BIRGITTA Den heliga Birgitta. Träskulptur i Vadstena klosterkyrka från senare delen av 1400-talet. tid av hänförelse för planen och ihågkom i sitt testamente av 1346 klostret bl.a. med Vadstena kungsgård. Men en brytning med konungen inträdde. B. ansåg, att han genom sin olydnad förverkat rätten att bygga klostret, och de svikna förväntningarna utlöste hos henne ett lidelsefullt hat. Under vistelsen i Rom har B. sannolikt bidragit att stimulera den upprorsrörelse mot konungen, i vilken flera av hennes anhöriga deltogo. Ordensstiftelsen krävde påvens stadfästelse. Då Birgitta tillika kände sig kallad att verka för påvens återflyttande till Italien begav sig Birgitta 1349 på en pilgrimsfärd till Rom. Här fick hon sitt hem under resten av sin levnad, först nära kyrkan 3S. Lorenzo in Damaso, sedan i ett hus vid nuvarande Piazza Farnese. Kring henne samlades en liten svensk koloni, till vilken hörde dottern Katarina, biktfadern magister Petrus Olavi från Skenninge, tidvis Växjö- 403 biskopen Thomas Johannis m. fl. Sedermera kom B. att starkt påverkas av en spansk andlig, Alfonso de Vadaterra, tidigare biskop av Jaén i Andalusien. Hon levde ett strängt asketiskt liv, vallfärdade till de heliga platserna i Italien, knöt förbindelser med flera av landets främsta familjer och vann ett växande anseende för helighet. Sitt huvudsyfte nådde hon endast delvis: då påven Urban V år 1370 besökte Italien, medgav han grundandet av det nya klostret och gav Birgittas stadgar för detta ett reserverat erkännande som »konstitutioner» under Augustinerregeln, icke som en helt ny ordensregel. Är 1372 företog Birgitta en vallfärd till Palestina. Besöken i Betlehem och vid den heliga gravens kyrka satte hennes fantasi i livlig verksamhet. Återkommen till Rom avled hon den 23 juli 1373. Hennes kvarlevor överfördes följande år till Sverige och nedsattes i Vadstena. Arbetet på B:s helgonförklarande vidtog omedelbart och gav upphov till den utförliga »kanonisationsprocess», som är en av de viktigaste källorna till B:s historia. Den avslutades först år 1391, då påven under påtryckning från drottning Margareta högtidligen upptog B. bland kyrkans helgon. B:s berömmelse beror, förutom på hennes klosterstiftelse, framför allt på de synnerligen omfångsrika skrifter .(i vanligt boktryck c:a 1.400 sidor), vari hennes förkunnelse nedlagts. Dessa utgöres av samlingen av hennes uppenbarelser (Revelationes) i 8 böcker, vartill komma ett tillägg (Revelationes extravagantes), ordensregeln (Regula Sancti Salvatoris), den s. k. ängelns lovsång (Sermo angelicus) samt fyra böner. Den äldsta bevarade texten är den latinska; den svenska texten är en medeltida översättning. Redaktionsarbetet har utförts av B:s biktfäder, efter hennes uppteckningar eller muntliga framställning. Det slutliga ordnandet tillskrives biskop Alfons. Den första tryckta upplagan utgavs i Lybeck år 1492. Uppenbarelsernas tillkomst rymmer ännu blott delvis lösta problem. Blott i ett fåtal fall torde direkta hallucinationer ha förekommit. Däremot torde många uppen- 404