synen på bibeln och i stället börjat uppfatta den på grekiskt sätt, som en summa av riktiga läror. Det väsentliga i bibeln är den historia som genom dess budskap skänkes oss och som icke är slut utan pågår alltjämt. Kristus dog för att i sin kyrka kunna fortsätta att med sin uppsökande gärning nå människor. I denna den levande Gudens historia med oss stå vi idag. Härav präglas B:s tankar om feologiens uppgift. Det är honom främmande att på ortodoxt vis sträva efter en auktoritativ, normerande teologi, som fixerar den rätta läran på skilda punkter. Men det är honom lika främmande att rent deskriptivt framställa en i det förflutna förefintlig kristen tro. I båda fallen försvinner historiens Gud. Teologen har att låta de bibliska trostankarna om Guds handlingar klart framträda för sin samtid, vari även ingår uppgiften att nu tolka vår situation i deras ljus. Det bibliska tänkandet står verkligheten lika nära som det grekiska, ja med sin förmåga att tyda historien står det på visst sätt närmare verkligheten: att genomlysa nuet med bibelns ljus för ej bort från verklighet utan in i verklighet. Kyrkotanken. Den storhet, som klarast bringar Guds uppsökande gärning i nuet till uttryck, är sockenkyrkan, vars klockor kalla alla. Man blir icke kristen på egen hand för att sedan bli medlem i henne, utan kyrkan är den handling, genom vilken syndernas förlåtelse räckes åt oss. Den svenska folkkyrkan är syndernas förlåtelse till Sveriges folk. Barndopet är ett vittnesbörd om den handlande och uppsökande Gudens närvaro. Det är karakteristiskt för B., att han menade sig se klarast också teologiskt, då han stod inför praktiska kyrkliga uppgifter, t. ex. då en lagstiftningsfråga skulle behandlas i kyrkomötet eller då en konkret text i predikan skulle utläggas. Just då de teologiska tankarna samtidigt bli gärningar, kunna de adekvat återge det, som till sitt väsen är gärning, Guds gärning. Billing föregriper åtskilligt av det, som senare utvecklades i den kontinentala efterkrigsteologien men är i högre grad än denna fri från tillfälliga filosofiska skolmeningar. 397 BILLING Einar Billing. Litt.: Viktiga skrifter av Billing: Luthers lära om staten (1900; grad.-avh.); De etiska fankarna i urkristendomen (2 ed. 1936); De heligas gemenskap (1911); Försoningen (2 ed. 1921); Vår kallelse (4 ed. 1920); I katekesundervisningens tjänst (ny ed. 1943); Herdabref (1920); Den svenska folkkyrkan (1930); Guds närhet (posthum; 2 ed. 1949). Sv. ps. 380 är av Billings hand. — Skrifter cm Billing: 0. Krook, Uppenbarelsebegreppet (diss. Sthm 1936); Einar Billing in memoriam (Sthm 1940, av flera förf.); G. Wingren, Om Einar Billings teologi (i Sv. teol. kvartalskr. 1944) ; Billings syn på teologiens uppgift behandlas av R. Bring, Till frågan om den systematiska teologiens uppgift (Lund 19383, s. 109—158). G. W. BILLING, Gottfrid, (1841—1925) biskop, kyrkoman och politiker, blev efter studier i Lund docent i praktisk teologi 1867 och prof. i samma ämne 1881, biskop i Västerås stift 1884, överhovpredikant 1885 samt biskop i Lunds stift 1898. Han var led. av samtliga kyrkomöten 1878—1920, därvid v. ordf. 1898—1920, led. av riksdagens första kammare 1889—1906 och 1908—12, därunder v. talman 1909—12, samt led. av Svenska akademien 1900. 398