katolska biskoparna (Petrus Magni) vigde de första evangeliska och i Danmark-Norge evangeliska biskopar vigdes av J. Bugenhagen*. Flertalet förut biskopslösa lutherska kyrkor i Europa ha emellertid — ofta föregånget av en livlig debatt — under 1900-talet erhållit b. (i Tyskland: Landesbischöfe) några med ordinator ur den svenska kyrkan. Inom ekumeniken är biskopsfrågan på grund av de olika kat. och protestantiska ståndpunktstagandena en huvudfråga. Även om olika meningar om det särskilda b.- ämbetets nödvändighet för en sann Kristi kyrka finnas inom den anglikanska kyrkan, har dock denna i stort sett vid alla unionsförsök alltsedan 3 Lambethkonferensen 1888 hävdat b.-ämbetet i apostol. succ. som en av grundpelarna ej blott för en blivande återförening av kyrkorna utan även för intimare kontakt i form av nattvardsgemenskap mellan två kyrkor. Från luthersk sida har som svar anförts Augsb. bekännelsens art. 7: »För kyrkans sanna enhet är det nog att vara ense i fråga om evangelii lära och förvaltningen av sakramenten». Ämbetsuppgifter. I den rom.-kat. kyrkan är b. ensam anförtrodd den fulla prästerliga, läro- och herdemakten, medan den myndighet, som övriga präster äga, är delegerad till dem av b. Vad den prästerliga myndigheten — potestas ordinis — beträffar, är b. den ordinarie förvaltaren av de sju sakramenten, av vilka han ensam kan handhava konfirmationens och ordinationens. Till hans läromyndighet — potestas magisterii — hör rätten och plikten att avdöma, vad som är rätt och falsk lära. Hit hör också hans privilegium att utvälja de präster, som skola få predika. Herde- eller regeringsmakten — potestas jurisdictionis — omfattar b:s lagstiftnings- och dispenseringsrätt, domsrätten över präster och lekmän utövad av de andliga domstolarna, rätten att tillsätta de kyrkliga tjänsterna och myndigheten att förvalta och bruka den kyrkliga egendomen. B. utövar slutligen uppsikt över clerus’ liy och verksamhet, varvid han även ansvarar för dess utbildning (de biskopliga prästseminarierna) 409 BISKOP Från en biskopsvigning i Uppsala domkyrka1938. (Biskoparna Brilioth, Jonzon och Runestam.) samt över församlingarna företagen fr. a. genom visitationerna. Av de protestantiska kyrkorna har den anglikanska åt sina biskopar bevarat mycket av den katolske biskopens myndighet. Den anglik. b. är sålunda den enda utövaren av konfirmationen och handhaver i huvudsak prästtillsättningarna. Där de lutherska kyrkorna bevarade b.-ämbetet, kom dettas myndighet att bli mera begränsad. Församlingsprästen fick en självständig ställning enl. art. 28 i Augsb. bek. och Apologien och anförtroddes ordets och sakramentens hela myndighet, vari också ingick det fulla handhavandet av nyckelmakten, vilken tidigare b. i flera avseenden reserverat åt sig (reservatfallen). Men sedan det som ansetts stridande mot evangeliet avlägsnats ur biskopsämbetet — fr. a. en rad vigningshandlingar — och avgränsningen mellan andligt och världsligt regemente genomförts, bibehölls b. vid sina andliga uppgifter. 410