är fullkomligt i sin ordning, att b:s krav äro omöjliga att uppfylla. Meningen med dessa krav skall just vara att överbevisa människan om hennes synd och oförmåga till allt verkligt gott och därmed driva henne till Kristus. B. skulle sålunda endast utgöra ett specialfall av det som gäller om lagen över huvud. 4. Inom »sekelskiftets teologi» hänvisade man gärna till att b:s etik är sinnelagsetik. När Jesus framställde kravet på vissa gärningar, skall hans mening icke ha varit, att just dessa konkreta gärningar ovillkorligen skola göras, utan blott att det kärlekens sinnelag skall föreligga, som under vissa omständigheter kan föra till ett sådant handlande. 5. Inom senare exegetisk teologi har b. ställts in under det eskatologiska perspektivet. Härvid har man stundom betecknat b:s etik såsom en »interimsetik». B:s utomordentligt tillspetsade krav skulle alltså ha sin förklaring i Jesu och urkristendomens väntan på världens snart stundande ände. Under en kort övergångsperiod kan en radikal etisk heroism frammanas, som gör det eljest omöjliga möjligt. 6. Felet i samtliga dessa tolkningar av b. ligger däri, att man icke gjort allvar av tanken på att b. är ett stycke messiansk förkunnelse och att den icke åsyftar att skildra ett allmänmänskligt tillstånd eller uppställa allmänna etiska regler för det mänskliga samlivet, utan att den just vill karakterisera det nya rike, som kom genom Kristus och som skall nå sin fulländning först vid hans tillkommelse (parusien). Den motsägelse eller dubbelhet, som vållar svårighet vid tolkningen av b., är densamma, som kännetecknar det kristna livet över huvud, och som har sin grund däri, att den kristne på en gång tillhör två olika ordningar, den gamla tidsåldern och den nya. Genom Kristus har den nya tidsåldern brutit in och är en verklighet i vår värld, men ännu alltjämt blott invävd i den gamla tidsåldern. I den svenska folkskolan har genom 1919 års undervisningsplan b. fått en central ställning i kristendomsundervisningen, så 329 BERNHARD AV CLAIRVAUX till vida som b. skall läggas till grund för den sammanfattande undervisningen i »den kristna tros- och livsåskådningen». Emellertid torde det numera vara allmänt erkänt, att b. icke är lämpad för denna uppgift. Uppenbarligen har man vid utfärdandet av denna bestämmelse utgått från en tolkning av b., som redan den gången var antikverad och vars ohållbarhet de senaste decenniernas forskning ännu tydligare ådagalagt. Utan tvivel kan man med utgångspunkt från en korrekt tolkning av b. vinna en teologiskt riktig bild av det kristna budskapets innebörd, men däremot torde det pedagogiskt stöta på de största vanskligheter att på denna grundval meddela »en efter barnaålderns mottaglighet och behov lämpad sammanfattning av den kristna ` tros- och livsåskådningen». Litt.: H. Weinel, Die Bergpredigt (Leipzig. u. Berlin 1920); P. Fiebig, Jesu Bergpredigt (Göttingen 1924); K. Bornhäuser, Die Bergpredigt. Versuch einer zeitgenössischen Auslegung (2 ed. Gütersloh 1927); J. Lindblom, Jesu b. (Sthm 1927); M. v. Tiling, Von der besseren Gerechtigkeit (Stuttgart 1929); Adolf Ahlberg, Bergspredikans etik (Sthm 1930); A. Runestam, Kärlek, tro, efterföljd (Sthm 1931, s. 32—72); H. Windisch, Der Sinn der Bergpredigt (2 ed. Leipzig 1937); J. Schniewind, Das Evangelium nach Matthäus (Göttingen 1937, s. 36—103); H. Asmussen, Die Bergpredigt (Göttingen 1939); M. Dibelius, The Sermon on the Mount (London 1940); 7T. Soiron, Die Bergpredigt Jesu (Freiburg im Br. 1941); 7. Wanngård, Lärjungen och världen. En studie till Lukas’ bergspredikan 6: 20— 49 (diss. Sthm 1943); J. Schneider—H. W. Beyer, Jesu bergspredikan (övers. från ty., Uppsala 1944); H. Gräsbeck, Bergspredikan och Jesu verksamhet (Helsingfors 1949). A. Ngn BERNHARD AV CLAIRVAUX (1090-1153), medeltida asket och mystiker. Född i Fontaines i Bourgogne inträdde han 1112 i det kort dessförinnan stiftade, efter B enedictus* av Nursia munkregel ordnade cistercienserklostret i Citeaux. Då överbefolkning där inträdde, grundade B. ett dotterkloster Clara vallis (»den ljusa dalen» fr., Clairvaux). Detta kloster blev en centralpunkt för den av B. organiserade klosterreformationen, och B. grundade själv 330