BAPTISMEN möjliggjordes genom tre karaktäristiska faktorer: 1) modifieringen av den partikularbaptistiska calvinismen, vartill den engelska b:s störste förkunnare och församlingsledare, C. H. Spurgeon (1834— 1892) i hög grad bidrog; 2) det allt vanligare bruket inom båda partierna av öppen kommunion och, i undantagsfall, av öppet medlemskap; 3) konsolideringen av Baptist Union, ett forum för hela den brittiska baptistgemenskapen, som skapats redan 1813. — Under 1900-talet har den engelska b. tagit aktiv del i förhandlingarna om reunion, skapandet av en engelsk enhetskyrka. Den drivande kraften har därvid varit baptistunionens mångårige, kraftfulle generalsekr., J. H. Shakespeare (1857 —1928). Resultatet har hittills varit negativt. — Baptisternas antal i Storbritannien och Irland är omkr. 350.000. Amerikas Förenta Stater. Puritanismen bildar den andliga bakgrunden till den amerikanska b:s uppkomst. Den engelske teologen, kolonisatören och religionsfrihetsivraren Roger Williams (c:a 1600—1684) räknas som Amerikas baptistpionjär. Han grundade, sannolikt 1638, i staden Providence, Rhode Island, en partikularbaptistisk församling, som snart splittrades genom generalbaptistiskt inflytande. Från mitten av 1700-talet kom partikular-b. att helt dominera utvecklingen i Amerika. 1800-talets stora väckelserörelser medförde en kraftig expansion för b., såväl geografiskt som numerärt. Med anledning av nordstatsbaptisternas antislaverirörelse bildades 1845 Southern Baptist Convention, och sedermera tillkommo två negersamfund. Dessa tre samfund rymmer inom sig huvudmassan av den amerikanska b. Det fjärde huvudsamfundet heter fr. o. m. 1950 American (ej Northern) Baptist Convention. Sammanlagt existerar omkr. 20 baptistsamfund i USA med ett medlemstal av omkr. 16 milj. — I Canada finnes omkr. 140.000 baptister och i Australien omkr. 40.000. Tyskland. Under femtio års tid var J. G. Oncken (1800—1884) den tyska b:s självskrivne, framgångsrike ledare, och hans inflytande sträckte sig långt utanför 267 E Tysklands gränser. I England, där han tillbringade en lång period av sin ungdom, blev han omvänd, och återkommen till Tyskland nådde han så småningom fram till en baptistisk övertygelse. Jämte en grupp likatänkande döptes Oncken 1834 av en amerikansk baptistteolog och blev föreståndare för den första tyska baptistförsamlingen i Hamburg, vilken han ledde genom en mångårig förföljelsetid. 1849 bildades Bund der vereinigten Gemeinden getaufter Christen in Deutschland und Dänemark, och 1940 sammanslöt sig tre baptistiska samfund till Bund evangelisch-freikirchlicher Gemeinden vilket räknar omkr. 100.000 medlemmar. — I Ryssland fick b. på 1860-talet sitt första fäste bland den tyska emigrantbefolkningen. Den spred sig snabbt även till ryssarna, och 1884 kunde den ryska baptistunionen bildas. I Petersburg uppstod samtidigt genom engelskt inflytande en »evangelisk» rörelse, vilken så småningom utvecklade sig i baptistisk riktning och 1908 resulterade i en »union av evangeliska kristna». Dessa två unioner voro under 1920-talet anslutna till Baptist World Alliance (se nedan). Trots hårda förföljelser från de politiska och kyrkliga myndigheternas sida kan den ryska b. uppvisa en ovanligt snabb utveckling. Dess öde under sovjetregimens senare skeden är i stort sett okänt; uppgifterna om de ryska baptisternas antal variera mellan en och fem milj. — B. finnes representerad i de flesta östeuropeiska länder, särskilt i Rumänien, där dess numerär trots upprepade förföljelser torde uppgå till omkr. 100.000. Även i Syd- och Västeuropa existera baptistiska minoriteter i övervägande katolsk omgivning. Norden. Som ett resultat av Nordens kyrkohistoriska utveckling har b. mycket olika ställning i Sverige å ena sidan och i Danmark, Norge och Finland å andra sidan, där den kyrkliga enheten i stort har bevarats och där b. företrädes av små dissentersamfund. — Den första danska baptistförsamlingen bildades år 1839 med Oncken som dopförrättare. Den danska b. stod länge under starkt tyskt inflytande. 268