1924); samme, L'art chrétien (Paris 1928); L. de Bruyne, Materia e spirito nella plastica paleocristiana (Riv. Archeol. cr. XXV 1947); H. C. Butler, Early churches in Syria, ed. and compl. by E. Baldwin Smith (Oxford 1930); C. Cecchelli, La basilica di Aquileia (Bologna 1933); samme, Il problema della basilica preconstantiniana (Palladio, VII 1943); S. Clarke, Christian antiquities in the Nile valley (Oxford 1921); Condurachi, Monumenti crist. nell’ Illirico (Ephem. Dacoromana 1940); J. W. Crowfoot, Gerasa (New Haven 1938); O. M. Dalton, Byzantine Art and Archeology (London 1912); F. W. Deichmann, Frühchristl. Kirchen in Rom (Basel 1948); Ch. Diehl, L'art chrét. primitif et lart byzantin (Paris et Bruxelles 1928); E. Dyggve, Dødekult, kejserkult og basilika (Khvn 1943); samme, History of Salonitan Christianity (Oslo 1951); R. Egger, Frühchristl. Kirchenbauten im südl. Noricum (Wien 1916); G. Ferretto, Note storico-bibliografiche di archeol. crist. (Roma 1942); J. Finegan, Light from the Ancient Past. The Archaeol. Background of the Hebrew-Christian religion (Princeton 1946); P. Gauckler, Basiliques chrét. de Tunisie (Paris 1913); W. Gerber, Altchristl. Kultbauten Istriens u. Dalmatiens (Dresden 1912); Fr. Gerke, Die christl. Sarkophage der vorkonstantinischen Zeit (Berlin 1940); A. Grabar, Martyrium (Paris 1946); J. P. Kirsch, Die Entwickelung des Bautypus der altchristl. röm. Basilika (Röm. Quartalschr. 1935); E. Kitzinger, The town of Stobi (Dumb. Oaks Pap. Harvard 1946); Th. Klauser, Vom Heroon zur Märtyrerbasil. (Bonn. 1942); J. Kollwitz, Oström. Plastik der Theodos. Zeit (Berlin 1941); R. Krautheimer, Corpus basilicarum christianarum Romae (Città del Vaticano 1937 ff.); J. Lassus, Sanctuaires chrét. de Syrie (Paris 1947); P. Lemerle, Philippes et la Macédoine orientale à l'époque chrét. et byz. (Paris 1945); samme, A propos des origines de l'édifice culturel chrét. (Bull. Acad. Belg. 1948, cfr. Revue Archéol. 1947, s. 167 ff.); H. P. L'Orange, Fra antikk til middelalder (Oslo [1944]); samme, Keiseren på himmeltronen (Oslo 1949) (Iconography of Cosmic Kingship, Oslo 1952); N. Lowrie, Art in the early ‘church (New York 1947); E. Mader, Altchr. Basiliken in Süd-Judäa (Paderborn 1918); G. Millet, L’historie de l'Art, I (Paris 1905); C. R. Morey, Early christian art. An outline of evolution etc. (Princeton 1942); E. T. Richmond, The church of nativity (Quart. of the Departm. of Antiquities in Palestine 1936); J. A. Richmond, Archaeology and the after-life in pagan and christ. imagery (London 1950); J. Roosval, Fornkristen konst 189 ARMENIEN (Stockholm 1933); M. Rostovtzev, Dura-Europos and its Art (Oxford 1938); M. Salmi, L'arte italiana, I (Firenze 1941); J. Sauer, Wesen u. Wollen der christl. Archäol. (Freiburg in Br. 1925); Ph. Schweinfurt, Die byzant. Form, ihr Wesen u. ihre Wirkung (Berlin [1943]); O. G. v. Simson, Sacred portress. Byz. art and statecraft in Ravenna (Chicago 1948); E. Baldvin Smith, The Dome (Princeton 1950); G. Sotiriou, At naayoszavizat PaoiAiat Tti EXAadog (C Apyaworoyiın 'Epnpepis 1929); J. Strzygowski, Die Baukunst der Armenier u. Europa (Wien 1918); samme, Kleinasien, ein Neuland der Kunstgesch. (Leipzig 1903); P. Styger, Die Röm. Katakomben (Berlin 1933); L. v. Sybel, Christl. Antike (Marburg 1906—09); B. Thordeman, Kyrkoarkitekturens härledning (Uppsala 1923); P. Toesca, Storia dell’ arte Italiana 1 (med ræsonnerende bibliografi; Torino 1927); P. A. Underwood, The fountain of life (Dumb. Oaks. Pap., Harvard 1950); H. Vincent, F. M. Abel, Jérusalem (Paris 1914—22); W.F. Volbach, Early Christ. mosaic (London [1947]); A. Westholm, Cypriote temple plans and certain christian basilicas (Actes XIVme congr. intérnat. d’hist. de l’art. Bâle 1936); J. Wilpert, Die röm. Mosaiken u. Malereien (Freiburg in Br. 1916); O. Wulff, Altchristl. u. byzant. Kunst, 1 og 2 (rig bibliografi; Berlin 1914); K. Wulzinger, Byzant. Baudenkmäler zu Konstantinopel (Hannover 1925). — Et godt overblik over nyeste forskninger findes i de trykte beretninger fra kongresserne for oldkristelige og for byzant. studier. ARMENIEN. Historia. Det gamla A., som utom den nuvarande sovjetrepubliken med samma namn omfattade de östra delarna av Mindre Asien, är den första kristna staten i världen. Det förut zoroastriska riket vanns omkr. 300 för kristendomen av en infödd armenier, på latin kallad Gregorius Illuminator, vilken fått sin utbildning i Cæsarea i Kappadocien. Därigenom kom den armeniska kyrkan från början under grekiskt inflytande. Härtill fogades en stark syrisk påverkan, bl. a. genom den inhemska översättningslitteratur, som skapades av ärkebiskop (Katholikos) Isak den store (390— 439), samtidigt som även armeniskan blev kyrkospråk. En armenisk nationalkyrka grundades år 506/7 genom det officiella antagandet av monofysitismen. Under ett så gott som oavbrutet främlingsherravälde, där de zoroast- 190