BIBELTOLKNING ler (1885—1912), som utövat inflytande på ett stort antal kända teologer (E. Billing, G. Aulén, P. Althaus, J. Schniewind.m. fl.) R. Gg BIBELTOLKNING. De flesta litterära alster från äldre tid kräva förklaring för att bli fullt begripliga. Seder, bruk, tänkesätt förändras, uttrycken för fädrens fromhet få ny innebörd, de heliga skrifterna bli problematiska. Ett exempel härpå erbjuda redan de egyptiska pyramidtexterna från 3:dje årtusendet f. Kr. Vid kristendomens tillblivelse spelade utläggningen av helig skrift, G.T., en avgörande roll. En stor del av Jesu förkunnelse bestod i tolkning av G. T., den uppståndne uttydde skrifterna för vandrarna till Emmaus (Luk. 24:27) och långa avsnitt av Pauli brev och Hebreerbrevet äro ingenting annat än aktuell b. Men även de nytestamentliga skrifterna själva voro från första stund i behov av förklaring. Paulus var tvungen att tyda sina brev (1 Kor. 5:9ff.), och 2 Petr. klagar över att »i dem finnes ett och annat som är svårt att förstå» och som av ovisa människor därför uttydes vrångt (3: 15 f.). Då en auktoritativ eller helig skrift, tagen efter bokstaven, inte längre är direkt tillämplig, förfar man i regel på ett av följande tre sätt: man bestrider dess auktoritet och förkastar den, man omtolkar den eller man »förbättrar» den. De homeriska dikterna förkastades av Herakleitos, Platon och Epikuros såsom omöjliga att längre användas som religiösa och etiska normer. Stoikerna omtolkade dem, eftersom Homeros måste anses vara gudlös (vilket man inte ville medge), om man inte fick förutsätta att han allegoriserat. De lärda i Alexandria försökte komma ur förlägenheten genom att välja harmlösa textvarianter och stryka anstötliga versrader som oäkta. Också i b:s historia ha dessa tre metoder kommit till riklig användning, men såväl den vetenskapliga exegetiken som den praktiska förkunnelsen undvika dem numera. Den nytestamentliga tolkningen av G.T. rör sig på tre huvudlinjer: den dogmatiska, den typologiska och den allegoriska. Den dogmatis ka utgår från 359 en färdig grundåskådning, enligt vilken de enskilda utsagorna tydas. Exempel på denna metod är tydningen av G. T. som en förutsägelse om Kristus och Pauli uppfattning att endast sådana erfarenheter och tankar som förutsättas av G.T. äga kristlig giltighet (överensstämma med Guds frälsningsplan). Senare har denna metod anlitats såväl av den romerska kyrkan (kyrkan avgör huru bibeln rätt skall förstås) som av protestantismen (bibeln skall förstås i ljuset av bekännelseskrifterna). Också upplysningstidens krav, att bibeln skulle tolkas i överensstämmelse med det mänskliga förnuftet, hör hit. — Den typologiska metoden fattar det som fordom skett som en belysande förebild, motsvarighet eller analogi till det som sker i närvarande tid. Den utgår från att världsförloppet upprepar sig och att kunskapen om ett tidigare skede därför kan användas som nyckel till förståelsen av det närvarande. T. ex. Adam, begynnaren av den gamla mänskligheten, förklarar Kristi betydelse som begynnare av en ny mänsklighet. Motsvarigheten är inte fullständig, ty Adams fall ledde till dom och död för den gamla mänskligheten, men Kristi lydnad medför rättfärdiggörelse ocù liv. Adam är därför samtidigt typ och antityp till Kristus (Rom. 5:12 ff.). Den typologiska b. behärskade i stor utsträckning hela den medeltida kyrkokonsten. Biblia pauperum är en skapelse av den, valet av kyrkoårets texter har påverkats av den 0. s. v. — Allegorien förutsätter att skriften vid sidan av eller under sin uppenbara betydelse har en hemlig, djupare, andlig innebörd, som det gäller att finna. Ordet om de tröskande oxarna (5 Mos. 25:4) avser egentligen apostlarna (1 Kor. 9: 9—10). Denna metod blomstrade under gamla kyrkans tid, särskilt i Alexandria, men den är fortfarande omtyckt, i synnerhet vid tolkningen av Jesu liknelser. Den har lett till teorien om bibelordets dubbla (bokstavliga och andliga), trefaldiga eller rent av fyrfaldiga mening: den historiska, moraliska och mystiska, eller den historiska, moraliska, dogmatiska och mystiska. Den historiska förståelsen är teoretisk, den moraliska 360