BIBELÖVERSÄTTNINGAR ny övers. Språket var dock ytterligare moderniserat och bibeln försedd med register, ordförklaringar och bilagor. En ny bibelkommission arbetade från 1773, och en provövers. av N. T. från grundtexten började användas 1882, men i stort sett var Gustav Vasas bibel gällande till 1917. Detta år påbjöds en helt ny övers. från grundtexten (Gustav V:s bibel). Här hade nu den moderna textforskningens resultat lagts till grund för en verkligt texttrogen översättning (bl.a. märkbart i klammern kring Mark. 16:9—20, Joh. 7: 53—38: 11 och uteslutningen av Matt. 17:21, Joh. 5:4; Apg. 8:37; Rom. 16:24; 1 Joh. 5:7 m. fl.). Den har dock tyvärr blivit alltför ordrik och parafraserande. Då den stadfästes, funnos apokryferna icke med, men en nyövers. av dessa påbjöds 1921 och tillhör alltjämt den svenska kyrkobibeln, trots att de flesta bibelupplagor sakna dem. Arbetet på en ny kyrkobibel är redan i gång. Filologiskt riktigare övers. av Hos. och Rom. ha publicerats, och 1951 års kyrkomöte begärde hos K. Maj:t åtgärder för fortsättande av arbetet med nyövers. av bibeln. Litt.: [S. Loenbom,] Utkast til en historia om swenska bibel-öfwersätningar (Sthm 1774); [J. P. Häggman,| Tal i Evangeliska Sällskapet .. jemte förteckning på alla swenska bibelupplagor (Sthm 1815); E. Eidem, Vår svenska bibel (Sthm 1923); A. Adell, Nya testamentet på svenska (Lund 1936); Våra fäders bibel 1541—1941 (Sthm—Åbho 1941); Festskrift utg. av Teol. fakulteten i Uppsala 1941 till 400-årsminnet av bibelns utgivande på svenska 1541 (Uppsala univ. årsskr. 1941); S. Kjöllerström, Tillkomsten av 1541 års bibel (Lunds univ. årsskr. 1941); Observationes Strengnenses, utg. m. inledn. o. kommentar av J. Lindblom och H. Pleijel (Sthm 1943). Ä. V.S. Misjonsbibeloversettelser. Med misjonsbibeloversettelse menes en oversettelse som er foretatt i den hensikt å bidra til kristningen av et ikke-kristent folk eller stamme. Det overveiende antall b. er misjonsb. Wulfilas gotiske og Mesrobs armeniske og georgianske b. (henholdsvis fra 3- og 400-tallet) er eksempler på slike overs. fra oldkirken. Konstantinos’ og Methodios’ b. til slavisk (annen halvdel av 800-tallet) er et 383 liknende eksempel fra den eldre middelalder. Men det var først de evangeliske kirker som krevde konsekvent at enhver kristen skulle ha adgang til å lese bibelen på sitt eget morsmål. Reformasjonen er derfor en viktig forutsetning for det store antall misjonsb. Den romersk-katolske kirke har tildels fulgt de evangeliske kirkers eksempel, slik at det også fra det hold er nedlagt et stort arbeid på dette felt. De store oppdagelser ca. år 1500 åpnet muligheter for misjon i fremmede verdensdeler. Men det var katolske nasjoner som behersket havene. De evangeliske kirker så heller ikke sitt misjonsansvar i den første tid. De første århundrer etter reformasjonen kan derfor ikke oppvise så mange misjonsb. De mest kjente er John Eliots overs. av hele bibelen til Massachusetts-indiansk (trykt 1663), B. Ziegenbalgs overs. av NT til Tamil (Trankebar 1715), Pehr Fjellströms overs. av NT til svensk samedialekt (trykt 1755) og Paul Egedes overs. av NT til grønlandsk (Khvn 1766). Først etter det store gjennombrudd for misjonsansvaret innen de evangeliske kirker (fra William Carey) er det blitt fart i arbeidet med misjonsb. Bibelselskapene* har hatt den største betydning for dette arbeid ved å påta seg det økonomiske ansvar for trykking og spredning av overs. Det britiske og utenlandske bibelselskap (stiftet 1804) har tatt det største løft ved å stå for utgivelsen av 3/4 av alle oversettelser. En av de betydeligste bibeloversettere er William Carey". Hans Matteusevangelium på bengali ble trykt i Serampore 1800. Siden oversatte han hele bibelen til bengali og seks andre språk, mens han oversatte NT til 21 språk. Betydningsfull har Robert Morrisons kinesiske b. vært. Hans første overs. — Apostlenes gjerninger — ble trykt i Kanton 1810. Nordiske misjonærer har utført et betydelig arbeid på dette felt. Misjonærene har oversatt under stadig konsultasjon av innfødte medarbeidere. Hvor det ikke har foreligget noe skriftspråk, har oversetteren først måttet skape dette ved å forme et alfabet, skrive grammatikk, ordbok og samle på ordtak og folkeeventyr for å få tak i språkets 384