2. Men denne danske Lutherbibel fik fra 1607 en lærd konkurrent i en b., som den teologiske professor H. P. Resen havde udarbejdet efter grundteksterne. Skønt Resen lod meget af Lutherbibelens tekst uændret, havde han dog udryddet så mange af dens mest særprægede vendinger, at Bibelen 1607 virkede som en ny overs.; dens danske sprog er ofte stift og tvungent, men den blev af datidens teologer foretrukket på grund af sin formentlige korrekthed. De læge bibellæsere yndede derimod »Hus- og Rejsebiblerne». Den Resenske bibel blev revideret 1647,1740, 1819 (N.T.), 1871 (G.T.) og 1907 (N.T) uden at det oprindelige stilpræg helt blev afstrejfet. 3. Fr. Buhls overs. af G. T. (1910) blev af en kommission bearbejdet til kirkelig brug og autoriseret 1931. Den fraviger på steder den massoretiske tekst og følger bl. a. Septuaginta eller nyere konjekturer. Bedste udg. med tekstkritisk noteapparat ved FI. Hvidberg (1942). 1948 autoriseredes en ny overs. af N.T.; den søger at forene troskab mod grundteksten med en vis hensyntagen til nutidens danske sprog. I 1952 indleveredes til kirkeministeriets godkendelse en ny overs. af de apokryfiske bøger. Litt.: B. Molde, Källorna till Christian III:s bibel 1550 (diss. Lund—Khvn 1949); Bidrag til den danske bibels historie (festskrift, udg. af Aarhus universitet, Khvn 1950); P. Otzen, Hvorledes danskerne fik deres bibler (Khvn 1949, med litteraturfortegnelse); dens., Strejflys over den danske Bibels historie (i Præsteforeningens Blad 1951). P.O. Finska. Det finska b:s-arbetet inleddes av Finlands reformator Mikael Agricola *, som utgav N. T. på finska 1548. Av G. T. översatte han nästan en fjärdedel (Psaltaren och profetböcker, 1551 och 1552). Agricolas arbete var ett mästerverk, på vars grund alla senare översättningar byggt. I hans språk berikade östfinska inflytelser de västfinska dialekternas uttryckssätt. På grund av Agricolas tidiga bortgång (1557) avstannade b:sarbetet för årtionden. 1602 tillsattes en översättningskommitté under ledning av biskop Ericus Erici. Den nyare forskningen har visat, att denna kommitté uppnådde goda re- 377 BIBELÖVERSÄTTNINGAR manam iaeemaliatpescat angota. | a a ka Titelsidan till den finska bibeln 1642. sultat, ehuru på grund av ekonomiska skäl ingenting utkom i tryck. En ny kommitté under Eskil Petraeus’ ordförandeskap utgav den första fullständiga bibeln på finska 1642. Den därpå följande finska bibelupplagan, reviderad av prosten Henrik Florinus, utkom 1685 på uppdrag av biskop Gezelius" d. ä. En förbättrad översättning, som dock byggde på den gamla grunden, utarbetades år 1758 av kyrkoherde Anders Lizelius, som 1776 utgav en förnyad upplaga. Denna översättning blev sedan genom generationer den officiella finska kyrkobibeln och utkom från år 1817 i talrika upplagor. I mitten av 1800-talet gjorde dock det finska skriftspråkets utveckling en helt ny b. nödvändig. 1859 publicerade prof. A. W. Ingman sin »provbibel», men dess Kalevalastil vann ej genklang. Kravet på en officiell översättningskommitté gjorde sig gällande och en sådan 378