BIBEL Efter Jesu eget föredöme (Luk. 24:27) genomgick man i den urkristna undervisningen Moses och profeterna och uttydde vad som däri var sagt om Jesu gärning, lidande, död och uppståndelse (Apg. 17: 11). Vid sidan därav läste man apostlarnas brev och sedan hela N.T. Av allt vad vi veta om fornkyrkans fromhetsliv och undervisning framgår, att b. haft en stark och omedelbar betydelse. Under medeltiden blev denna betydelse mer indirekt. B. lästes endast av präster och munkar, och påven Innocentius III varnade 1199 lekmännen för att läsa b., emedan dess djup ej ens kunde lodas av de visa. Men i kommentarer och teologi levde b. ett starkt liv. Vidare känner man icke mindre än 3.600 tyska b.-handskrifter före Luther, och b:s innehåll fördes på många vägar ut i folket, t. ex. genom bibliskt inspirerad litteratur för de läskunniga, träsnitt och planschverk, av vilka det mest berömda är Biblia pauperum, De fattigas bibel, från 1200-talet, genom målningar och altarskåp, dramatiska framställningar, psalmer och predikningar. Är 1456 trycktes den första latinska b. och 1466 den första tyska. Före reformationen var b. tryckt på 11 språk. Bildanvändningen i b.-fostrans tjänst fortsatte under reformationstiden, men genom boktryckerikonsten och läskunnigheten kunde nu b. själv bli allmännare känd. Luthers övers. åstadkom en revolution i b.-fromhet och b.-undervisning. På tre år såldes 128.000 ex. av N.T. i Tyskland. Här och i de övriga reformationsländerna bley b. dock mera en kyrkobok, medan psalmbok och katekes blevo folkböckerna. Ett ex. av Gustav Vasas b. kostade lika mycket som en häst. Men under 15- och 1600-talen blev dock b. den grundläggande boken i folkundervisningen, och fromheten blev bibliskt, framför allt gammaltestamentligt, orienterad. De äktkristna tankarna om synden, försoningen och helgelsen, som man kände från predikan och katekes, läste man in i G.T. Med pietismen och upplysningen kom något nytt. Nu blev b. prisbillig och där- 343 med var mans egendom. Konfirmationsundervisningens och folkskolans framväxt ökade b:s betydelse i undervisningen. Samtidigt sköts emellertid G.T. åt sidan, och tyngdpunkten förlades till N. T. på ett sätt, som förebådade den bibliskt inspirerade kulturens upplösning. En individualistisk bibeltolkning blev ofta utslagsgivande i stället för kyrkans lära. En egendomlig utveckling kan konstateras i vårt århundrade. Inte bara konsten, litteraturen och kulturen över huvud utan också predikan och kristet språkbruk ha blivit allt mindre bestämda av b. Men samtidigt har skolans kristendomsundervisning, särskilt i Sverige, ensidigt bundits till b.-ordet eller vissa delar därav, såsom Jesu bergspredikan. Denna förmenta återgång »till källorna» har fjärmat undervisningen och lekmännens fromhet från b., emedan man — liksom under pietism och upplysning — tappat bort den nyckel till b.-studiet, som kyrkolärans koncentrat av b:s lära utgör. Se även Det gamle testamente, Det nye testamente och de enskilda bibelböckerna. Litt.: Dictionnaire de la Bible, ed. Vigouroux (Paris 1891—) ; Dictionary of the Bible, 1—5, ed. J. Hastings (Edinburg 1909—10); E. Kalt, Biblisches Reallexikon 1—2 (Paderborn 1931); Ur bibeln. Undervisning i den heliga skrift för skola och hem, red. A. Fridrichsen—P. Lundberg (Sthm 1940); J. Davids, The Westminster dictionary of the Bible. Rev. and rewritten by H. S. Gehman (Philadelphia 1944); A. Saarisalo —D. Hedegård, Biblisk uppslagsbok (2 ed. Sthm 1945); A theological word book of the Bible, ed. A. Richardson (London 1951); Svenskt bibliskt uppslagsverk 1—2, ed. !. Engnell—A. Fridrichsen (Gävle 1948—52). — Till avd. 1—3. J. Lindblom, Kanon och apokryfer (Sthm 1920); F. Kenyon—B. Olsson, Bibeln. Historia, fynd, forskningar (Lund 1936); M. Noth, Die Welt des Alten Testaments (Berlin 1940); A. Richardson, Preface to Bible study (London 1943); M. Black, An Aramaic approach to the gospels and acts (London 1946); F. G. Kenyon, The text of the Greek bible (2 ed. London 1949). — Till avd. 4—5. A. Baumstark, art. Bibelübersetzungen 3 —5 (i Lexikon für Theol. u. Kirche); H. Cornell, Biblia pauperum (Uppsala 1925); J. Viotti, Till belysning av den evangeliska skriftauktoriteten (i Svensk teol. kvartalskr. 1925); E. v. Dob- 344