skaplig tolkning utan också ett gemensamt läsande av kombinerat saklig-uppbygglig art av den skrift man fått i sin hand genom en utsänd avskrift. Den situation som Apg. 2:42 berättar om utspelas före de nytestamentliga skrifternas tid, men den anda och det syfte som där förutsättes kan säkerligen föras ned i en senare period av kyrkans historia och gälla det slag av apostlaundervisning och brödragemenskap som hade den heliga skriften som centrum. För en evangelisk kyrka är b. också bland lekmännen ett livsvillkor. Det kristna livet skall hämta sin näring ur den enskildes bibelläsning och församlingens gemensamma studium. Dessa måste samverka. Det enskilda studiet är omistligt, men många människor behöver dessutom den inspiration och praktiska hjälp som ett gemensamt studium kan ge. För. den enskilda bibelläsningen, vilken om den bedrives regelbundet och efter plan blir ett verkligt studium finns flera handledningar. Mycket använd i Sverige är E. Eidem, Vår frälsnings evangelium. En bibelläsningsplan med pedagogiska anvisningar och särskilt avpassad för ungdom är S. Hellsten, Daglig bibelläsning. Det gemensamma b. utföres på flera olika sätt. Tre huvudgrupper av metoder kan urskiljas: bibelföredrag, samtal efter inledning och egentligt bibelsamtal. Bibelföredraget vill särskilt tillvarata läromomentet i b. Det kan växla mellan exegetiska och isagogiska föredrag och uppbyggliga utläggningar av allmän predikotyp. Metoden når längst när den verkligen förmedlar saklig kunskap i bibeln. Bibelsamtal med inledning söker få fram aktiviteten hos deltagarna mer än föredragen kan göra. Någon får i uppdrag att i förväg bereda sig på texten och ger sina synpunkter på den som en inledning till samtalet. Detta bygger då huvudsakligen på inledningen, även om huvudintentionen är att låta själva bibelordet komma till tals. Egentliga bibelsamtal betecknar det moderna b.-arbete som alltmer kommit att dominera. Där är gruppen studiets subjekt. 12 353 Det är den som handlar, BIBELSÄLLSKAP som studerar. Gruppen kan vara en redan existerande gemenskap av lämplig storlek eller ha särskilt bildats för detta ändamål. Över hela den kristna världen har grupp-b. under senare år alltmer vunnit seger, och både på katolskt håll och framför allt i den evangeliska världen växer en b.-rörelse efter dessa linjer fram. I Norden har man i Danmark och Norge mera fast organiserade bibelkretsar, vilka länge spelat en inte ringa roll. I Danmark kan nämnas A r b e idernes Bibelkredse. I Sverige har grupp-b. först brutit igenom på möten och kurser och läger, där det visat sig kunna skapa en särskild gemenskap, men håller alltmer på att vinna insteg också i församlingsarbetet. I anknytning till vissa internationella förebilder (Kristna studentvärldsförbundet) och i god kontakt med modern pedagogik har den s.k. Västeråsmetoden utarbetats. Denna bygger på gruppen och utgår från gruppens spontana aktivitet inför bibelordet. Samtalet skall växa fram ur gruppens gemensamma upptäckt av bibeltextens sanningar. Den enskildes inlevelse i texten underlättas genom tre tecken, frågetecken för dunkla ord, pil för personliga ord och ljus för ord som ger ny klarhet. Alla samtalsmetoder har sin styrka i att också lekmän kan vara ledare. Därvid måste dock en noga utarbetad textgenomgång ställas till förfogande. Litt.: H. P:son Backman—B. Rodhe—Ä. Ström, Bibelstudium (2 ed. Sthm 1950), ger en rad principiella och praktiska synpunkter, metoder och litteratur. Textutkast har utgivits av Sveriges kyrkliga studieförbund, Bibelstudieplaner (Sthm 1948 ff.). H. B—n BIBELSÄLLSKAP ha till uppgift att gratis eller till billigaste pris sprida bibeln eller delar därav i så stora upplagor som möjligt och föranstalta bibelöversättningar i synnerhet för missionsfälten. , Med reformationen fick intresset för bibeln nytt uppsving, och i och med att missionstanken bröt igenom, uppstodo nya behov av bibelöversättningar. John Eliot översatte bibeln till ett indianspråk 1663, 354