. Den kristna kyrkan är det sanna Israel. Men ändå skall hela Israel bliva frälst, och i Kristusgemenskapen finns det ingen skillnad mellan jude och grek. De kristna kyrkorna och samfunden ha också kraftigt uttalat sig mot a. och i handling bisprungit dess offer. Se även Judendom. Litt.: E. Briem, Antisemitismen genom tiderna (Sthm 1940; bibliografier över tidigare |litt.); M. Simon, Verus Israel (Bibl. des Ecoles franc. d'Athènes et de Rome 166. Paris 1948; grundläggande för den gamla kyrkans polemik med judendomen); G. Kisch, The Jews in medieval Germany, a study of their legal and social status (Chicago 1949; ensidig betoning av den religiösa motsättningen och konkurrensavunden); F. Lovsky, L'Antisémitisme rationaliste (i Revue d’'hist. et de philos. rel. 1950; utgör del av större, utlovat arbete); Israel Cohen, Contemporary Jewry, a survey of social, cultural, economic and political conditions (London 1950): N. W. Ackerman & Marie Jahoda, Anti-Semitism and emotional disorder, a psychoanalytic interpretation (New York 1950). Jfr löpande årgångar av Evidences, Historia Judaica och Judisk tidskrift. C.-M. E. ANTROPOLOGI (av grek. čvUpwroc, människa och AÀóyo;, lära), läran om människan* användes i en rad skiftande betydelser allteftersom olika sidor av människans väsen beaktas. 1. Fysisk a., som mot bakgrund av biologiska, kulturgeografiska, etnografiska och 130