ASKES J. Richter, Indische Missionsgeschichte (2 ed. Gütersloh 1924); J. Richter, Mission und Evangelisation im Orient (2 ed. Gütersloh 1930); K. S. Latourette, A history of the expansion of Christianity 1—7 (New York & London 1937—1947); K. S. Latourette, A history of Christian missions in China (London 1929); R. A. Felton, The rural Church in the far East (Calcutta 1938); C. W. Ranson, The Christian Minister in India (London 1946) ; Ranson-Visser t Hooft, (ed.) The Christian prospect in Eastern Asia (1950). B. S. ASKES (av grek. šoxzyos, träning, övning) betecknar i första hand strävan att stegra och frigöra det andliga livet genom undertryckande av de kroppsliga behoven samt genom frivilligt påtagna lidanden. A., eller hellre asketism och asketisk, användes vidare som beteckning för en negativ inställning till livets goda, alltså som motsatsen till livsbejakelse. Slutligen begagnas ordet a. i katolsk teologi om den målmedvetna strävan att nå moralisk och religiös fullkomlighet. Asketiken är den gren inom katolsk teologi, i vilken behandlas metoderna att fullända karaktären. 1. Som religionshistorisk företeelse har a., i den först angivna betydelsen, stor omfattning. Man brukar dock icke som a. rubricera ett hårt levnadssätt, som endast åsyftar stålsättning mot smärta i allmänhet, t. ex. spartansk uppfostran. I egentligaste mening är det icke heller a., om man utan avsikt att undertrycka den mänskliga naturen underkastar sig smärtsamma riter. Tillfogandet av smärta är icke huvudsaken, utan den invigning eller kraftmeddelelse, som tänkes ske genom riten. I a:s teori utgår man ifrån att kroppen och de kroppsliga behoven är något lågt, som rivaliserar med själen. Uppfattningen behöver ej nödvändigtvis bottna i föreställningen om det kroppsliga såsom något syndigt. Det är tillräckligt, om kroppen förnimmes som ett hinder eller som en eggelse till synd. I buddismen* är drivfjädern till a. övertygelsen, att livstörstens utsläckande är villkor för människans befrielse från tillvaron. I indisk liksom i persisk, grekisk och kristen mystik* motiveras den asketiska övningen genom mystikernas erfarenhet, att kontemplationens ro och uppnåendet av exta- 203 sen främjas genom kroppens späkning. Avskärmning från yttervärlden sökte man vinna genom fasta, vakande, köld och plågsam hetta, obekväma ställningar, isolering från andra människor samt olika slag av självplågeri. Vid de mera extrema formerna av självtortyr måste man utan tvivel räkna med att perversa tendenser spelat en dominerande roll. Varken G. T. eller N. T. anbefaller a. i ordets mera exklusiva betydelse. Den inkom i kristna kyrkan genom inflytelser från den omgivande världen. Anknytning till asketisk praxis fanns dock genom de asketiska motiv av mera allmän innebörd, som från begynnelsen ingick i den kristna åskådningen. En kraftig sporre till asketiska prestationer utgjorde den tidigt i kyrkan framträdande uppfattningen, att varje frivilligt påtagen plåga berättigade till lön och utgjorde kompensation för egna eller andras försyndelser och att varje späkning fördenskull medförde en minskning i jordiska hemsökelser, som eljes skulle ha kommit, eller i skärseldsstraff. Reformatorerna bestredo de asketiska övningarnas förtjänstfullhet och förkastade den katolska läran om det kontemplativa livets högre värde. 2. A. som livsförnekelse ingår på visst sätt i all religion, liksom i konst och moral och kultur överhuvud. Den självbehärskning, som utgör en betingelse för allt högre personligt liv, innebär alltid ett avbräck för de omedelbara impulserna. Om tillbakaträngandet av det primitiva inom människan skall karakteriseras som a., d. v. s. livsförnekelse, beror på om det enligt bedömarens mening drives för långt eller har syften, som vederhörande icke anser värda offret. Livsförnekelse eller a. i denna bemärkelse är ett mycket relativt begrepp. Den kyrkliga sexualmoralen får stämpeln asketisk, om blotta tanken på självbehärskning i sexuellt avseende framstår som något onaturligt. Den är motsatsen till a., om självbehärskningen övas som betingelse för en helgjuten kärlek. Att kristendomen gentemot primitiv driftutlevelse har ett starkt asketiskt eller livsförnekande drag är självklart. Det betygas på varje sida i N.T. 204