dandet upphör, om törsten upphäves. 4) Vägen till lidandets upphörande är åttafaldig: a) rätt tro, b) rätt beslut, c) rätt tal, d) rätt handling, e) rätt levnad, f) rätt strävan, g) rätt eftertanke, h) rätt självfördjupning. — Som grundval för rätt levnad uppställas tio bud: 1) icke döda, 2) icke stjäla, 3) icke leva okyskt, 4) icke ljuga, 5) icke dricka rusdrycker, 6) icke äta fast föda efter middagstimmen, 7) icke delta i dans, sång, etc., 8) icke använda blommor, olja, rökelse, 9) icke använda en hög eller bred sovplats, 10) icke äga guld eller silver. De fem sista av dessa bud äga tillämpning endast på munkar, men endast munkar kunna nå frälsningen. Lekmän inskränka sina förhoppningar till en bättre tillvarelseform i nästa existens. Vanligen sikta även munkar endast mot samma begränsade mål. — Det sista ledet av den åttafaldiga vägen, självfördjupningen, meditationen, har till föremål främst orsakskedjan, tillvarons sammanhang. Orsakskedjan har tolv led: 1) förblindelsen, okunnigheten, 2) anlag och drifter, som föra över från en tillvaro till en ny, 3) medvetande, 4) namn och form (individualitet), 5) de sex sinnena, 6) beröring mellan sinnena och yttervärlden, 7) känsla, 8) törst, begär efter liv, 9) strävan efter tingen, 10) existens, 11) födelse (i en ny existens), 12) åldrande och död. Även om dessa led omfatta tre existenser (1—2, 3—10, 11—12), böra de icke fattas som en kronologisk utvecklingsserie utan såsom en systematisk analys. — Genom på rätt sätt förberedd och utförd meditation över tillvarons sammanhang nås frälsningens mål, nirvana. Nirvana, utslocknande, är kretsloppets upphörande och ges urspr. ingen positiv innebörd. Efter hand samlades läran, vari Buddhas tal inta den viktigaste platsen, i Tripitaka, de tre korgarna: Vinaya-pitaka, innehållande regler för munklivet, Sutta-pitaka, innehållande Buddhas tal, Abhidhammapitaka, innehållande metafysiska utredningar. B:s trosbekännelse blev: Jag tar min tillflykt till Buddha, till läran (dharma, dhamma) och till församlingen. Spridning. Utbredning vann b. särskilt ge- 473 BUDDHISM Kinesiska buddhistmunkar. nom kung Ashoka (200-talet f. Kr.), vilken utsände buddhistiska missionärer bl. a. till Ceylon och Bortre Indien. Då hinduismens renässans på 800-talet e. Kr. efter hand drev ut b. ur Indien, fick b. i dess urspr. form sitt huvudfäste på Ceylon, i Burma och i Siam. Den form b. har i dessa länder kallas hinayana, den lilla vagnen, eller sydlig b. Utmärkande för hinayana-b. är, att Buddhas förnekelse av att det finns en gud och av att människan har en själ strängt fasthålles. Människan är för sin frälsning undan kretsloppets lidande helt hänvisad till egen kraft. B. har på Ceylon, i Burma och i Siam uppblandats med många folkliga element såsom tro på andar och på lägre gudaväsen. Storslagna tempel ha byggts, ofta över reliker av Buddha, och smyckats med praktfulla bildframställningar med motiv särskilt från Buddhas liv. — En annan form av b., mahayana, den stora vagnen, även kallad nordlig b., uppstod redan tidigt i Indien 474