BUCER kontakt under denna tid. Teoretiskt var bruden redan hustru; ifall hon var otrogen, hotades hon av dödsstraff (5 Mos. 22: 23). Till de judiska b.-ceremonierna hör en välsignelseakt, som motsvarar vigseln* i den kristna kyrkan. Ute på gården står brudparet i en hydda (Psalt. 19:5), en rabbin ber, man läser upp äktenskapskontraktet enligt en formel som varit i bruk alltsedan exilen, man uttalar välsignelsen och till slut dricker brudparet ur en gemensam vinbägare. Den härför anskaffade bägaren slås sönder och b.-sviten utropar orden ur Psalt. 124: 7 b. Därpå följer olika festceremonier, vilka ledes av »brudgummens vän». Den kristliga seden att ingå äktenskap genom kyrklig vigsel växte så småningom fram och undanträngde därvid såväl judisk som romersk tradition. De judekristna kretsarna följde sina seder och de hednakristna kretsarna ingick äktenskap enligt romersk sedvänja, såvida denna icke innehöll något ur kristen synpunkt anstötligt. Den kristna vigseln har kommit i bruk under inflytande av de kristna tankarna om äktenskapets helgd. De skarpa ord Jesus uttalat om äktenskapsskillnad och därpå följande nytt äktenskap har redan tidigt lett den kristna kyrkan till att ingripa i dessa ting. Redan under gamla kyrkans tid blev det plägsed att de som ärnade ingå äktenskap skulle anmäla sig inför föreståndaren i församlingen för att denne skulle utforska om det ur kyrklig synpunkt förefanns något hinder för äktenskapet. Härav utvecklade sig sedan den kyrkliga lysningen till äktenskap. Kyrkan begränsade sig dock icke enbart till att förebygga missbruk. Den yille giva sitt stöd åt äktenskapet även genom att inskärpa nya ideal om renhet, kärlek och trohet i enlighet med de rikliga råd som N. T. härvidlag innehåller. I gamla kyrkan förblev ingåendet av äktenskap dock en rent social angelägenhet. Enligt romersk åskådning skapade avtalet äktenskapet. Bland germanerna uppfattades äktenskapet som ett handelsavtal som verkställdes i två faser. Redan trolovningen hade bindande karaktär. Vid trolovningen betalade brudgummen köpesumman för bruden åt hennes far och mottog 463 av denne jurisdiktionsrätt över fästmön och förband sig att föra henne som sin hustru till sitt hem. I Norden ingrep prästerskapet i stor utsträckning redan i trolovningsceremonierna. Prästen fungerade ofta som talman. Ännu på 1700-talet var trolovningen en solenn akt som försiggick under närvaro av prästen. Som talman ville man ha en person som representerade mesta möjliga auktoritet, ty då hade man ej att befara ett nekande svar. Genom århundraden har den kristna kyrkan på germansk mark haft att kämpa mot den uppfattningen att det äktenskapliga umgänget kan begynna med ingåendet av trolovning. Åtminstone i Finland har hösten sedan gammalt ansetts som den rätta årstiden för slutande av äktenskap. Vid tiden för St. Mikaelidagen skall såväl äktenskaps- som tjänsteavtalen vara slutförda. Söndagarna före jul förrättades sedan vigseln. På själva juldagen kunde 20 —830 par i Östra Finland sammanvigas i kyrkan samtidigt. De traditionella, sociala och kristliga motiven korsa varandra alltjämt i fråga om b., vigsel och äktenskap. Hedniska bruk och kristliga sedvänjor kämpar mot varandra och härtill kommer de folkhygieniska synpunkterna, som ingalunda alltid står i samklang med de religiöst-kyrkliga. Se även Vigsel, Äktenskap. Litt.: H. Preisker, Christentum und Ehe in den ersten drei Jahrhunderten (Berlin 1927); E. Stave, Israel i helg och söcken (Uppsala 1928); Aa. Bentzen, Det gamle Testamente (Haandbog i kristendomskundskab 2, Khvn 1943); H. L. Strack—P. Billerbeck, Kommentar zum Neuen Testament aus Talmud und Midrasch (München 1922—26; 1, s. 500 ff. 2, s. 398 ff.); C. Koch, Jesu lignelser (4 ed. Khvn 1936) även i finsk övers. Jeesuksen vertaukset (Jyväskylä 1934). L. P—aa BUCER, Martin (1491—1551), tysk reformator. B. måtte af økonomiske grunde opgive ønsket om at blive humanistisk lærd og indtrådte 1506 i fødebyen Schlettstadts dominikanerkloster. 1517 kom han til ordenshuset i Heidelberg, studerede ved universitetet og var en begejstret tilhænger af Erasmus. Luthers afladsteser og mødet med Luther på Augustinerkonventet i Heidel- 464