BENEDIKSJONSHANDLINGER Klosterbiblioteket i benediktinklostret Maria-Laach i Tyskland. antingen förbundit sig att följa en något modifierad ordensregel eller också sökt skydd i ett kloster mot att ställa sin egendom till förfogande. Härigenom drogos stundom lättare, än vad som eljest skulle ha skett, utövare av vetenskap och konst till b. Till deras understöd och för de mångskiftande företag som b. främjade, utanordnades ofta rika medel. Under medeltiden gjorde b. betydande insatser på skilda områden av näringslivet. Berömda voro redan under 700-talet b:s skol- och undervisningsväsende. Framstående vetenskapsmän och tillskyndare av en rikare liturgi fostrades av cluniacenserna; allhelgonadagen är en av deras liturgiska skapelser. Inom kyrkoarkitekturen ha de förmedlat övergången från platta trätak till stenvalv. Deras mycket påkostade kyrka i Cluny var den längsta i kristenheten. — B:s betydelse i modern tid ligger på flera områden. Inom vetenskapen har t. ex. maurinkongregationen gjort uppmärksammade 319 insatser; J. Mabillon, paleografiens grundläggare, hörde till denna kongregation. Den liturgiska forskningen inspireras från centra som Maria-Laach i Tyskland, Maredsous och Louvain i Belgien samt Solesmes i Frankrike, varifrån impulser utgått även till det praktiska gudstjänstlivet. Benediktinnunnorna följa samma regel som munkarna, med vilka de tidigare ofta voro sammanförda i dubbelkloster. Sedan 1937 finnes ett nunnekloster i Köpenhamn. Litt.: /. Herwegen, Der heilige Benedikt (Düsseldorf 1917, sv. övers. Sthm 1945); C. Butler, Benedictine monachism (London 1919); S. Hilpisch, Geschichte des benediktinischen Mönchtums (Freiburg im Breisgau 1929); M. Heimbucher, Die Orden und Kongregationen der katholischen Kirche. 1. (3 ed. Paderborn 1933, med litt.-fört.); L. Hunkeler, Vom Mönchtum des heiligen Benedikt (Basel 1947); Ph. Schmitz, Histoire de l’ordre de Saint Benoit. 1—6 (Maredsous 1942—49); P. Volk, Fünfhundert Jahre Bursfelder Kongregation (Münster 1950). SiK BENEDIKSJONSHANDLINGER. Med b. forstår vi visse rituelle handlinger och bönner hvorved personer eller gjenstander menes å bli renset for skadelige egenskaper og tilført hellighetskrefter så de kan bli til legemlig eller åndelig gavn for menneskene. Det er særlig innenfor den greske og den romerske kirke at b. har hatt og ennå har stor betydning. Allerede i oldkirken finner vi flere b., f. eks. velsignelse av dåpsvannet o. 1., men det er særlig senantikken og middelalderen som har bygget ut det system av b. som ennu finnes i de katolske kirkesamfund. Forutsetningene for oppkomsten av b. er på den ene side et noget materialiserende syn på velsignelsen og en konkretisering av de åndelige krefter og på den annen side en oppfatning av hele den fysiske verden som mer eller mindre behersket av det onde. B. blir således det rituelle uttrykk for at vår verden er en fallen verden (Rom. 8: 19— 20), men også for at alt helliges ved Guds ord og bønn (1 Tim. 4:5). Stort sett består derfor b. både i det mer negative: å utdrive og fjerne det onde, samtidet positive: å tilføre tingen eller personen hellighets- og velsignelseskrefter. 320