en tidskrift för bibelöversättningar The Bible Translator. I de första tyska b. togoäven romerska katoliker del, men snart grundade de egna b., vilka dock inte fingo något stöd från påvarna, då dessa ansågo risken för feltolkningar vara alltför stor, om folket fick direkt tillgång till bibelordet. 1805 tillkom ett b. i Regensburg, men det upphävdes 1817 av Pius VII. 1815 grundades ett övervägande katolskt b. i Heiligenstadt, men detta fick övertagas av evangeliska krafter, då påvarna vid upprepade tillfällen fördömde b. och deras arbete. B. ha därför aldrig nått någon blomstring i den romersk-katolska världen. B.ide nordiska länderna: I Danmark tillkom genom Hendersons arbete 1814 Det Danske Bibelselskab. Det har sedan 1814 spritt över 4 millioner bibliska skrifter, 1949 utgavs 128.075. På grund av apokryfstriden hade BFBS en tid här som ìi de övriga kontinentala och nordiska länderna egen agentur. I Sverige grundades genom Paterson 1809 Evangeliska sällskapet. Det skulle med stöd från BFBS sprida biblar och traktater. Det första direkta b. var det 1813 i Västerås stiftade. Det följdes snart av liknande stiftsb. Ett allmänt b., Svenska b. tillkom 1815 med legationspastorn i London G. Brunnmark som upphovsman. Svenska b. ha 1815—1950 spritt över 2,5 millioner bibelböcker. I Norge tillkom 1816 Det Norske Bibelselskab med stiftskommittéer över hela landet. 1816—1950 har norska b. spritt nära 5 millioner biblar. I Finland stiftades 1812 det finska b. 1812 —1950 har finska b. spritt omkr. 200.000 biblar. År 1951 uppgick dess bibelspridning till 41,434 ex. Det isländska b. grundades 1815. Litt.: Se olika b:s jubileumsskrifter och årsberättelse; O. Bertram, Geschichte der Cansteinschen Bibelanstalt in Halle (Halle 1863); W. Canton, A history of the British and foreign bible society 1—4 (London 1904—10); E. Rodhe, De svenska b:s uppkomst (i Kyrkohistorisk årsskrift 1906, 1908); A. S. Poulsen, Bibelselskabet for Danmark (Khvn 1914); F. A. Beskow, Svenska b. 1815—1915 (Sthm 1915); H. O. Dwight, The centennial history of the American Bible Society 357 BIBELTEOLOGI (New York 1916); N. O. Kolsrud, Det norske bibelselskab 1816—1916 (Christiania 1916); ĦA. Pleijel, Bibeln i svenskt fromhetsliv (Lund 1941); P. G. Lindhardt, Bibelen og det danske Folk (Khvn 1942). H. S. BIBELTEOLOGI. Inom exegetiken förstår man med b. vanligen en systematisk framställning av de bibliska skrifternas idéinnehåll. Under 1800-talet började man fatta uppgiften allt mera historiskt. Man bibehöll gärna benämningen b., men dess innebörd blev i praktiken biblisk religionshistoria, och denna sönderföll i två självständiga vetenskapsgrenar, av vilka den ena skildrade den israelitisk-judiska religionens utveckling från allmänsemitisk primitivism till senjudendomen i dess olika förgreningar, medan den andra tecknade grunddragen av kristendomens uppkomst och första utveckling, varvid Jesu förkunnelse och Paulus’ teologi utgjorde de stora höjdpunkterna. En historisk och religionshistorisk behandling av det andeliv som de bibliska skrifterna bära vittne om är fortfarande en angelägen forskningsuppgift. Men den är icke till fyllest, utan kräver som komplement en b. i detta ords egentliga bemärkelse, d. v. s. en systematisk framställning av det nytestamentliga budskapet (kerygmat) om Kristus såsom död och uppstånden. I en sådan b. hör också G. T. med i den mån det ingår i det apostoliska vittnesbördet. Det ligger därför i sakens natur att b. är en odelbar enhet. Ett steg i rätt riktning är Rudolf Bultmann, »Theologie des N. T.:s» (Tübingen 1948 ff.). Till principerna jfr G. Wingren, »Predikan» (Lund 1949). Inom den systematiska teologien har b. sedan 1700-talet varit signaturen för en strävan att utveckla det kristna lärosammannanget uteslutande ur bibeln och oberoende av filosofiska tidsströmningar, bekännelseskrifter, väckelseerfarenheter o. 1. Huvudlinjen i den nyare b. börjar med J. A. Bengel (1687—1752). Hans tankar upptogos av J. T. Beck (1804—1878), som fick hängivna anhängare i synnerhet i Finland (G. Johansson) och i Sverige (O. F. Myrberg, W. Rudin, J. A. Ekman). I Tyskland utvecklades b. självständigt vidare av Martin Käh- 358