natur, blev orimlig och även av somliga teologer förklarades som »manikeism». Eller också betonades människans oförstörda natur och fattades synden som en tillfällig egenskap, en »accidens», varigenom a:s betydelse fördunklades. Konkordieformelns 1. artikel söker förmedla och bevara det lutherska arvet. Då emellertid Luthers tanke på den totala fångenskapen under syndens makt under ortodoxien utfördes såsom gällde den människans nedärvda, empiriska natur, uppstod en i grunden oluthersk, pessimistisk människosyn. Upplysningsteologien, som opponerade sig mot denna ortodoxiens tendens, återgick dock ej till Luther utan framförde tanken på människans naturliga godhet och avvisade tanken på a. Ortodoxiens och upplysningsteologiens motsättning har i mycket blivit bestämmande för frågeställningarna i våra dagar. Ingendera av dessa tankar stämmer med urkristendomens, ej heller med Luthers. Där betonas i båda fallen, om än på olika sätt, tanken att synden är en fångenskap, från vilken Kristus frigjort och alltjämt frigör, fast dess välde, liksom dödens, i det yttre består under denna »tidsålder». A:s skuldkaraktär sammanhänger med människans frivilliga samverkan med syndens henne förtryckande makt, liksom då man i ett ockuperat land kollaborerar med ockupationsmakten. Se även Synd. Litt. (utom de stora tyska dogmhistorierna): G. Ljunggren, Det kristna syndmedvetandet intill Luther (Uppsala 1924); G. Ljunggren, Synd och skuld i Luthers teologi (Sthm 1928); N. E. Anrup, Augustinus’ lära om arvsynden (diss. Lund 1943); A. Nygren, Pauli brev till romarna. Tolkning (Sthm 1944); Edm. Schlink, Theologie der lutherischen Bekenntnisschriften (3 ed. München 1948); R. Bring, Kristendomstolkningar i gammal och ny tid (Sthm 1950). R. Bg ASIEN, som till ytvidden är mer än fyra gånger så stort som Europa, är den del av världen, i vilken världsreligionerna och de religiöst-etiska systemen uppstått: de stora monoteistiska religionerna i Främre A. (judendom, kristendom, islam), Indiens djupsinniga, spekulativa system (hinduism, buddhism, jainism), Konfutses etiskt-poli- 197 ASIEN tiskt-sociala system i Kina samt Zaratustras naturfilosofiska religion i Iran. I fråga om enhetlig mänsklighetsutveckling har A. nått storartade resultat, i det att där väldiga folkgrupper vuxit samman till mer eller mindre enhetliga nationer, som under delvis ytterst svåra förhållanden skapat viktiga, enhetliga kulturer. Exempel äro den indiska kulturen i Sydasien, den kinesiska i Fjärran Östern och Västasiens islamitiska kulturområde. Europas koloniala inflytande över A. tog slut i och med andra världskrigets slut, 1945. De moderna asiatiska staterna ha nått sin självständighet delvis under åberopande av en asiatisk, nationellt religiös ideologi, som i vår egen tid ger ny livsvilja och erövrarhåg åt A:s gamla kulturreligioner. Dessa religioner moderniseras och förnyas icke sällan i tävlan med eller efter mönster av den kristna missionens former och arbetsmetoder. För A:s religioner hänvisas till artiklarna Buddhism, Hinduism, Indien, Japan, Kina, Konfucianism, Lamaism, Shintoism. Litt.: Se under specialartiklarna. En modern sammanfattning ger K. P. Landon, South-east Asia; crossroad of religions (Chicago 1949). Mission. A. Katolsk. Kristendomen kom tidigt till Indien. Den syriska kyrkan i Sydindien är enl. traditionen grundad av aposteln Thomas och torde i varje fall gå tillbaka till omkr. år 350, jfr dess reformrörelse, Mar Thoma-kyrkan (sedan 1888). Till Kina kom kristendomen, i nestoriansk form, samtidigt som den första gången predikades i mellersta England, år 635. Upptäckten av sjövägen till Indien förde katolska missionärer till Indien. Franciskaner och särskilt jesuiter togo här ledningen. Roms störste missionär i nyare tid, jesuiten Franz Xavier* (d. 1552) syftade till att erövra hela A. för romerska kyrkan med sin snabba (tio år), strategiskt planerade mission i Indien, Ceylon, Bortre Indien, Japan och Kina. Xavier samt hans jesuitiska ordensbröder, Robert de Nobili i Indien och Matteo Ricci i Kina, grundade den långtgående ackomodation s m etod, som vid denna tid kännetecknade 198