- Project Runeberg -  Nordisk teologisk uppslagsbok för kyrka och skola / 1. A - H /
131-132

(1952-1957) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antropologi - Antropomorfism

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANTROPOMORFISM arkeologiska fakta befattar sig med människans anatomi, i synnerhet kraniets byggnad, ärftlighets-, ras-, typ- och härstamningslära. Den sistnämnda är bland romersk-katolska teologer och religionshistoriker i samband med teorien om urmonoteismen föremål för en livlig uppmärksamhet. I polemiken mot darwinismen, som står i strid med den bibliska läran om människans egenart, kan man härvid åberopa sig på det naturvetenskapliga åsiktskaos, som uppstått genom de nu allt talrikare fynden av sinsemellan delvis starkt avvikande, förhistoriska kranier av mycket hög ålder. Dessa komplicera i hög grad tolkningen av släktskapsförhållanden mellan människan och människoaporna. Inom våra dagars protestantism förefinnes endast på fundamentalistiskt håll ett intresse för dylika problem. De uppkomma icke, om man utgår från den där gängse boskillnaden mellan tro och vetande. (Jfr Utvecklingslära.) 2. Kulturantropologi, en företrädesvis i engelskan och därav påverkad terminologi vanlig beteckning för etnologi*. Í 3. Filosofisk a., människans reflexion över sitt eget väsen och över sin plats och uppgift i universum. I motsats till den naturvetenskapliga och historiska a. med dess huvudsakliga inriktning på urhistorien och mänskligheten såsom kollektiv befattar sig den filosofiska a. företrädesvis med människan såsom individ i nuet. 4. Teologisk a., den kristna människouppfattningen med dess grundval i bibeln och senare utformning i den kristna teologien. Intill 1700-talets slut är den teologiska a. uppbyggd på den bibliska urhistorien om skapelsen och syndafallet med dess följder, frälsningen i Kristus och fulländningen, varigenom det förlorade gudsbelätet återställes och förhärligas. Schleiermacher* lösgjorde a. från urhistorien och sökte finna en ny grundval för denna i den empiriska människans psykologiska beskaffenhet. I nyare protestantisk teologi med dess opposition mot idealistisk filosofi och psykologism träder människan såsom syndare i förgrunden. Härigenom ändrar a:s problem karaktär. 131 Se även Animism, Kött och ande, Legeme og sjæl, Menneske. Litt.: 1: B. Lundman, Jordens människoraser och folkstammar (Uppsala 1943); W. Koppers, Der Urmensch und sein Weltbild (Wien 1949). 3—4: S. Silén, Den kristna människouppfattningen intill Schleiermacher (diss. Uppsala 1938); H. Karpp, Probleme altchristlicher Anthropologie. Biblische Anthropologie und philosophische Psychologie bei den Kirchenvätern des 3. Jahrh:s. (Beiträge zur Förd. christl. Teol. 44:3; Gütersloh 1950); Das Menschenbild im Lichte des Evangeliums (Festschrift E. Brunner, Zürich 1950). C.-M. E. ANTROPOMORFISM (av grek. š&vUpwroç, människa och popp, gestalt), det föreställningssätt, enligt vilket gudomen tillskrives mänsklig gestalt, mänskligt själsliv och handlande. Allt eftersom det ena eller det andra står i förgrunden, talar man om fysisk eller psykisk a. Medan den förra kännetecknar den lägre religionen, kan den senare icke undvaras ens av den högre. Det utommänskliga kan nämligen icke uppfattas annat än i mänskliga uttrycksformer, och en personlig gudstro innesluter nödvändigtvis ett tänkande, kännande och viljande väsen. Ett konsekvent upphävande av all a. leder därför antingen till ett opersonligt gudsbegrepp (panteism*) eller till förnekandet av gudomens existens (ateism*), d. v. s. resp. brahmanismens och buddhismens väg. Även Kant nödgas därför hävda en »subtil> a., som tłillerkänner Gud förnuft och vilja. Mystikerna, som strävat att giva uttryck åt det som ligger bortanför alla mänskliga föreställningar och begrepp, ha icke heller kunnat frigöra sig från dylika trots sina negativa bestämningar av gudomens väsen (via negativa). Dessa hämta i själva verket sitt innehåll från motsvarande positiva attribut. Det är emellertid en sak att konstatera den mänskligt begränsade form, vari gudskunskapen klädes, en annan att därav sluta sig till det illusoriska innehållet i densamma. (Jfr Feuerbach.) För ett mera utvecklat tänkande har det alltid stått klart att de a. uttryckssätten äro symboliska (jfr Joh. 4:24; Apg. 17:24f.; 1 Kor. 13: 12). Genom en dylik tolkning räd- 132

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 3 01:42:20 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ntu/1/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free