Predikantseminarium i Töllöse, Själland, och medlemsantal: omkr. 8.000. — Till Norge kom b. genom en dansk sjöman, som blivit baptist i USA, och 1860 grundades den första församlingen. Det norska baptistsamfundet, som har omkr. 7.500 medlemmar, har mottagit betydande andligt och ekonomiskt stöd från den amerikanska b. — B. nådde Finland via Sverige år 1856. 1903 delade de finska baptisterna sig i två samfund, ett svenskspråkigt, som omfattar c:a 2.000 medlemmar, och ett finskspråkigt med c:a 1.000 medlemmar. — Sverige. Den svenska b. bör betraktas som en gren av 1800-talets nyevangeliska väckelserörelse, vars lutherska grundstruktur alltmera förändrades i reformert riktning, efterhand som det anglo-amerikanska inflytandet stärktes. Den första baptlistförsamlingen i Sverige bildades år 1848 med f. d. sjömannen F. O. Nilsson som ledare. Denne hade blivit omvänd till metodismen i New York men övergick till baptismen och döptes i Hamburg av Oncken. DÀ han 1850 landsförvisades för spridande av villfarande lära, efterträddes han av Anders Wiberg (1816—1887) som ledare av den svenska b. Wiberg hade under sju år varit präst i Svenska kyrkan, innan han 1851 tog avsked från sitt ämbete på grund av avvikande mening om bruket av dop och nattvard. 1852 utkom hans epokgörande bok »Hvilken bör döpas? och Hvaruti består dopet?», som betytt mera än någonting annat för spridningen av den baptistiska åskådningen i Sverige. Efter en treårig vistelse i Amerika bley Wiberg 1855 ledare för den nybildade baptistförsamlingen i Stockholm. 1866 grundades Betelseminariet för predikantutbildning, och 1889 stiftades Sällskapet Svenska Baptistmissionen. — Svenska baptistsamfun- det, Sveriges äldsta frikyrkosamfund, har varit utsatt för flera svårartade splittringar. Den första resulterade på 1870-talet i hildandet av fribaptistsamfundet, som fortfarande existerar med c:a 3.000 medlemmar. 1907 började »den nya rörelsen» sin andedopsförkunnelse, som ledde till att Filadelfiaförsamlingen i Stockholm år 1913 ute- 269 BAPTISMEN slöts ur baptistsamfundet och att den nuvarande pingströrelsen uppkom. Den formella skilsmässoorsaken utgjorde dock samfundets strikta fasthållande vid den slutna kommunionen. Vid mitten av 1930-talet utbröt en ny schism, orsakad av olika uppfattningar om Andens verk och den ekumeniska rörelsen. Följden blev, att omkr. 200 församlingar lämnade baptistsamfundet, vilka hade sina sympatier för Örebro Missionsförening, en skapelse av missionsledaren John Ongman (1845— 1931). Denna gren av den svenska b. omfattar nu omkr. 20.000 medlemmar. Efter dessa upprepade åderlåtningar räknade Svenska baptistsamfundet år 1951 540 församlingar med 36.979 medlemmar. Mission. B. har gjort en banbrytande insats inom världsmissionen. Som förgrundsgestalt inom baptistisk missionshistoria står engelsmannen William Carey* (1761—1834), utsänd som pionjärmissionär till Indien av Baptist Missionary Society, grundat 1792. En amerikansk baptistmissionär av utomordentlig förtjänst är A. Judson (1788—1850), »Burmas apostel». Baptistisk mission bedrives över hela världsmissionsfältet, och antalet döpta församlingsmedlemmar uppgår till omkring 750.000. — Baptist World Alliance bildades vid en kongress i London 1905 som ett organ för b:s internationella gemenskap. Åtta världskongresser ha hållits, den sista 1950 i Cleveland, USA. Omkr. 60 nationer äro representerade i Världsalliansen. —- Till Kyrkornas Världsråd äro anslutna: American Baptist Convention, Baptist Union och av de mindre baptistsamfunden bl. a. det danska. 2. Trosåskådning och organisation. Ett flertal baptistiska, framför allt engelska trosbekännelser ha avfattats, men ingen av dem har normerande kraft. Inom b. erkännes endast bibeln som bindande auktoritet i trosfrågor. B. har ofta haft en biblicistiskt-fundamentalistisk prägel, men ensidigheten i detta fall har motverkats av den engelska b:s högtstående exegetiska forskning (H. Wheeler Robinson, H. H. Rowley). — B. hyllar konsekvent den 270