Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Antropologi
- Antropomorfism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTROPOMORFISM
arkeologiska fakta befattar sig med
människans anatomi, i synnerhet kraniets
byggnad, ärftlighets-, ras-, typ- och
härstamningslära. Den sistnämnda är bland
romersk-katolska teologer och
religionshistoriker i samband med teorien om
urmonoteismen föremål för en livlig
uppmärksamhet. I polemiken mot darwinismen, som står
i strid med den bibliska läran om
människans egenart, kan man härvid åberopa sig
på det naturvetenskapliga åsiktskaos, som
uppstått genom de nu allt talrikare fynden
av sinsemellan delvis starkt avvikande,
förhistoriska kranier av mycket hög ålder.
Dessa komplicera i hög grad tolkningen av
släktskapsförhållanden mellan människan
och människoaporna. Inom våra dagars
protestantism förefinnes endast på
fundamentalistiskt håll ett intresse för dylika
problem. De uppkomma icke, om man utgår
från den där gängse boskillnaden mellan tro
och vetande. (Jfr Utvecklingslära.)
2. Kulturantropologi, en företrädesvis i
engelskan och därav påverkad terminologi
vanlig beteckning för etnologi*. Í
3. Filosofisk a., människans reflexion över
sitt eget väsen och över sin plats och
uppgift i universum. I motsats till den
naturvetenskapliga och historiska a. med dess
huvudsakliga inriktning på urhistorien och
mänskligheten såsom kollektiv befattar sig
den filosofiska a. företrädesvis med
människan såsom individ i nuet.
4. Teologisk a., den kristna
människouppfattningen med dess grundval i bibeln och
senare utformning i den kristna teologien.
Intill 1700-talets slut är den teologiska a.
uppbyggd på den bibliska urhistorien om
skapelsen och syndafallet med dess
följder, frälsningen i Kristus och
fulländningen, varigenom det förlorade gudsbelätet
återställes och förhärligas.
Schleiermacher* lösgjorde a. från urhistorien
och sökte finna en ny grundval för denna i
den empiriska människans psykologiska
beskaffenhet. I nyare protestantisk teologi
med dess opposition mot idealistisk filosofi
och psykologism träder människan såsom
syndare i förgrunden. Härigenom ändrar
a:s problem karaktär.
131
Se även Animism, Kött och ande, Legeme
og sjæl, Menneske.
Litt.: 1: B. Lundman, Jordens människoraser
och folkstammar (Uppsala 1943); W. Koppers,
Der Urmensch und sein Weltbild (Wien 1949).
3—4: S. Silén, Den kristna
människouppfattningen intill Schleiermacher (diss. Uppsala
1938); H. Karpp, Probleme altchristlicher
Anthropologie. Biblische Anthropologie und
philosophische Psychologie bei den Kirchenvätern
des 3. Jahrh:s. (Beiträge zur Förd. christl. Teol.
44:3; Gütersloh 1950); Das Menschenbild im
Lichte des Evangeliums (Festschrift E.
Brunner, Zürich 1950). C.-M. E.
ANTROPOMORFISM (av grek. š&vUpwroç,
människa och popp, gestalt), det
föreställningssätt, enligt vilket gudomen tillskrives
mänsklig gestalt, mänskligt själsliv och
handlande. Allt eftersom det ena eller det
andra står i förgrunden, talar man om
fysisk eller psykisk a. Medan den förra
kännetecknar den lägre religionen, kan den
senare icke undvaras ens av den högre. Det
utommänskliga kan nämligen icke
uppfattas annat än i mänskliga uttrycksformer,
och en personlig gudstro innesluter
nödvändigtvis ett tänkande, kännande och viljande
väsen. Ett konsekvent upphävande av all a.
leder därför antingen till ett opersonligt
gudsbegrepp (panteism*) eller till
förnekandet av gudomens existens (ateism*),
d. v. s. resp. brahmanismens och
buddhismens väg. Även Kant nödgas därför hävda
en »subtil> a., som tłillerkänner Gud
förnuft och vilja. Mystikerna, som strävat att
giva uttryck åt det som ligger bortanför alla
mänskliga föreställningar och begrepp, ha
icke heller kunnat frigöra sig från dylika
trots sina negativa bestämningar av
gudomens väsen (via negativa). Dessa
hämta i själva verket sitt innehåll från
motsvarande positiva attribut. Det är
emellertid en sak att konstatera den mänskligt
begränsade form, vari gudskunskapen klädes,
en annan att därav sluta sig till det
illusoriska innehållet i densamma. (Jfr
Feuerbach.)
För ett mera utvecklat tänkande har det
alltid stått klart att de a. uttryckssätten äro
symboliska (jfr Joh. 4:24; Apg. 17:24f.;
1 Kor. 13: 12). Genom en dylik tolkning räd-
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 3 01:42:20 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ntu/1/0076.html