BIBELÖVERSÄTTNINGAR kristna församlingens bibel (Sthm 1908); Axel B. Svensson: »Håll det du har!» (Sthm 1908); B. Wadström, Några blad ur Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens historia (Sthm 1909); Amythos [=Axel B. Svensson] Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen, den moderna teologien och Bibeltrogna Vänner (Sthm 1912); Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens årsberättelser 1909—1914; Bibeltrogna Vänners årsberättelser 1911 ff. A. S—n BIBELÖVERSÄTTNINGAR. Överallt där kristendomen vunnit insteg hos folk, för vilka bibelns grundspråk (hebreiska, arameiska och grekiska) varit otillgängliga, uppstod mycket snart behovet av b. till de språk, dessa folk talade. Under gamla tiden och medeltiden blev emellertid b:s antal jämförelsevis litet; till omkr. 1500 översattes bibeln till endast 14 språk. Den ständigt ökade världsmissionen på 1800- och 1900-talen har framkallat b. till en sådan mängd, att man 1952 räknar med att bibeln i sin helhet är översatt till 191 språk, N.T. till 246, delar därav, i första hand evangelierna, eller Psaltaren, till 597 och bibelutdrag till 1125 språk och deras dialekter. Enbart British and foreign Bible society har utgivit bibeln eller delar därav på mer än 800 språk. — Den följande översikten tar uteslutande sikte på två grupper b., 1) gamla b., som på grund av sin ålder äro av intresse för texthistorien, och 2) b. till de viktigaste europeiska kulturspråken. Ur sistnämnda grupp utbrytas de nordiska b., för att bli föremål för en något utförligare behandling. För översiktlighetens skull har valts en alfabetisk uppställning efter resp. språk. Den grundläggande bibliografien över tryckta biblar är alltjämt T. H. Darlow & H. F. Moule, Historical catalogue of the printed editions of Holy scripture in the library of the British and foreign Bible society (Vol. 1—2 London 1903—11). Översiktliga framställningar av b:s historia i allmänhet givas i R. Kilgour, The gospel in many years (2 ed. London 1929), samme författares The Bible throughout the world. A survey of scripture translations (London 1939), E. M. North, The book of a thousand tongues (New York 1938) och i W. Michaelis, Übersetzungen, Konkordanzen und konkordante Übersetzung des Neuen Testaments (Basel 1947). | 367 Gamla översättningar. Armeniska. Till armeniska översattes bibeln på 400-talet från den syriska b. men blev strax därefter reviderad från grekiska. Första tryckta upplagan utgavs i Venedig 1666; krit. ed. av Zohrab, Venedig 1805 (ofta omtr.); Moskvahandskr. med de 4 evang. utgavs i fotolitografiskt tryck Moskva 1899. Etiopiska. Efter Abessiniens kristnande på 300- och 400-talen översattes bibeln, med början med evangelierna, till det härskande Geezspråket; denna övers. bildar utgångspunkten för senare bearbetningar och nyöversättningar och utgör alltjämt tillsammans med dessa den etiopiska kyrkobibeln (innehållande även flera icke-kanoniska skrifter). Av den av A. Dillmann påbörjade krit. ed. av G. T. utkommo endast T. 1—2 och 5, Leipzig 1853—94. Georgiska. Anses i sin äldsta gestalt härröra från tiden för landets kristnande; i övrigt mycket dunkel historia (osäkert från vilken förlaga m. m.). Grekiska. Se Septuaginta. Gotiska. Den äldsta b. för de nya folk, som genom folkvandringarna kommo i beröring med kristendomen, var den gotiska, utförd av västgoternas biskop Wulfila (d. 383). En handskrift, innehållande de 4 evangelierna, är den berömda Codex argenteus i Uppsala universitets bibliotek. Den har sedan 1665 utgivits upprepade gånger, senast faksimile-ed. med utförlig Introductio av Uppsala univ.-bibl., Uppsala 1927. Koptiska. Föreligga, de äldsta från omkr. 200, till åtminstone fyra av koptiskans huvuddialekter, samtliga från grekisk förlaga, a) den sahidiska eller sydegyptiska. Krit. ed. av N. T. av G. Horner, 7 bd, Oxford 1911— 24, b) Achmimdialekten, endast bevarad i fragment, c) Fayumdialekten, endast bevarad i fragment, d) den bohairiska eller nordegyptiska, alltjämt koptisk kyrkobibel. Krit. ed. av N. T. av G. Horner, 4 bd, Oxford 1898 — 1905. Latinska. I Västerlandet använde man till en början för G. T. den grekiska övers. Septuaginta och för N. T. det grekiska originalet, vilket bl. a. framgår därav att en mängd grekiska ord ur dessa blevo så vanliga, att 368