starkt framhävande av den gudomliga naturens prioritet hos Kristus. Den främste av de dåtida teologerna var Leontius av Bysans (början av 500-talet), vilken bekämpade monofysitismen och gav den vidare utformning av Kalcedonense, som sedan blivit gängse inom österländsk och delvis även västerländsk tradition. Leontius framställer Kristus såsom en enhetlig person, där den gudomliga naturen är personbildande. Den mänskliga naturen har såsom sådan icke någon individuell självständighet utan har sin persontillvaro (hypostas) i den gudomlige Logos (den är enhypostatos), men är dock en fullkomlig mänsklig natur. — Johannes Dam ascenus (d. omkr. 750), vars framställning »om den ortodoxa tron» blivit den österländska kyrkans normaldogmatik, följer i sin kristologi Leontius. En teologi, där det gudomliga hos Kristus betonas på ett i viss mån abstrakt sätt på bekostnad av det konkret mänskliga, har sedan blivit utmärkande för grekisk-ortodox tradition (jfr framställningen i konsten). Mystikens teologi med starka inslag av nyplatonska tankar företrädes av Pseudo-Dionysius Areopagita (400-talet). Det sjunde och sista ekumeniska konciliet (i Nicea 787) erkände den dyrkan av bilder, som förut bland de bysantinska teologerna varit föremål för häftiga strider, men som sedan blivit en integrerande del av den österländska kyrkans fromhetsliv. Den bysantinska teologin har ej som den västerländska under medeltiden ständigtkonfronterats med vetenskapen och dess skolbildningar utan har i en sträng traditionalism sökt konservera de ekumeniska konciliernas och kyrkofädernas teologi, sådan den slutgiltigt utformats hos Johannes Damascenus. Den fortskridande utveckling, som kännetecknar den västerländska dogmatiken, har därför knappast någon motsvarighet inom den bysantinska kyrkan. B. H. Litt.: W. Norden, Das Papsttum und Byzanz (Berlin 1903); A. A. Vasilev, Histoire de l'empire byzantin 1—2 (Paris 1932); Fr. Heiler, Die katholische Kirche des Ostens und Westens 1. Ur- 489 BÖHME kirche und Ostkirche (München 1937); G. Every, The byzantine patriarchate (London 1947); Fr. Dvornik, The Photian schism in history and legend (Cambridge, 1948 rom. kat.) Basi. 21savidns, ExxAnoxorixn Totopia, 1—3 (Athen 1948). BÖHME, Jacob, tysk teosof og mystiker, (1575-—1624), blev født i nærheden af Görlitz og, da han var for svagelig til landbruget, sat i skomagerlære. Allerede som barn havde B. en vision, hvori han så ind i jordens indre. Uden at have fået nogen egentlig uddannelse læste han sværmerske skrifter af Paracelsus, Weigel og Schwenkfeld, og han oplevede en gang en 7 dages »sabbatshvile», hvori han fik en forsmag på saligheden, uden at dog nogen af hans omgivelser lagde mærke til det. Efter nogle vandreår blev B. 1599 skomagermester i Görlitz, hvor han indgik et lykkeligt ægteskab og viste sig som en praktisk dygtig mand. Han var dybt bekymret over den lutherske kirkes tilstand, men stolede på Luk. 11:13. En gang oplevede han, ved at en blank tintallerken genspejlede solens glans, at se »tingenes principper og dybeste grunde», men først 10 år efter fik han ved en ny vision mod til at skrive ned, hvad han havde skuet. »Aurora oder Morgenröte im Aufgang» verserede først i afskrifter, men blev senere trykt. Sognepræsten i Görlitz fik ham da indstævnet for rådet, og han måtte love at lade være med at skrive; men år 1617 fik en ny vision ham til at gribe pennen. Påny greb præsten ind og B. svarede i en række skrifter, hvori han fremlagde sit teosofiske syn, men hævder den lutherske lære. Dog kan han tale om den ydre kirkes Babel og på mystisk vis fremhæve »Kristus i os». 1624 måtte han forlade Görlitz og rejse til Dresden, hvor man foranledigede et »Colloquium» med nogle af tidens mest fremstående lutherske teologer, og disse, deriblandt tidens største dogmatiker Johann Gerhard, anerkendte med beundring B.s åndelige gaver. Dødssyg kom B. nu hjem til Görlitz, blev modtaget med stor mistænksomhed af den nye sognepræst, der først ville stede ham til sakramentet efter en omhyggelig prøve. Magistraten foranledigede en hæderlig begravelse, 490