Jesus förbarmade sig över många blinda och förhjälpte dem att återfå sin syn. Om egentlig blindvård kan man tala först i slutet av 1700-talet. Valentin Haüy gav impulsen till grundandet av den första anstalten för blinda i Paris år 1784. Med hans insats som förebild grundades i flera länder ett antal vårdanstalter för blinda. Sverige fick sin första anstalt år 1808, »Blindas och Dövstummas institut»; Danmark år 1811, »Det Kgl. Blindeinstitut»; Norge år 1861, »Christiania Blindeinstitut», och Finland r 1865 en blindskola i Helsingfors. Huvudvikten i blindvården har lagts på a) den av blindskolorna meddelade undervisningen, b) yrkesundervisningen och c) främjandet av självverksamheten bland de blinda. I samtliga nordiska länder är skolundervisningen för blinda ordnad i lag (Sverige 1896, Danmark 1926, Finland 1934 och Norge 1915). Pastorsämbetena eller socialnämnden (i Danmark) äro skyldiga att hos skolmyndigheterna göra anmälan om blinda barn ävensom en del andra blinda personer. Undervisningen, som i allmänhet är 10-årig, omfattar ett förberedande stadium (förskola, barnträdgård), en period, under vilken den egentliga folkskolekursen inläres samt förberedande yrkesundervisning. Undervisningen underlättas i hög grad av den punktskrift, som år 1828 uppfanns av den blinde läraren Louis Braille. Vid yrkesundervisningen intaga borstbindnings- och korgarbetena samt vävningen en framskjuten plats. Även inom musiken ha de blinda gjort stora framsteg. En ledande ställning inom blindundervisningen intager i Sverige blindskolan i Tomteboda (Solna), i Danmark Det Kgl. Blindeinstitut i Köpenhamn och Refsnæs blindskola, i Finland blindskolorna i Helsingfors och Kuopio samt i Norge skolorna i Oslo och Dalen. I Sverige finnes dessutom i Lund en vårdanstalt för blinda med komplicerat lyte. Den i form av fortsättningsundervisning meddelade egentliga yrkesutbildningen varar i 3—4 år, och i denna deltaga jämväl personer, som mist sin synförmäåga på äldre dagar. Yrkesundervisning kan meddelas vid blindskolorna, men även i härför avsedda 421 BLOD särskilda anstalter, såsom fallet är i Sverige, där undervisning meddelas män i Kristinehamn och kvinnor i Växjö samt i Finland vid den av föreningen »De Blindas Vänner» upprätthållna arbetsskolan i Helsingfors. I ett senare skede få de blinda ofta jämväl yrkesutbildning hos enskilda arbetsgivare. För blindvårdens främjande verkar i samtliga länder ett flertal föreningar. Föreningarna verka ofta i kristlig anda och deras mål är att bevaka de blindas intressen samt tillgodose deras andliga och materiella behov. Föreningarnas program har bl. a. upptagit utövandet av allmänbildande verksamhet, utgivandet av tidskrifter, upprätthållandet av bibliotek för blinda, anordnandet av blinddagar, förande av register över blinda personer, förmedling av arbetsmateriel och försäljning av de blindas arbeten. Blindvården åtnjuter numera ett betydande stöd från statens sida. Frånsett upprätthållandet av särskilda anstalter och beviljandet av ekonomiskt stöd åt föreningar har i Sverige och Finland sedan år 1935 och i Norge sedan år 1936 såsom kompensation för avsaknad av synförmåga beviljats ett fortlöpande årligt blindunderstöd. Även lagarna angående socialförsäkring innehålla stadganden rörande tryggandet av blinda personers utkomstmöjligheter, så att dessa i stöd av sagda lagar kunna beviljas pension på grund av arbetsoförmåga. Litt.: R. Kretschmer, Geschichte des Blindewesens vom Altertum bis zum Beginn der allgemeinen Blindenbildung (Ratibor 1925, sv. övers. Sth!m 1937); Utredning och förslag angående vården av blinda (Sthm 1922); G. Ek, Den svenska blindvårdens uppkomst och utveckling (Sthm 1938). P.M. BLOD, som på ett så påtagligt sätt utgör förutsättningen för allt mänskligt och animalt liv, spelar en betydelsefull roll i religiös rit och tro. Enligt både israeliter och romare är själen i b., eller b. utgör själen, livet eller livskraften. Utifrån samma uppfattning ha grekerna offrat b. åt de döda, och Odysseus återskänker med ett dylikt 422 a