Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Biblisk historieskrivning
- Bikt
- Billede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BILLEDE
hans regering som idealet. Krön. bygga
delvis på Sam. och Kon., vilkas material
omformas efter förf:s syften, men uppta också
åtskilligt stoff från annat håll. Esra och
Neh. utnyttja bl. a. brev och dokument
samt en »memoarsamling» av Nehemja.
Stilen i G.T:s historiska böcker är ofta
livfull och dramatisk, såsom i de äldre
traditionerna, och följer här vissa bestämda
lagar, som väl redan tagit form i den
muntliga traditionen: uppdelning i scener, där
blott två personer i sänder uppträda,
koncentration kring e n bestämd aspekt i varje
berättelse (så att t. ex. blott Guds vrede
eller hans nåd betonas utan att någon
syntes sökes), upprepning, inskjutande av
retarderande moment o. s. v. Ibland kan en
historisk tradition ha utbildats kring en
vers eller dikt, som i minnet bevarat en
händelse; paralleller finnas i arabisk
litteratur. I andra partier dominera korta
notiser och torra uppräkningar. Trots den
tydliga tendensen behåller historieskrivaren en
anmärkningsvärt objektiv ton utan djupare
spår av personligt engagemang.
Israels historia är alltså religiös; det är
helig historia, och den bedömes
efter religiösa synpunkter. En alltigenom
religiöst motiverad historiesyn
representeras också av de stora profeterna. För dem
är historien en Jahves verkstad. Han har
utvalt Israels folk till sitt egendomsfolk,
han har räddat det och lett dess öden;
folkets otacksamhet och avfall måste dra med
sig straff, och i detta syfte kan Jahve ta
främmande folk till redskap — men de äro
också blott redskap (Jes. 10:5 ff.). Denna
universalistiska syn på Jahve som
världshistoriens herre skymtar redan hos Amos
(9:7) men når sin konsekventa
utformning först hos Deuterojesaja.
I Psaltaren och hos profeterna kunna
historiska händelser ibland framställas i
ordalag, som påminna om mytens språk. Så
kan t. ex. uttåget ur Egypten framställas
som Jahves seger över urtidens kaosdrake
(Jes. 51: 9f.). Men man kan ej utan vidare
tala om en historifiering av myten, så att
det blott skulle vara tronbestigningsfestens
myt och rit som klätts i historisk dräkt och
391
framställts som en historisk händelse.
Snarare har den historiska händelsen fått en
religiös tolkning genom att framställas i
mytens kategorier. Vårt ex. vill alltså säga
att egyptierna såsom Israels fiender stå på
kaosmaktens sida mot Jahve och hans folk
och att befrielsen från Egypten är en
Jahves seger över dessa makter. Det är möjligt
att uttågsberättelsen i 2 Mos. omformats
under sin användning som påskens kulttext
(Pedersen), men detta ändrar ingenting i
den bakomliggande händelsens historicitet.
— Ex. på en sådan växelverkan mellan myt
och rit å ena sidan och historia å den andra
äro ej okända från Mesopotamien och
Egypten, ehuru den historiska litteraturen
där framför allt har karaktär av annaler.
2. N. T. Evangelierna äro egentligen icke
b. i vanlig mening utan trosvittnesbörd
utformade i den urkristna församlingen.
Detta gäller även om Lukasevangeliet, trots
inledningens programmatiska uttalande om
noggrann prövning av källorna och trots de
ansatser som göras att anknyta evangeliets
historia till världshistorien (2:1f.; 3:1).
Mera historisk karaktär har däremot Apg.,
som f. ö. i de s. k. vi-styckena tycks bygga
på berättelser av något självupplevt; även
här dominerar dock den uppbyggliga
karaktären. — I den mån en historietolkning
framträder i N. T., ses historien ännu mera
konsekvent än i G.T. som ett Guds
handlande med världen fram mot ett bestämt
mål, i detta fall upprättandet av kyrkan
som det nya gudsfolket och fullkomningen
i Kristus.
Litt.: E. Jacob, La tradition historique en Israel
(diss. Valence 1946, god sammanfattande
framställning); C. R. North, The Old Testament
interpretation of history (London 1946, delvis med
uppbyggliga reflexioner); G. Östborn, Yahweh’s
words and deeds (Uppsala univ. årsskr. 1951:
7); J. Lindblom, Historieskrivningen i Israel
(Svensk teol. kvartalskr. 1935); G. Gerleman,
Hebreisk berättarstil (Svensk teol. kvartalskr.
1949). H. R—n
BIKT, se Skriftemål.
BILLEDE. 1. Religionshistorisk. Avbild-
ninger av guddommen eller billedlignende
symboler for de høyere makter er et gam-
392
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 3 01:42:20 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ntu/1/0206.html