BIBELTROGNA VÄNNER av det urkristna budskapet, utan den måste sträva till att genom det framförda ordet ställa människorna inför samma avgörelse som det apostoliska kerygmat på sin tid krävde. Uppgiften syntes jämförelsevis lätt så länge som man naivt tolkade profeterna och Jesus som representanter för västerländsk etisk idealism. Men ju bättre man lärt sig förstå de bibliska gestalterna i deras tidsbundna egenart, dess större har avståndet blivit mellan dem och oss och dess svàårare har det visat sig att levandegöra deras budskap. Starkast har oförenligheten av det bibliska och det nutida sättet att tänka framhållits av R. Bultmann, som hävdar att vår tids vetenskapliga världsuppfattning fullständigt omintetgjort möjligheterna att gripas av den bibliska förkunnelsen, som helt rör sig inom ramen för den mytiska världsförklaringen. Eftersom det är uteslutet att återföra människorna till denna, återstår enligt Bultmann blott att radikalt »avmytologisera» evangeliet och ikläda det från ytterst till innerst en nutida dräkt. Mot detta har dock invänts att man icke kan frigöra evangeliet från dess ursprungliga språk- och tankedräkt utan att dess väsen går förlorat. När evangeliet i dess genuina dräkt inte längre kan förstås, har det förlorat sin kraft, och det gäller därför att genom kristlig undervisning bevara förståelsen för dess uttryck och föreställningar. På möjligheten att göra detta bygger bl. a. den realistiska b. (Fridrichsen o. a.) och det torde, trots svårigheterna, vara enda utvägen. En så beskaffad b. bygger i vår tids exegetik och förkunnelse i stor utsträckning på en kombination av det formhistoriska och det typologiska betraktelsesättet, i vars förlängning det eskatologiska perspektivet öppnar sig. Enligt formhistorien består det äldsta tillgängliga traditionsskiktet icke i historiska uppteckningar, utan i den urkristna predikan av den uppståndne Kristus (—kerygmat). Exegeten måste därför nöja sig med att avlyssna evangeliet dess budskap och fixera dettas innehåll utan möjlighet att verifiera det genom att tränga tillbaka till det eventuella historiska verk- 363 lighetsunderlaget. Och ändå kommer det av urkristendomen utropade budskapet icke att hänga i luften. Det typologiska betraktelsesättet uppfattar det som ett led i det frälsningshistoriska sammanhanget (jfr Nicaenum: »uppstod på tredje dagen, efter skrifterna»). Just i sin bokstavliga, historiska betydelse, utan varje spår av allegorisering eller »pneumatisering» utgöra de gammaltestamentliga tilldragelserna ett stycke reell verklighet med den innebörden att Gud genom dem fäster de troendes uppmärksamhet på något motsvarigt, betydelsefullt och avgörande i framtiden, främst i kristusskeendet (t. ex. Adam—Kristus, Rom. 5, eller: Herrens lidande tjänare den lidande Kristus). På motsvarande sätt förebildar »Kristi historia» det eskatologiska skeendet (Kristi människovardande — Kristi andra tillkommelse o. s. v.). Genom detta grepp på b. har den spänning som kring sekelskiftet rådde mellan vetenskaplig exeges och praktisk b. i stor utsträckning övervunnits och den historiskfilologiska bibelforskningen tvärtom i allt högre grad blivit erkänd som ett värdefullt och omistligt underlag för förkunnelsen, fattad som ett fortsatt frambärande av det urkristna kerygmat. Litt.: F. Torm, Nytestamentlig hermenevtik (2 ed. Khvn 1938); H. Rost, Die Bibel im Mittelalter (Augsburg 1939); E. Hoskyns & N. Dewey, The riddle of the N.T. (rev. ed. London 1936); G. Ebeling, Ev. Evangelienauslegung (München 1942); The interpretation of the Bible. Edw. Alleyn Lectures 1943, ed. by C. W. Dugmore (London 1944); C. H. Dodd, The Bible to day (Cambridge 1946); Kerygma und Mythos (utg. av H. W. Bartsch, Hamburg 1948; innehåller Bultmanns uppsats »N.T. und Mythologie», jämte av den föranledda uttalanden); G. Wingren, Predikan (Lund 1949); N. Johansson, Bibelns värld och vår (Lund 1949); Wilhelm Vischer, Das Christus-Zeugnis des Alten Testaments I—II (Zürich 1934; I 7 ed. 1946, II 2 ed. 1946). R. Gg BIBELTROGNA VÄNNER. Missionssällskapet B. är liksom Svenska Missionsförbundet* en utgrening från Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen*. I båda fallen var lärostrider orsaken till ny organisations bil- 364