- Project Runeberg -  Nordisk teologisk uppslagsbok för kyrka och skola / 1. A - H /
391-392

(1952-1957) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biblisk historieskrivning - Bikt - Billede

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BILLEDE hans regering som idealet. Krön. bygga delvis på Sam. och Kon., vilkas material omformas efter förf:s syften, men uppta också åtskilligt stoff från annat håll. Esra och Neh. utnyttja bl. a. brev och dokument samt en »memoarsamling» av Nehemja. Stilen i G.T:s historiska böcker är ofta livfull och dramatisk, såsom i de äldre traditionerna, och följer här vissa bestämda lagar, som väl redan tagit form i den muntliga traditionen: uppdelning i scener, där blott två personer i sänder uppträda, koncentration kring e n bestämd aspekt i varje berättelse (så att t. ex. blott Guds vrede eller hans nåd betonas utan att någon syntes sökes), upprepning, inskjutande av retarderande moment o. s. v. Ibland kan en historisk tradition ha utbildats kring en vers eller dikt, som i minnet bevarat en händelse; paralleller finnas i arabisk litteratur. I andra partier dominera korta notiser och torra uppräkningar. Trots den tydliga tendensen behåller historieskrivaren en anmärkningsvärt objektiv ton utan djupare spår av personligt engagemang. Israels historia är alltså religiös; det är helig historia, och den bedömes efter religiösa synpunkter. En alltigenom religiöst motiverad historiesyn representeras också av de stora profeterna. För dem är historien en Jahves verkstad. Han har utvalt Israels folk till sitt egendomsfolk, han har räddat det och lett dess öden; folkets otacksamhet och avfall måste dra med sig straff, och i detta syfte kan Jahve ta främmande folk till redskap — men de äro också blott redskap (Jes. 10:5 ff.). Denna universalistiska syn på Jahve som världshistoriens herre skymtar redan hos Amos (9:7) men når sin konsekventa utformning först hos Deuterojesaja. I Psaltaren och hos profeterna kunna historiska händelser ibland framställas i ordalag, som påminna om mytens språk. Så kan t. ex. uttåget ur Egypten framställas som Jahves seger över urtidens kaosdrake (Jes. 51: 9f.). Men man kan ej utan vidare tala om en historifiering av myten, så att det blott skulle vara tronbestigningsfestens myt och rit som klätts i historisk dräkt och 391 framställts som en historisk händelse. Snarare har den historiska händelsen fått en religiös tolkning genom att framställas i mytens kategorier. Vårt ex. vill alltså säga att egyptierna såsom Israels fiender stå på kaosmaktens sida mot Jahve och hans folk och att befrielsen från Egypten är en Jahves seger över dessa makter. Det är möjligt att uttågsberättelsen i 2 Mos. omformats under sin användning som påskens kulttext (Pedersen), men detta ändrar ingenting i den bakomliggande händelsens historicitet. — Ex. på en sådan växelverkan mellan myt och rit å ena sidan och historia å den andra äro ej okända från Mesopotamien och Egypten, ehuru den historiska litteraturen där framför allt har karaktär av annaler. 2. N. T. Evangelierna äro egentligen icke b. i vanlig mening utan trosvittnesbörd utformade i den urkristna församlingen. Detta gäller även om Lukasevangeliet, trots inledningens programmatiska uttalande om noggrann prövning av källorna och trots de ansatser som göras att anknyta evangeliets historia till världshistorien (2:1f.; 3:1). Mera historisk karaktär har däremot Apg., som f. ö. i de s. k. vi-styckena tycks bygga på berättelser av något självupplevt; även här dominerar dock den uppbyggliga karaktären. — I den mån en historietolkning framträder i N. T., ses historien ännu mera konsekvent än i G.T. som ett Guds handlande med världen fram mot ett bestämt mål, i detta fall upprättandet av kyrkan som det nya gudsfolket och fullkomningen i Kristus. Litt.: E. Jacob, La tradition historique en Israel (diss. Valence 1946, god sammanfattande framställning); C. R. North, The Old Testament interpretation of history (London 1946, delvis med uppbyggliga reflexioner); G. Östborn, Yahweh’s words and deeds (Uppsala univ. årsskr. 1951: 7); J. Lindblom, Historieskrivningen i Israel (Svensk teol. kvartalskr. 1935); G. Gerleman, Hebreisk berättarstil (Svensk teol. kvartalskr. 1949). H. R—n BIKT, se Skriftemål. BILLEDE. 1. Religionshistorisk. Avbild- ninger av guddommen eller billedlignende symboler for de høyere makter er et gam- 392

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 3 01:42:20 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ntu/1/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free