BOD offer Hades skuggor deras medvetande. Batakerna tillskriva vid sidan av huvud och lever likaså b. mest tondi eller livskraft. Blodskuld leder i överensstämmelse med dessa tankegångar till blodshämnd: liv måste sonas eller ersättas med liv. B. såsom livsprincip blir också bärare av gudomligt liv. Detta förmedlas av de blodiga offren, vilka antingen direkt representera gudomen eller indirekt genom vigning förbindas med denna. Den som bestänkes med offer-b. blir alltså delaktig av gudomlig kraft och renas samtidigt från mänsklig bristfullhet och synd. En dylik helig handling utgjorde t. ex. de frygiska mysteriernas blodsdop, taur obolium (tjurdödande). Mysten fick härvid stiga ned i en grop, som täcktes av genomborrade bräder, på vilka en tjur slaktades. I Attismysterierna förekom även på den s. k. blodsdagen den 24 mars en annan blodig rit, i det att unga män då stympade sig själva och vigde sig till eunuckpräster åt modergudinnan. Härigenom offrade de både livs- och avlingskraft åt Kybele. Offraren giver här bokstavligen sig själv eller av sig själv åt gudinnan, medan han annars kan företrädas av ett djur. Förbindelsen mellan b. och fruktbarhet framträder ännu tydligare i Mithrasmysteriernas tjurdråp, som liksom dödandet av ett gudomligt urväsen, vilket även förekommer i många naturfolks skapelsemyter, giver upphov till nyttoväxter och dito djur. Omvänt ropar moder Jord i det gamla Mexiko på människoblod. Utom soning, liv, kraft och fruktbarhet i förbindelse med såväl religiösa som magiska ceremonier skänker b. både gudomlig och mänsklig gemenskap. I blodsförbund, d. v. s. med blodiga riter beseglade förbund, och blodsbrödraskap (fostbrödralag) träder denna funktion hos b. i förgrunden. I N. T. och kristendomen äro alla yttre blodsriter borta. Men Kristi lidande och död betraktas som ett en gång för alla verkställt försoningsoffer, som återupprättar förbundet med Gud. Kristi b. skänker rening, försoning och förlossning. I nattvarden aktualiseras allt detta, vinet är 423 Kristi förbundsblod. Medeltida och senare protestantisk b.- och sårmystik är koncentrerad omkring Kristi på korset utgjutna b. Se även Offer. Litt.: H. L. Strack, Das Blut im Glauben und Aberglauben der Menschheit (8 ed. München 1900); F. Rüsche, Blut, Leben und Seele (Studien zur Geschichte und Kultur des Altertums, Ergänzungsb. V, Paderborn 1930); E. Briem, Mysterier och mysterieförbund, s. 289 ff., 310 (Sthm 1932); Chr. M. Schröder, Der Blutglaube in der Religionsgeschichte (i Religion und Blut, Sonderheft der Zeitschr. Eine heilige Kirche 1936); K. Prümm, Religionsgeschichtliches Handbuch für den Raum der altchristlichen Umwelt, s. 262 f., 286 f., 333, 351 f. (Freiburg i. Br. 1943; katolsk polemik mot jämställandet av senantika blodsmysterier med kristna sakrament). C.-M. E. BOD. Ordet b. har en lang historie i religionernes historie, i særdeleshed indenfor kristendommen. Det betegner i videste forstand genoprettelse af det ved synden ødelagte forhold til Gud. Ved synd forstyrres gudsforholdet, ved b. oprettes det. Både i primitive og i højere religionsformer findes forestillingen om krænkelse af guddommen og om menneskets b. for at afværge Guds vrede, delvis i form af meget grove b.-midler eller magiske trylleformularer. Men vi møder også b. i form af b.- ofre, b.-bønner og b.-salmer, undertiden forbundet med skriftemål. Således bl. a. i de babyloniske b.-salmer 3000 år f. K. I Israels religion spiller b. en stor rolle, idet vi møder den dels som kultisk-rituel b., dels i den profetiske forkyndelse af »omvendelsen», ofte i polemik imod den kultisk rituelle b. Se Amos 4:6—11; Es. 56: 6f. og Hos. 6: 1 ff. Omvendelse, det hebraiske shub, betyder for profeterne hele menneskets omvendelse til Gud, forstået som en energisk venden sig fra det onde, som hjertets anger og menneskets lydighed imod Guds vilje. Også i den eftereksilske tid spiller b. en vigtig rolle, men i den farisæiske fromhed får den et stærkere og stærkere lovmæssigt præg. B. er lydighed imod loven. Johannes Døberen og Jesus selv fortsætter profeternes forkyndelse af omvendelsen. Det hebraiske shub svarer til det græske 424