BIBELÖVERSÄTTNINGAR = y lamedmen erpettinthefozta, de | ongeg. 20 ee ` A| rp i d ue and Greke tertes,b / i Gent hudpe ot Upuerte | assuma | Titelsidan till »The great Bible», 1539. textutgåva av denna finns inte, utan man är hänvisad till J. White, Sacrorum evangeliorum versio Syriaca Philoxeniana, 2 bd, Oxford 1778, och Actuum apostolorum et epistularum tam catholicarum quam Paulinarum versio Syriaca Philoxeniana, 2 bd, Oxford 1778—1803. Litt.: B. J. Roberts, The Old Testament text and versions. The Hebrew text in transmission and the history of the ancient versions (Cardiff 1951). Moderna översättningar. Engelska. Flera medeltida engelska b. äro kända, bl.a. N. T. av Wyclif och G.T. av Nicolaus of Hereford. Den första tryckta engelska b. är N.T. av W. Tyndale (Köln 1525), övers. från grekiskan, och 1535 utkom den första engelska helbibeln, övers. av M. Coverdale med bruk av Tyndale’s N. T., Luthers b. och Vulgata; en reviderad ed. av denna, den s.k. »stora bibeln» eller Cranmer’s bibel utkom 1539 och auktoriserades 1540. Under de följande åren utkom en rad 371 nya och reviderade b. (bl. a. Genevabibeln 1560 och »Biskoparnas bibel» 1568, reviderad efter grundspråken). 1604 tillsatte Jakob I en bibelkommission, som var färdig med sin övers. 1611. Denna eller »the authorized version» har varit och är alltjämt engelsk kyrkobibel (ehuru formligen aldrig auktoriserad) och har på engelskt fromhetsliv och språk övat ett ofantligt inflytande. 1871 tillsattes två stora kommissioner, i vilka även amerikanska medlemmar ingingo, och av deras övers., »the revised version», som tillgodogjort sig resultaten av de sista årtiondenas bibelforskning och avfattats i en moderniserad språkform, utkom N. T. 1881, G. T. 1885 och apokryferna 1895. Den möttes på nästan alla håll av kritik, och tillfredsställde varken den konservativa religiösa majoriteten eller reformvännerna, som ansåg, att den icke gått tillräckligt långt utan stannat på halva vägen. Framför allt utmanade den den konservativa engelska språkkänslan. Den blev därför aldrig auktoriserad, men sedan den första upprörda stormen lagt sig, har den väl hävdat sin ställning bredvid »the authorized version», särskilt för vetenskapligt bruk och i undervisning. Moderna b. med vetenskapliga anspråk och i en språkform, som anpassats efter nutida bruk, äro N. T. (1913) och G.T. (1924) av J. Moffatt samt N. T. (1923) och G. T. (1931) av E. J. Goodspeed. Tidigt skaffade sig också de engelska katolikerna egna b., nämligen N. T. 1582 och G. T. 1609—10. En ny, etappvis tillkommen katolsk b. från grundspråken föreligger i »The Westminster version of the sacred scripture», London 1913 ff.; från sista tiden dessutom bl.a. N. T. (London 1945) och G. T., översatta av R. A. Knox (2 vol., London 1949). Litt.: B. F. Westcott, A general view of the history of the English Bible (rev. ed., London 1905); W.F. Moulton, History of the English Bible (5 ed. London 1911); L.A. Weigle, The English New Testament. From Tyndale to the revised version (New York & London 1950). Franska. Från medeltiden äro många franska b. bevarade; de tidigaste trycken äro 372