BUDDHISM men har nu sin utbredning främst i Kina och Japan. I mahayana-b. förekommer åtskilligt, som Buddha vände sig emot: metafysisk spekulation, som ej begränsar sig till frälsningsfrågan, tro på frälsande gudagestalter, tro på själens fortvaro i en himmel. Vidlyftiga spekulationer ha framkommit kring olika former av Buddha: himmelska Buddhaer, Buddhaer i olika världsperioder. Bodhisattvaer kallas sådana Buddhaer, som i likhet med vad Gautama gjorde under fikonträdet, av kärlek till människorna inte genast, då de vunnit frälsande insikt, ingå i nirvana. De vistas nu i himlen, där de äro åtkomliga för människors böner. Därifrån kunna de hjälpa människor till frälsning, då dessa anropa deras namn. Jämsides med spekulationer kring himlen ha även framkommit drastiska föreställningar om helvetets plågor. Den mest betydande företrädaren för mahayana-b. i Indien var Nagarjuna (omkr. 200 e. Kr.). I Kina fick b. fast fot på 300-talet e. Kr., i Japan på 500-talet e. Kr. Medan i Kina b. aldrig helt lyckats hävda sig som självständig religion utan uppblandats med konfucianism* och taoism*, blev den i Japan den dominerande religionen. Bland de många skilda riktningarna inom kinesisk och japansk b. kan nämnas Det rena landets riktning. I den dyrkas den himmelska Buddhan Amitabha (kin., Omitofo, jap., Amida), som frälsar den som anropar hans namn. Hos japanen Shinran Shonin (1200-talet) inskärpes i vändningar, som påminna om luthersk kristendom, att frälsning vinnes endast genom tro på Amidas löften, inte genom mänskliga gärningar, och att den frälsande tron är en gåva av Amida. — I Tibet, dit b. kom på 600-talet e. Kr., har den fått en fast organisation under lamaer (av bla-ma, lärare) och kallas lamaism. Flera riktningar finnas och flera lamaer. Dalai Lama i Lhasa har med en hierarki av präster och munkar även politisk makt. I fromheten inta magiska formler (t. ex. Om manipadme hum) framträdande plats. Placerade i vattenhjul eller skrivna på vimplar påverka de de krafter i tillvaron, som hålla det onda borta. B:s heliga skrifter äro översatta till tibe- 475 tanska och äro föremål för dyrkan, men lamaismen har avlägsnat sig långt från deras innehåll. B. och kristendom. I de flesta länder, i vilka b. dominerar, ha genom mission kristna kyrkor uppstått. På Ceylon (6,7 milj. inv.) räkna protestanterna 114.000, katolikerna 460.000, i Burma (17 milj.) prot. 592.000, kat. omkr. 150.000, i Siam (16 milj.) prot. 15.000, kat. 43.000. Större framgångar än i dessa länder har kristendomen vunnit i Kina* och Japan*. — Kristen mission har påverkat b. till inre förnyelse. På Ceylon, i Burma och i Siam går förnyelsen av b. samman med vaknande nationalism. I Indien kan det faktum, att ledaren för de kastlösa, Ambedkar, övergått till b., tyda på en ny tid för b. i detta land. I Kina och Japan ha under 1900-talet uppträtt reformatoriska rörelser, direkt och indirekt influerade av kristendomen. Man visar socialt intresse (annars är b:s kärlek endast passivt medlidande), man ivrar för att människor skola lära sig läsa b:s heliga skrifter, man söker höja moralen. I maj 1950 hölls i Colombo på Ceylon en buddhistisk världskongress, varvid beslöts att förkunna Dhamma i hela världen. Ett högkvarter för b. skulle öppnas på Ceylon, gemensamt för hinayana-b. och mahayana-b. — I västerlandet ha sedan Schopenhauer allt fler tänkare och författare visat sympatier för b:s tankar. I Europa och i Förenta staterna finnas grupper av västerländska buddhister. Tankar sådana som förnekelse av en gud och en själ samt självfrälsning genom meditation från lidandet i världen öva dragningskraft. Bland kristna missionärer som verkat bland buddhister märkes norrmannen K. L. Reichelt, d. 1952, skapare av »Den nordiska kristna buddhistmissionen» (1921). Detta företag, till vilket även svenskar äro knutna, verkar främst genom broderhemmet Tao Fong Shan vid Hongkong. Man riktar sig till och uppsöker buddhistiska munkar. Denna missions symbol är korset planterat i lotusblomman, vilket återspeglar Reichelts syn på den kristna b.-missionens uppgift; också i b. är den allomfattande 476