U sekvente oppfatning av kristendommen som frelseslære. Hele hans tenkning er soteriologisk, ikke kosmologisk, orientert. Menneskets frelse er hensikten med inkarnasjonen. Denne frelse ville være illusorisk eller usikker dersom den inkarnerte Àóyoç ikke var av samme vesen som Faderen. Mennesket frelses ved gudmennesket, intet ringere. Kristus er erkjennels eskilde for vår gudserkjennelse; gjennom ham får vi adekvat kunnskap om den usynlige Fader (400 dopatouv ratpòg švvoix). Men inkarnasjonen betyr også guddommeliggjørelse av den menneskelige natur og dermed overvinnelse av døden. Hvis det bare var syndens skyld som skulle overvinnes, ville menneskets anger ha vært tilstrekkelig. Men nå er det også forgjengeligheten som skal beseires, og den kunne alene den kjødblevne !ogos overvinne ved å gå inn i menneskeslekten, dø og oppstå. »Han er blitt menneske forat vi skulle bli guddommeliggjort» (xùtòs yàp êvnvUpwrnosv, iva Apsis eono usy). Fordi han av natur var guddommelig, kunne han frelse, d.v.s. guddommeliggjøre. I samsvar med denne tankegang har A. også betegnet Maria som »gudeføderske» (Vsotóx0og) Og dermed formulert et slagord for det 5. århundres dogmatiske kamper. Se også Alexandrinsk teologi, Arianisme. Litt.: Den beste samlede utgave av A.s skrifter er fremdeles Maurinerutgaven av 1698 i den reviderte Padova-utgave 1777 i 4 bd., gjenopptrykt i Patrologia Graeca bd. 25—28, ed. J. P. Migne. En ny kritisk utgave ble påbegynt av Berliner-Akademiet 1934; de hittil utkomne hefter inneholder apologiene og dokumenter fra den arianske strid. Et Lexicon Athanasianum ved 6. Müller er under utgivelse (Berlin 1944—). Oversettelser i Bibliothek der Kirchenväter og i Library of Nicene and Post-Nicene Fathers. Biografier: J. A. Möhler, Athanasius der Grosse 1— 2 (Mainz 1827); Fr. Böhringer, Die Kirche Christi und ihre Zeugen 1:2 (Stuttgart 1874); viktige undersøkelser av Ed. Schwartz, Zur Geschichte des Athanasius (i Nachrichten d. Göttinger Gesellschaft d. Wiss. 1904, 1905, 1908, 1911). Til A:s lære, foruten dogmehistoriene: L. Atzberger, Die Logoslehre des hl. Athanasius (München 1880); H. Sträter, Die Erlösungslehre des hl. Athanasius (Freiburg im Br. 1894); F. L. 8 225 AUGSBURGSKA BEKÄNNELSEN Cross, The study of St. Athanasius 1945). E. M. AUGSBURGSKA BEKÄNNELSEN. Den s. k. Augsburgska bekännelsen (Confessio Augustana eller förkortat Augustana) är den lutherska kyrkans grundläggande dokument. 1. Historia. Vid den av kejsar Karl V sammankallade riksdagen i Augsburg (våren 1530) skulle den sedan riksdagen i Worms aktuella religionsfrågan återigen tagas under behandling. På den evangeliska sidan förberedde man sig för avgörande diskussioner. Det fanns flera förarbeten. Luthers bekännelse om nattvarden (Vom Abendmahl Christi, Bekenntnis) 1528 anses bilda grunden för de s. k. Schwabach-artiklarna, vilka Sachsen och Brandenburg i sept. 1529 antagit som grundval för politiskt samarbete. De s. k. Marburg-artiklarna bestodo av en unionsurkund, som Luther avfattat vid religionssamtalet i Marburg i okt. 1529. De återgiva huvudinnehållet av Schwabachartiklarna i reviderad formulering. Kurfursten Johan av Sachsen hade i mars 1530 givit Wittenberg-teologerna i uppdrag att verkställa en teologisk utredning av både läran och kyrkoceremonierna med hänsyn till huru långt man kunde gå motståndarna till mötes utan att prisgiva den evangeliska uppfattningen. Resultatet av detta arbete, de s. k. Torgau-artiklarna, togs som material med till riksdagen. — Det må ännu nämnas att många evangeliska städer och furstar hade skaffat sig skrivelser (Ratschläge, Gutachten), som vid behov skulle tjäna till motivering av vidtagna reformer. Ända till riksdagens början hade man tänkt lämna till kejsaren Torgau-artiklarna, som under tiden reviderats, men artiklarna voro för vidlyftiga och på samma gång dock otillräckliga, ty den evangeliska läran var där icke så grundligt och klart framlagd, som man ansåg vara av nöden. Eck hade under tiden avfattat ett antilutherskt kompendium, där han försökt uppvisa, att den lutherska läran innehöll 404 kätterier. Det var denna stridsskrift, som i maj 1530 gav de evangeliska anledning att omgestalta den tilltänkta försvarsskriften (apologia) till (Oxford 226