mer fördjupade sig i. Genom sina medicinska intressen leddes han också över till studiet av Paracelsus’ naturfilosofi, som kom att påverka hans skriftställarskap. Han tyckte sig i dessa åskådningar finna en bundsförvant i sin kamp mot den ortodoxa intellektualismen. Han uppdagade emellertid icke att han avlägsnade sig från den lutherska åskådningen genom att betona att människan måste förinta sin egenvilja och försaka kulturens yttre förmåner, om hon vill uppnå fullkomlig enhet med Gud. På så sätt kom A:s förkunnelse att förete en säregen blandning av nyplatonskt färgad medeltidsmystik och äkta lutherska tankegångar. A. utgav en lång rad uppbyggelseskrifter. Mest kända äro »Vier Bücher von wahrem Christentumb» (1606—09), som utkom på sv. 1647 och i sin helhet på da. 1690 samt sedan utgått i en mängd upplagor, samt »Paradiesgärtlein aller christlichen Tugenden» (1612), som översattes till da. 1625 och till sv. 1646. Trots att dessa och andra av A:s skrifter i början rönte motstånd för bristande renlärighet, blevo de så småningom erkända även på ortodoxt håll och kommo under de följande seklerna att utöva ett oerhört inflytande på det lutherska fromhetslivet, ej minst i Norden. A. kan betecknas som den store fullföljaren och fullbordaren av den förreformatoriska, av augustinsk-bernhardinsk mystik präglade fromhet, som genom bönböcker cch andra uppbyggelseskrifter förmedlats till den evangeliska andaktslitteraturen och psalmdiktningen. För pietismen och herrnhutismen blev A. den store lärofadern och har därigenom bevarat sitt inflytande ända fram till vår egen tid. A. kan därför betecknas som den inflytelserikaste gestalten inom den lutherska kristenheten sedan reformationens dagar. Även skönlitteraturen och den kyrkliga konsten rönte påverkan av A:s idéer, såsom forskningen påvisat ifråga om Sverige. Hos en författare som Hedvig Charlotta Nordenflycht möter en religiös uppfattning som erinrar om den Arndtska mystiken, och Linné är i sin talekonst påverkad av A:s 7 193 ARVSYND Johann Arndt. Litograțfi. motiv- och ordval. I svenska landsbygdskyrkor påträffas kyrkomålningar, som hämtat direkta impulser från kopparsticken i A:s uppbyggelseböcker. Litt.: F. J. Winter, J. A. (Leipzig 1911); W. Koepp, J. A. (Berlin-Schöneberg 1912); H. Leube, Die Reformideen in der deutsch-luth. Kirche zur Zeit der Orthodoxie (Leipzig 1924); H. Pleijel, J. A. och svenskt fromhetsliv (i Från fädernas fromhetsliv, Sthm 1939); S. Lindroth, Paracelsismen i Sverige till 1600-talets mitt (diss. Uppsala 1943). Hg PI. ARVSYND avser ej främst enskilda handlingar, som bryta mot en lag, och ej heller brister i den enskildes naturliga utrustning utan relationen till Gud, varav förhållandet till nästan är beroende. Gud ses såsom skapare och herre; all godhet kommer från honom. I rätt relation till Gud vore människan behärskad av godhet och kärlek. En bruten relation till honom innebär, att människan älskar sig själv och egoistiskt söker sitt i stället för att vilja tjäna nästan. Häri framträder a. Bibeln åskådliggör i berättelsen om syndafallet avbrytandet av den rätta gudsrelationen. Hela människosläktet befinner sig i 194