ARBETARRÖRELSEN fär ett tiotal sådana hölls före det första världskriget. Under dessa kongresser behandlades bl. a. viktiga principfrågor. Inom den politiska a. uppstod olika riktningar, vilka stodo i skarp motsats till varandra. Den moderata socialismen*, revisionismen, vars grundläggare var Eduard Bernstein, strävade för en social förnyelse inom ramen av det nuvarande ekonomiska systemet. Den extrema flygeln, kommunismen*, däremot ivrade för våldsam social omstörtning. Dess mål har varit världsrevolutionen och proletariatets världsdiktatur. Den har hyllat en strängt dogmatisk marxism och har varit och är fortfarande till sin innersta ande ateistisk och kristendomsfientlig. En stor klyvning uppstod inom den europeiska a., då kommunisterna grundade den tredje internationalen i Zimmerwald år 1915. Inom denna uppstod 1919 Komintern, vars fortsättning är Kominform, den nuvarande internationella kommunistiska organisationen. Under de senaste årtiondena har klyvningen inom a. blivit allt djupare. Den kommunistiska a., vars idealland är det nuvarande Rådsryssland, verkar överallt i världen för skapandet av en kommunistisk världsdiktatur och följer vid lämpliga tillfällen en revolutionär kamptaktik. Men det finns även inom den kommunistiska rörelsen bjärt motsatta riktningar. Det socialdemokratiska arbetarpartiet avvisar alla revolutionära och utomparlamentariska metoder. Det vill medelst en fredlig lagstiftning förbättra arbetarklassens levynadsvillkor och förnya samhällsordningen. Dess mål är att, enligt Per Albin Hanssons bevingade ord, skapa ett folkhem, vari folksamhällets alla medlemmar verka för det gemensammas väl och åtnjuta en rättmätig del av arbetets frukter. A., både den fackmässiga och den politiska, har trots de inre konflikterna lyckats att förhöja arbetarklassens levnadsstandard mycket. Den har vunnit många av sina först utsatta mål — bl. a. 8-timmars arbetsdag. Även kroppsarbetarnas inkomster ha stigit åtskilligt under den tid, som den moderna a. har verkat. Man bör nog medgiva, att där- 171 till har bidragit det sociala medvetandets vaknande inom andra samhällsklasser. Men ofta har a. fått kämpa hårt för sina mål. Kortare arbetsdag och bättre löner ha givit arbetarna rikare möjligheter att bliva delaktiga av kulturlivets förmåner. Ett av den nutida a:s vackraste drag är dess bildningsintresse. Det finnes olika kulturella verksamhetsformer inom de skilda arbetarorganisationerna. Den moderna arbetarvärlden har den största respekt för vetenskap och all reell kunskap. En orsak till den moderna a:s negativa ställning till kristendomen har varit den positivistiska och sekulariserade anderiktningen i nutidens kulturvärld. Men det har skett en kursförändring i den socialdemokratiska a:s förhållande till kristendomen, särskilt kan man märka det på kontinenten, i Holland. I England har ju a. alltid haft ett positivt förhållande till kristendomen. Även i Norden har det uppstått en kristen socialdemokratisk grupp, som särskilt i Sverige har visat sig mycket livskraftig. I Finland har det socialdemokratiska partiet ändrat sitt religiösa program i positiv riktning. Även inom den tyska socialdemokratin kan man skönja liknande tendenser. Det finnes ännu kvar av den gamla kristendomsfientliga andan även bland socialdemokraterna. Men utvecklingen tycks dock i stort sett i detta avseende gå mot en positiv lösning. Att det ej behöver finnas en principiell motsättning mellan kristendomen och den moderna a. är klart bevisat även genom det faktum, att Japans både fackmässiga och politiska a. som sin förnämste upphovsman har haft den ryktbara kristna personligheten Toyohiko Kagawa. Litt.: C. R. Attlee, The labour party in perspective (London 1937); E. Bernstein, Die Voraussetzungen des Sozialismus und die Aufgaben der Sozial-demokratie (Stuttgart 1899; också på svenska); Hj. Branting, Socialdemokratins århundrade 1—2 (Sthm 1904—06); H. Herkner, Die Arbeiterfrage 1—2 (8 ed. Berlin 1922); K. Kautsky, Karl Marx's oekonomische Lehren (14 ed. Stuttgart 1912); R. Niebuhr, Moral man and immoral society (repr. New York 1948); W. Sombart, Das Proletariat (Frankfurt 1906); W. Sombart, Sozialismus und soziale Bewegung (7 ed. Jena 1909). Y.A. 172